För att klara finansieringen så inför alla bibliotek en bok-licens (typ TV-licens). Att hävda att man aldrig läser en bok hjälper föga – alla ska betala …
President Obama invaderar Norge (för oljan).
Alla människor blir jättefattiga utom Ingvar Kamprad.
Prinsessan Victoria gifter sig med Mikael Persbrandt.
Regeringen inför IPREN-lagen för att övervaka hur mycket värktabletter svenska folket äter.
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet blir oense.
Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet blir oense igen.
Vartenda rockband som någonsin funnits återförenas – utom The Jam och ABBA förstås …
The Periodicals släpper sitt debutalbum inför en förstummad omvärld. Originaltiteln på albumet ”No response” ändras till ”Three responses” för att bättre skildra verkligheten.
Någon vinner en tävling i TV och dagstidningarna kommer att tycka att det är jätteintressant.
En svensk idrottsman kommer att vinna en tävling – och förlora sjuttiofem.
Den Brutale Bibliotekarien avböjer en plats i Svenska Akademien för att istället bli medlem i föreningen Trekkers i Södra Sverige.
onsdag 31 december 2008
fredag 26 december 2008
FRÅGOR FRÅN LÄSARNA
Ers Excellens!
Hur är det nu – är ni legitimerad bibliotekarie eller inte ..?
Svar till Sol & Vår
Jag är legitimerad för många saker.
Ers Excellens!
På olika ställen på nätet hittar jag olika namn och pseudonymer som pekar mot Er som t ex Palagisto, Eustace Morrow, The Periodicals, The Virtual Library Orchestra, Apricot Crumble och Bo Ek. Vilket är egentligen Ert riktiga namn?
Husbyfjöl Musikkår
Mitt riktiga namn är Trubbig Vinkel. För övrigt kan jag säga att alla uppgifter som finns om mig på nätet är falska - namn, ålder, vistelseort etc. Och nästa år blir de ännu falskare.
Ers Excellens!
Varför måste jag kalla Er Ers Excellens? Räcker det inte med Maestro, Geni, Den Store, Brutalis Emanuensis eller Ers Högvördighet?
Alltid undrat
Nej, det räcker inte.
Ers Excellens!
Hur kommer barn till?
48-årig novis
Jo, förstår du – när mamma och pappa tycker om varandra riktigt mycket så sätter de ut annonser på speciella webbsidor med texten ”Frigjort par söker likasinnade för orgier”. Detta besvarar inte din fråga men det här är intressantare.
Ers Excellens!
Varför heter inte ditt band Brutallica?
Headbanger
Därför att någon annan – mindre brutal – hann före.
Ers Excellens!
Vilket kom först – hönan eller ägget?
Fritidsbonde
Äggkoppen.
Ers Excellens!
När kommer Er bok ut?
Analfabet
Vilken av dom? Min bloggkollektion, mina memoarer eller min science fiction-roman? Och sedan är det ju obligatoriskt att skriva deckare i Sverige – med en frånskild, lätt alkoholiserad, bitter och deprimerad kommissarie i huvudrollen … Hm … jag fick just inspiration …
Ers Excellens!
Vad hände med den utlovade videon En Dag På Biblioteket?
Ivrig & Förväntansfull -88
Gissa vad - min dator kraschade igen … Tanken att vippa hela datorn genom fönstret och se den krossas mot trottoaren blir alltmer tilltalande. Videon blir klar så småningom och den blir något alldeles extra … det blir även fler videor med den internationellt uppmärksammade popgruppen The Periodicals. Om någon mot förmodan undrar över hur datoranimeringarna är gjorda kan jag återkomma till detta vid ett senare tillfälle …
Hur är det nu – är ni legitimerad bibliotekarie eller inte ..?
Svar till Sol & Vår
Jag är legitimerad för många saker.
Ers Excellens!
På olika ställen på nätet hittar jag olika namn och pseudonymer som pekar mot Er som t ex Palagisto, Eustace Morrow, The Periodicals, The Virtual Library Orchestra, Apricot Crumble och Bo Ek. Vilket är egentligen Ert riktiga namn?
Husbyfjöl Musikkår
Mitt riktiga namn är Trubbig Vinkel. För övrigt kan jag säga att alla uppgifter som finns om mig på nätet är falska - namn, ålder, vistelseort etc. Och nästa år blir de ännu falskare.
Ers Excellens!
Varför måste jag kalla Er Ers Excellens? Räcker det inte med Maestro, Geni, Den Store, Brutalis Emanuensis eller Ers Högvördighet?
Alltid undrat
Nej, det räcker inte.
Ers Excellens!
Hur kommer barn till?
48-årig novis
Jo, förstår du – när mamma och pappa tycker om varandra riktigt mycket så sätter de ut annonser på speciella webbsidor med texten ”Frigjort par söker likasinnade för orgier”. Detta besvarar inte din fråga men det här är intressantare.
Ers Excellens!
Varför heter inte ditt band Brutallica?
Headbanger
Därför att någon annan – mindre brutal – hann före.
Ers Excellens!
Vilket kom först – hönan eller ägget?
Fritidsbonde
Äggkoppen.
Ers Excellens!
När kommer Er bok ut?
Analfabet
Vilken av dom? Min bloggkollektion, mina memoarer eller min science fiction-roman? Och sedan är det ju obligatoriskt att skriva deckare i Sverige – med en frånskild, lätt alkoholiserad, bitter och deprimerad kommissarie i huvudrollen … Hm … jag fick just inspiration …
Ers Excellens!
Vad hände med den utlovade videon En Dag På Biblioteket?
Ivrig & Förväntansfull -88
Gissa vad - min dator kraschade igen … Tanken att vippa hela datorn genom fönstret och se den krossas mot trottoaren blir alltmer tilltalande. Videon blir klar så småningom och den blir något alldeles extra … det blir även fler videor med den internationellt uppmärksammade popgruppen The Periodicals. Om någon mot förmodan undrar över hur datoranimeringarna är gjorda kan jag återkomma till detta vid ett senare tillfälle …
onsdag 24 december 2008
måndag 22 december 2008
FLY ME ...
Chefsbibliotekarie Svensson och hennes besättning hälsar alla besökare välkomna ombord denna lokal för resa mot Kunskap och Insikt. Var vänlig och observera dessa säkerhetsföreskrifter – även om ni är en van biblioteksbesökare – eftersom dessa föreskrifter är speciellt utformade för just detta bibliotek.
Allt handbagage förvaras i ett särskilt utrymme vid ingången och får ej medföras in i lokalen. Kontrollera att ryggstödet vid er läsplats är korrekt inställt och att säkerhetsbältet går att spänna fast ordentligt och sitter bekvämt. Säkerhetsbältet måste alltid användas när ni sitter ned. När Säkerhetsbältesskylten är släckt kan ni röra er fritt i bibliotekslokalen, när skylten tänds måste ni genast bege er till er plats och spänna fast er.
All elektronisk utrustning såsom t ex mobiltelefoner, bärbara datorer, videospel och massageapparater måste vara avstängda eftersom de kan störa bibliotekspersonalens koncentration och inverka på deras navigering genom informationsdjungeln.
Personalen visar nu var nödutgångarna är placerade, kom ihåg i vilken riktning dessa finns. Vid fara släpps syrgasmasker automatiskt ner ifrån taket, placera masken över mun och näsa och andas normalt. Flytvästar förvaras under varje stolssäte, liksom fallskärmar, ishackor och fotriktiga skor.
Mat serveras ej under kunskapsfärden, men personalen kan vid behov dela ut vattenflaskor ifrån serveringsvagnen. Personalen delar även ut extra stolskuddar, öronproppar och hörlurar med musik. Om någon av besökarna önskar få en guidad visning av chefsbibliotekariens rum varifrån hela biblioteket styrs, så säg till i lånedisken.
Biblioteket är nu klart för sitt kunskapslyft och vi önskar alla våra besökare en god resa. Vi vill återigen tacka er för att ni utnyttjar just våra tjänster.
fredag 19 december 2008
KORT SAMMANFATTNING
Nu har denna sajt varit igång sedan oktober och det kan vara dags att summera vad som har hänt hittills:
Jo först så presenterade jag mig och sen rapporterade jag ifrån en bibliotekarie-konferens och sen lade jag ut en massa gammalt jox jag skrivit för längesen och sen presenterade jag bibliotekets avdelningar och sen skrev jag ett skämt som ingen begrep och sen skrev jag några dikter och sen förolämpade jag bibliotekarier och sen förolämpade jag låntagare och sen ritade jag en serie och sen skrev jag något jättekul och sen drev jag med Al Gore och sen var jag paranoid ett tag och sen gjorde jag en skojig bild och sen förolämpade jag bibliotekarier igen och sen kraschade mina datorer och sen presenterade jag några bra idéer som ingen brydde sig om och sen skrev jag en grej som åtminstone uppskattades av Star Trek-fans och sen åkte jag till Antarktis och sen skrev jag om berömda bibliotekarier och sen gjorde jag en musikvideo som ingen brydde sig om och sen gjorde jag en parodi på bibliotekshögskolans kursprogram och sen klagade jag lite och sen hade jag fler bra idéer och sen gjorde jag en julvideo som ingen brydde sig om ...
Jo först så presenterade jag mig och sen rapporterade jag ifrån en bibliotekarie-konferens och sen lade jag ut en massa gammalt jox jag skrivit för längesen och sen presenterade jag bibliotekets avdelningar och sen skrev jag ett skämt som ingen begrep och sen skrev jag några dikter och sen förolämpade jag bibliotekarier och sen förolämpade jag låntagare och sen ritade jag en serie och sen skrev jag något jättekul och sen drev jag med Al Gore och sen var jag paranoid ett tag och sen gjorde jag en skojig bild och sen förolämpade jag bibliotekarier igen och sen kraschade mina datorer och sen presenterade jag några bra idéer som ingen brydde sig om och sen skrev jag en grej som åtminstone uppskattades av Star Trek-fans och sen åkte jag till Antarktis och sen skrev jag om berömda bibliotekarier och sen gjorde jag en musikvideo som ingen brydde sig om och sen gjorde jag en parodi på bibliotekshögskolans kursprogram och sen klagade jag lite och sen hade jag fler bra idéer och sen gjorde jag en julvideo som ingen brydde sig om ...
söndag 14 december 2008
CHRISTMAS BRINGS OUT THE WORST IN ME
Christmas – is always the worst time of the year
Christmas – I want to make fun and joy disappear
Take me away from the cheeriness
You’re just faking
Leave me alone to the mercy
Of my own making
My family
Are not the kind of people that you want to
Spend Christmas with
Don’t you know –
That Christmas (that Christmas)
It brings out the worst in me
Christmas – is making me growl, snarl and snap
Christmas – I don’t want to sit in Santa’s lap
Take me away from the happiness
That you’re spreading
Keep me away from the merriment
That I’m dreading
My family
Are not the kind of people that you want to
Spend Christmas with
Don’t you know –
That Christmas (that Christmas)
It brings out the worst in me
You know I’m moody and I’m grumpy too
That’s what Christmases can do to you
Christmas – I want to make fun and joy disappear
Take me away from the cheeriness
You’re just faking
Leave me alone to the mercy
Of my own making
My family
Are not the kind of people that you want to
Spend Christmas with
Don’t you know –
That Christmas (that Christmas)
It brings out the worst in me
Christmas – is making me growl, snarl and snap
Christmas – I don’t want to sit in Santa’s lap
Take me away from the happiness
That you’re spreading
Keep me away from the merriment
That I’m dreading
My family
Are not the kind of people that you want to
Spend Christmas with
Don’t you know –
That Christmas (that Christmas)
It brings out the worst in me
You know I’m moody and I’m grumpy too
That’s what Christmases can do to you
lördag 13 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Benjamin Frankly (1706-1790)
Benjamin Frankly var en känd uppfinnare, vetenskapsman, politiker, journalist och diplomat men mest känd var han som bibliotekarie.
1727 startade han en diskussionsklubb i Philadelphia som kallades ”Syjuntan”, där det diskuterades i det oändliga. 1743 bytte de namn till The American Phil Society eftersom en av medlemmarna – Phil – insisterade på det. 1731 grundade klubben ett bibliotek, mest för att ha en egen möteslokal eftersom de blivit utslängda ifrån alla andra lokaler i Philadelphia på grund av sitt högljudda diskuterande. Det var vanligt förekommande att sprit ingick i diskussionsunderlagen.
En natt i fyllan och villan bestämde sig Frankly för att flyga drake. Det faktum att det var becksvart, att det ösregnade och att blixtar oavbrutet slog ner omkring honom tycktes inte avstyra hans beslutsamhet. Efter att han tämligen omgående träffats av en blixt drabbades han av så svåra hjärnskador att han blev tvungen att ge upp sin karriär som bibliotekarie.
Istället blev han politiker. I sitt mentalt försvagade tillstånd var han med om att grunda Amerikas Förenta Stater ...
Benjamin Frankly var en känd uppfinnare, vetenskapsman, politiker, journalist och diplomat men mest känd var han som bibliotekarie.
1727 startade han en diskussionsklubb i Philadelphia som kallades ”Syjuntan”, där det diskuterades i det oändliga. 1743 bytte de namn till The American Phil Society eftersom en av medlemmarna – Phil – insisterade på det. 1731 grundade klubben ett bibliotek, mest för att ha en egen möteslokal eftersom de blivit utslängda ifrån alla andra lokaler i Philadelphia på grund av sitt högljudda diskuterande. Det var vanligt förekommande att sprit ingick i diskussionsunderlagen.
En natt i fyllan och villan bestämde sig Frankly för att flyga drake. Det faktum att det var becksvart, att det ösregnade och att blixtar oavbrutet slog ner omkring honom tycktes inte avstyra hans beslutsamhet. Efter att han tämligen omgående träffats av en blixt drabbades han av så svåra hjärnskador att han blev tvungen att ge upp sin karriär som bibliotekarie.
Istället blev han politiker. I sitt mentalt försvagade tillstånd var han med om att grunda Amerikas Förenta Stater ...
torsdag 11 december 2008
UTNYTTJA BIBLIOTEKSUTRYMMET
Många bibliotek klagar över att de har alldeles för lite utrymme tillgängligt för att få plats med alla böcker. Till sådana klagomål finns det bara en seriös respons: STRUNTPRAT!
Nästan alla bibliotek ser ut på ungefär likadant vis – högt i tak, fria ytor, öppna gångstråk, mängder av outnyttjade soffor och läsplatser och ett djävulskt överdrivet antal fönster. Istället för att ett bibliotek har tio meter fri luft upp till innertaket så kan man bygga fler våningsplan på samma utrymme. De flesta människor är inte längre än 185 cm så 1,90 meter i takhöjd borde vara rimligt (de som är bortåt 2 meter långa är ändå vana vid att behöva böja sig överallt de kommer). Fler våningsplan ger mera plats åt bokhyllor som kan fyllas ifrån golvet ända upp till taket.
Läsplatsernas vara eller inte vara har diskuterats – eller borde göras det ... Vad är det som säger att man ska sitta i biblioteket och läsa böcker som man lånat? Man sitter väl inte och äter sin middag på ICA? Bibliotekets uppdrag är att tillhandahålla information, var låntagaren tillgodogör sig denna information är upp till låntagaren själv. Låntagaren får en bok i handen och ett menande ögonkast ifrån personalen att genast försvinna. Biblioteket är inte någon bussväntsal där folk kan driva omkring håglöst i timmar.
Om man i fortsättningen bygger bibliotek som fyrkantiga lådor utan fönster, sprängfyllda med bokhyllor med en meters mellanrum, så ska det mycket till för att inte alla böcker och annat material ska få plats. Som man bäddar får man ligga. Vilket är viktigast – att alla böcker får plats i biblioteket eller att låntagaren kan sitta och halvsova vid ett bord medan han stirrar ut genom fönstret på vad som händer utomhus ..?
Nästan alla bibliotek ser ut på ungefär likadant vis – högt i tak, fria ytor, öppna gångstråk, mängder av outnyttjade soffor och läsplatser och ett djävulskt överdrivet antal fönster. Istället för att ett bibliotek har tio meter fri luft upp till innertaket så kan man bygga fler våningsplan på samma utrymme. De flesta människor är inte längre än 185 cm så 1,90 meter i takhöjd borde vara rimligt (de som är bortåt 2 meter långa är ändå vana vid att behöva böja sig överallt de kommer). Fler våningsplan ger mera plats åt bokhyllor som kan fyllas ifrån golvet ända upp till taket.
Läsplatsernas vara eller inte vara har diskuterats – eller borde göras det ... Vad är det som säger att man ska sitta i biblioteket och läsa böcker som man lånat? Man sitter väl inte och äter sin middag på ICA? Bibliotekets uppdrag är att tillhandahålla information, var låntagaren tillgodogör sig denna information är upp till låntagaren själv. Låntagaren får en bok i handen och ett menande ögonkast ifrån personalen att genast försvinna. Biblioteket är inte någon bussväntsal där folk kan driva omkring håglöst i timmar.
Om man i fortsättningen bygger bibliotek som fyrkantiga lådor utan fönster, sprängfyllda med bokhyllor med en meters mellanrum, så ska det mycket till för att inte alla böcker och annat material ska få plats. Som man bäddar får man ligga. Vilket är viktigast – att alla böcker får plats i biblioteket eller att låntagaren kan sitta och halvsova vid ett bord medan han stirrar ut genom fönstret på vad som händer utomhus ..?
onsdag 10 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Jan-Como Clasanova (1725-1798)
Clasanova var en kvinnotjusare som satte alla kvinnors hjärtan i brand. Så fort han visade sig så svimmade kvinnor av upphetsning. Det gjorde det svårt för honom att leva ett normalt liv, eftersom han ständigt var tvungen att antingen freda sig mot hysteriska kvinnor som försökte slita av honom kläderna med sina tänder, eller kliva över avsvimmade kvinnokroppar i drivor som hindrade hans väg.
Detta blev i längden ohållbart - det gick väl an att underhålla kvinnor när han var ung och frisk som tonåring, men på ålderns höst, i 25-årsåldern, så ville han ta det lugnare. För att leva ett så anonymt, ensligt och ointressant liv som möjligt så bestämde han sig för att bli bibliotekarie.
Ryktet spred sig dock om Den Vackre Bibliotekarien och i biblioteket blev det en sådan trängsel av kvinnliga låntagare att man blev tvungen att slänga alla böcker och montera ner alla bokhyllor för att alla besökare skulle få plats.
Clasanova dog 1798 av överansträngning …
Hans ende nu levande släkting i rakt nedstigande led är också berömd inom yrket och har ärvt alla hans egenskaper – Den Brutale Bibliotekarien (19??- ).
Elizzabeth Tailor (1912-1975)
Elizzabeth Tailor levde ett stillsamt liv som guvernant, lärare, bibliotekarie och författare tills han träffade den försupne och självdestruktive överbibliotekarien Richard Burden och de inledde ett stormigt förhållande. På tjugo år gifte och skilde de sig med varandra sammanlagt trettiofem gånger. Tillsammans skrev de boken ”Vem är rädd för Richard Wolf?” som blev en pjäs, en film, en musikal och en domstolsförhandling.
När Richard Burden dog av svåra leverskador (lever är ju som bekant otjänligt som människoföda, men han råkade äta detta på en restaurang varvid han hastigt avled) återgick Elizzabeth till sitt tidigare stillsamma liv. Ända fram till sin död grämde det henne att hon ständigt blev förväxlad med skådespelerskan med samma namn.
Clasanova var en kvinnotjusare som satte alla kvinnors hjärtan i brand. Så fort han visade sig så svimmade kvinnor av upphetsning. Det gjorde det svårt för honom att leva ett normalt liv, eftersom han ständigt var tvungen att antingen freda sig mot hysteriska kvinnor som försökte slita av honom kläderna med sina tänder, eller kliva över avsvimmade kvinnokroppar i drivor som hindrade hans väg.
Detta blev i längden ohållbart - det gick väl an att underhålla kvinnor när han var ung och frisk som tonåring, men på ålderns höst, i 25-årsåldern, så ville han ta det lugnare. För att leva ett så anonymt, ensligt och ointressant liv som möjligt så bestämde han sig för att bli bibliotekarie.
Ryktet spred sig dock om Den Vackre Bibliotekarien och i biblioteket blev det en sådan trängsel av kvinnliga låntagare att man blev tvungen att slänga alla böcker och montera ner alla bokhyllor för att alla besökare skulle få plats.
Clasanova dog 1798 av överansträngning …
Hans ende nu levande släkting i rakt nedstigande led är också berömd inom yrket och har ärvt alla hans egenskaper – Den Brutale Bibliotekarien (19??- ).
Elizzabeth Tailor (1912-1975)
Elizzabeth Tailor levde ett stillsamt liv som guvernant, lärare, bibliotekarie och författare tills han träffade den försupne och självdestruktive överbibliotekarien Richard Burden och de inledde ett stormigt förhållande. På tjugo år gifte och skilde de sig med varandra sammanlagt trettiofem gånger. Tillsammans skrev de boken ”Vem är rädd för Richard Wolf?” som blev en pjäs, en film, en musikal och en domstolsförhandling.
När Richard Burden dog av svåra leverskador (lever är ju som bekant otjänligt som människoföda, men han råkade äta detta på en restaurang varvid han hastigt avled) återgick Elizzabeth till sitt tidigare stillsamma liv. Ända fram till sin död grämde det henne att hon ständigt blev förväxlad med skådespelerskan med samma namn.
måndag 8 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Agust Strindman (1849-1912)
I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.
Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.
På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.
I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.
Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.
På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.
lördag 6 december 2008
A BLOGGER'S WORK IS NEVER DONE ...
Det här med bloggande börjar att bli slitsamt ... åtminstone med det upplägget som jag har. Alla andra bloggare behöver bara skriva om sina egna ointressanta liv medan jag måste hitta på skämt hela tiden ...
Jag har nog för höga krav på mig själv. Jag har lagt ut några grejor på bloggen som jag själv inte tyckte höll högsta kvalitet men de blev lika (om inte mer) uppskattade som mina obestridliga mästerverk som jag skrivit. Så – är det dags att sänka ribban? Jag ska kanske spara de bästa skriverierna till min bok som jag ger ut när jag blir gammal och grå (öh ... nu alltså ...).
Jag hade tänkt göra fler ambitiösa saker innan jul som jag dock inte hinner med: julsång, adventskalender, sällskapsspel, fler musikvideor ... kanske nästa år ...
(Vilken annan blogg ger läsarna sådan valuta för deras oskänkta pengar ..?)
Jag ska i alla fall försöka få klar min nästa video som handlar om en typisk arbetsdag på biblioteket. Glöm inte att besöka mina Virtual Library Orchestra-sidor på Youtube och Myspace ... Join the herd and spread the word!
Jag har nog för höga krav på mig själv. Jag har lagt ut några grejor på bloggen som jag själv inte tyckte höll högsta kvalitet men de blev lika (om inte mer) uppskattade som mina obestridliga mästerverk som jag skrivit. Så – är det dags att sänka ribban? Jag ska kanske spara de bästa skriverierna till min bok som jag ger ut när jag blir gammal och grå (öh ... nu alltså ...).
Jag hade tänkt göra fler ambitiösa saker innan jul som jag dock inte hinner med: julsång, adventskalender, sällskapsspel, fler musikvideor ... kanske nästa år ...
(Vilken annan blogg ger läsarna sådan valuta för deras oskänkta pengar ..?)
Jag ska i alla fall försöka få klar min nästa video som handlar om en typisk arbetsdag på biblioteket. Glöm inte att besöka mina Virtual Library Orchestra-sidor på Youtube och Myspace ... Join the herd and spread the word!
fredag 5 december 2008
Å-TIDSKRIFTER
På dagens bibliotek är snart papperstidskrifter ett minne blott, de elektroniska resurserna har mer eller mindre tagit över helt och hållet. Det går ju an när man befinner sig i civilisationens centrum som Linköping, men hur går det för bibliotek långt ute i obygden dit elektronerna inte når?
Lösningen är ångdrivna tidskrifter, å-tidskrifter. En ångmaskin kan enkelt införskaffas eller t o m tillverkas själv (se skiss) och användas för att driva generatorn som gör att alla bokstäver i tidskrifterna hamnar på rätt plats. Koppla generatorn till en gammal TV-apparat och du har alla å-resurser tillgängliga direkt.
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Marcel Prust (1871-1922)
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
onsdag 3 december 2008
FAST DET VERKAR INTE TROLIGT ...
Vi går mot bättre tider
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
söndag 30 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Mao The Dong (1893-1976)
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
lördag 29 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
I Manuel Klant (1724-1804)
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
onsdag 26 november 2008
VIDEO KILLED THE LIBRARY STAR ...
Video på Youtube för The Virtual Library Orchestra http://se.youtube.com/watch?v=hlqaBPL6gR4
tisdag 25 november 2008
FINNS DET INGEN ÄNDE PÅ MIN BEGÅVNING ..?
Om denna blogg är den politiska grenen av min subversiva verksamhet så kommer nu här den militära; att förföra människor till underkastelse med skön musik … www.myspace.com/virtuallibraryorchestra.
måndag 24 november 2008
VAD EN UNG BIBLIOTEKARIE BÖR VETA
Jaså, du är färdig med din utbildning till bibliotekarie nu? Tog det inte lite väl lång tid för dig? Nå, alla har väl inte en naturlig fallenhet för yrket ...
Emellertid – nu när du tar dina första stapplande steg ut i arbetslivet finns det några små saker som du kan behöva veta. Sådant som de inte lär ut på bibliotekshögskolan – inte för att de inte vet, utan för att de inte vill ...
Du har säkert under utbildningen åtminstone någon gång stött på ordet ”låntagare”. Som du säkert förstått av det föraktfulla tonfall, kombinerat med nedlåtande hånleenden, med vilket ordet uttalas av erfarna bibliotekarier, att ”låntagare” är en företeelse som kommer väldigt långt ner på listan över en yrkesverksam bibliotekaries prioriteringar vad gäller åtaganden och plikter.
Trots det, så bör du känna till låntagarens rätta natur. Låt dig inte luras av deras beskedliga och allmänt bortkomna uppsyn - varje låntagare är personligen utsänd av djävulen själv för att testa ditt tålamod och din mentala styrka. Det räcker inte med att bara ignorera låntagarnas existens, du måste aktivt se till så att dessa permanent avskräcks ifrån att störa dig igen. Hur man går tillväga är upp till varje bibliotekarie själv, baserat på erfarenhet, personlighet och dagsform, men här är några tips:
- Vad än låntagaren önskar så hänvisa vidare till någon annan i personalen. Om dessa är införstådda med taktiken så gör de likadant och det hela blir en härlig rundgång. Ju längre och mer invecklad rundgång ni åstadkommer, desto större chans att ni alla kan se tillbaka på händelsen åratal framåt med ett angenämt nostalgiskt skimmer.
- En låntagare vet mindre än du och har alltid fel. Så länge du är införstådd med dessa oomkullrunkeliga fakta så kan inget hindra dig ifrån att utföra ett effektivt och tillfredsställande arbete. Det är saligare att giva än att taga – detta lämpar sig särskilt väl när det gäller argument ...
- En låntagare befinner sig alltid i en beroendeställning gentemot dig. Låntagaren behöver dig mer än du behöver denne. Sådant ger alltid bibliotekarien självförtroende, råg i ryggen och utlopp för självförverkligande idéer. Utnyttja din styrkeposition väl och med gott omdöme – eller om det nu inte går – inte ...
Förutom låntagare så kan det dyka upp andra suspekta och onödiga typer i biblioteket, t ex forskare, hantverkare, politiker, journalister och turister. Sådana ska avsnäsas med lika hög grad av inlevelse som vad gäller låntagare (en låntagare har ju trots allt åtminstone formellt en viss rätt att vistas i biblioteket). För en seriös bibliotekarie gäller att alltid vara konsekvent, jämlik och neutral, dvs behandla *alla* människor som lort.
Så – nu har du lärt dig allt du behöver veta för att du ska få en lång och framgångsrik karriär som bibliotekarie. Och kom ihåg – vad som än händer – hänvisa inte till mig ...
Emellertid – nu när du tar dina första stapplande steg ut i arbetslivet finns det några små saker som du kan behöva veta. Sådant som de inte lär ut på bibliotekshögskolan – inte för att de inte vet, utan för att de inte vill ...
Du har säkert under utbildningen åtminstone någon gång stött på ordet ”låntagare”. Som du säkert förstått av det föraktfulla tonfall, kombinerat med nedlåtande hånleenden, med vilket ordet uttalas av erfarna bibliotekarier, att ”låntagare” är en företeelse som kommer väldigt långt ner på listan över en yrkesverksam bibliotekaries prioriteringar vad gäller åtaganden och plikter.
Trots det, så bör du känna till låntagarens rätta natur. Låt dig inte luras av deras beskedliga och allmänt bortkomna uppsyn - varje låntagare är personligen utsänd av djävulen själv för att testa ditt tålamod och din mentala styrka. Det räcker inte med att bara ignorera låntagarnas existens, du måste aktivt se till så att dessa permanent avskräcks ifrån att störa dig igen. Hur man går tillväga är upp till varje bibliotekarie själv, baserat på erfarenhet, personlighet och dagsform, men här är några tips:
- Vad än låntagaren önskar så hänvisa vidare till någon annan i personalen. Om dessa är införstådda med taktiken så gör de likadant och det hela blir en härlig rundgång. Ju längre och mer invecklad rundgång ni åstadkommer, desto större chans att ni alla kan se tillbaka på händelsen åratal framåt med ett angenämt nostalgiskt skimmer.
- En låntagare vet mindre än du och har alltid fel. Så länge du är införstådd med dessa oomkullrunkeliga fakta så kan inget hindra dig ifrån att utföra ett effektivt och tillfredsställande arbete. Det är saligare att giva än att taga – detta lämpar sig särskilt väl när det gäller argument ...
- En låntagare befinner sig alltid i en beroendeställning gentemot dig. Låntagaren behöver dig mer än du behöver denne. Sådant ger alltid bibliotekarien självförtroende, råg i ryggen och utlopp för självförverkligande idéer. Utnyttja din styrkeposition väl och med gott omdöme – eller om det nu inte går – inte ...
Förutom låntagare så kan det dyka upp andra suspekta och onödiga typer i biblioteket, t ex forskare, hantverkare, politiker, journalister och turister. Sådana ska avsnäsas med lika hög grad av inlevelse som vad gäller låntagare (en låntagare har ju trots allt åtminstone formellt en viss rätt att vistas i biblioteket). För en seriös bibliotekarie gäller att alltid vara konsekvent, jämlik och neutral, dvs behandla *alla* människor som lort.
Så – nu har du lärt dig allt du behöver veta för att du ska få en lång och framgångsrik karriär som bibliotekarie. Och kom ihåg – vad som än händer – hänvisa inte till mig ...
fredag 21 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Sankt Jerry (347-419)
Efter att i sin ungdom varit en riktig huligan (han introducerade t ex läktarvåld vid offentliga avrättningar) så konverterade han 365 till katolicismen och studerade till munk. Efter att ha dragit ut en tagg ur påvens fot fick han hedersuppdraget att översätta bibeln. Hans version är den så kallade Vulgära Översättningen som än idag är i bruk i vissa slutna sällskap.
Han levde sina sista trettiofyra år som eremit i den syrianska öknen. Hans eremitliv hindrade honom dock inte från att utmärka sig som en framgångsrik nattklubbsångare, med ”Moon River” som specialitet.
Jerry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för katalogisatörer, översättare och Audrey Hepburn.
Efter att i sin ungdom varit en riktig huligan (han introducerade t ex läktarvåld vid offentliga avrättningar) så konverterade han 365 till katolicismen och studerade till munk. Efter att ha dragit ut en tagg ur påvens fot fick han hedersuppdraget att översätta bibeln. Hans version är den så kallade Vulgära Översättningen som än idag är i bruk i vissa slutna sällskap.
Han levde sina sista trettiofyra år som eremit i den syrianska öknen. Hans eremitliv hindrade honom dock inte från att utmärka sig som en framgångsrik nattklubbsångare, med ”Moon River” som specialitet.
Jerry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för katalogisatörer, översättare och Audrey Hepburn.
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Sankt Larry (213-258)
Larry gjorde snabb karriär inom den katolska kyrkan och konspirerade år 248 med scientologerna för att få påve Sixten II avrättad för blasfemi när denne visslat under ett toalettbesök. Efter påvens död blev Larry den högst rankade kyrklige ledaren i Rom. Han utnyttjade sin upphöjda ställning till att ägna de följande tio åren åt att söka efter den katolska kyrkans förmögenhet som Sixten hunnit gömma undan före sin arrestering. Under Larrys frenetiska skattletande överallt kom många gamla dokument fram som alla trodde gått förlorade. Det fick många att tro att Larry värnade om bevarandet av kyrkliga skrifter och skrivelser och han blev utnämnd till hedersbibliotekarie. Larry brändes till döds när han letade efter skatten i en brinnande ugn.
Larry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för dokumentalister och grillkockar.
Larry gjorde snabb karriär inom den katolska kyrkan och konspirerade år 248 med scientologerna för att få påve Sixten II avrättad för blasfemi när denne visslat under ett toalettbesök. Efter påvens död blev Larry den högst rankade kyrklige ledaren i Rom. Han utnyttjade sin upphöjda ställning till att ägna de följande tio åren åt att söka efter den katolska kyrkans förmögenhet som Sixten hunnit gömma undan före sin arrestering. Under Larrys frenetiska skattletande överallt kom många gamla dokument fram som alla trodde gått förlorade. Det fick många att tro att Larry värnade om bevarandet av kyrkliga skrifter och skrivelser och han blev utnämnd till hedersbibliotekarie. Larry brändes till döds när han letade efter skatten i en brinnande ugn.
Larry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för dokumentalister och grillkockar.
torsdag 20 november 2008
JAG KAN VÄNJA MIG VID ATT BLI ÄLSKAD ...
Snart kommer det att skrivas hyllningsdikter till min ära, men jag vill vara först ...
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli dyrkad är inget svårt
Jag gör alltid nåt bra
Nästan var da'
Succé tar mig inte hårt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Vad jag gör är helt unikt
Allt som jag vet
Ger mig ödmjukhet
Åt mig är all framgång vikt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli hyllad som en sann pionjär
Jag stiger mot skyn
En sån underbar syn
Ni må tro att vingarna bär
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Som fenomen, som geni, som man
Jag blir lätt blasé
På min egen kvalitet
Finns det något jag inte kan?
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Min begåvning är tät som smog
Jag blir en legend
Jag blir rik, frisk och känd
Om bara nån läste min blogg
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli dyrkad är inget svårt
Jag gör alltid nåt bra
Nästan var da'
Succé tar mig inte hårt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Vad jag gör är helt unikt
Allt som jag vet
Ger mig ödmjukhet
Åt mig är all framgång vikt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli hyllad som en sann pionjär
Jag stiger mot skyn
En sån underbar syn
Ni må tro att vingarna bär
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Som fenomen, som geni, som man
Jag blir lätt blasé
På min egen kvalitet
Finns det något jag inte kan?
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Min begåvning är tät som smog
Jag blir en legend
Jag blir rik, frisk och känd
Om bara nån läste min blogg
onsdag 19 november 2008
TRETTIOFEM PROCENT
Vissa beklagar att denne skribent
Kan va’ lat, inte lägger på en rem
Många ger alltid hundratio procent
Jag nöjer mig dock med trettiofem
Jag lämnar alltid dörren något på glänt
En möjlighet att göra reträtt
Andra ger allt, vad som än hänt
Jag väntar tills allting känns rätt
Jag erkänner allt – jag sätter det på pränt
Min arbetstakt är seg som slem
Kalla det inte slöhet – kalla det intelligent
Jag riskerar aldrig liv eller lem
På min arbetsplats är jag bara kompetent
Men jag är ett geni när jag kommer hem
Klaga om ni vill, men era argument
Har ingen effekt på Ni-Vet-Vem
Vad gäller kvalitet är jag högst excellent
Jag behöver inte jobba hårt som dem
Deras ambitiösa hundratio procent
Motsvarar mina trettiofem
Kan va’ lat, inte lägger på en rem
Många ger alltid hundratio procent
Jag nöjer mig dock med trettiofem
Jag lämnar alltid dörren något på glänt
En möjlighet att göra reträtt
Andra ger allt, vad som än hänt
Jag väntar tills allting känns rätt
Jag erkänner allt – jag sätter det på pränt
Min arbetstakt är seg som slem
Kalla det inte slöhet – kalla det intelligent
Jag riskerar aldrig liv eller lem
På min arbetsplats är jag bara kompetent
Men jag är ett geni när jag kommer hem
Klaga om ni vill, men era argument
Har ingen effekt på Ni-Vet-Vem
Vad gäller kvalitet är jag högst excellent
Jag behöver inte jobba hårt som dem
Deras ambitiösa hundratio procent
Motsvarar mina trettiofem
måndag 17 november 2008
BABY, IT'S COLD OUTSIDE ...
Nu är jag framme vid forskningsstationen Nya Syd-Agder på Antarktis där jag kommer att tjänstgöra en vecka på biblioteket, som ett led i min straffrehabilitering.
Vi är inne i sommarårstiden här så det är bara minus 20 grader kallt. Jag har passat på att besöka den absoluta geografiska sydpolen belägen nästan mitt på Antarktis. Där finns ett souvenirstånd och en korvkiosk.
Eftersom det finns få möjligheter till fritidsaktiviteter här (även om ju hästpolo alltid är lika populärt överallt i världen) så är biblioteket mycket uppskattat med många användare. Den mest utlånade boken är ”Love in a cold climate” av Nancy Mitford.
Nu ser jag en norrman närma sig internetkabeln med blottade tänder så det är dags att sluta.
Vi är inne i sommarårstiden här så det är bara minus 20 grader kallt. Jag har passat på att besöka den absoluta geografiska sydpolen belägen nästan mitt på Antarktis. Där finns ett souvenirstånd och en korvkiosk.
Eftersom det finns få möjligheter till fritidsaktiviteter här (även om ju hästpolo alltid är lika populärt överallt i världen) så är biblioteket mycket uppskattat med många användare. Den mest utlånade boken är ”Love in a cold climate” av Nancy Mitford.
Nu ser jag en norrman närma sig internetkabeln med blottade tänder så det är dags att sluta.
fredag 14 november 2008
ANTARKTIS
Nästa vecka har jag utbytestjänstgöring som bibliotekarie på Antarktis så jag kanske inte får så mycket tid till att publicera på bloggen som jag brukar. Det finns ju också alltid en risk att en valross biter av internetkabeln till fastlandet. Finns det valrossar där ..? Nå, en norrman, då …
tisdag 11 november 2008
JA, JAG ÄR EN TREKKER ...
Om Star Trek utspelade sig på ett bibliotek:
Kommendörbibliotekarie James T Körk tittade sig belåtet omkring i lånedisken. Han betraktade denna plats som sin kommandobrygga, där han hade full kontroll och bestämde över liv och död. Körk studerade sina lojala och skickliga medarbetare. Där fanns Fu Lu, den asiatiske navigationsbibliotekarien som kunde hitta varenda bok i biblioteket och som med sina kampsportkunskaper kunde oskadliggöra en trilskande låntagare med en enda spark. Körks närmaste man var Mr Speck, vetenskapsbibliotekarien. En seriös och humorbefriad besserwisser med konstiga öron som ofta drev Körk till vansinne med sin orubbliga uppfattning om regler och logik. Lika jobbig tyckte Körk att medicinbibliotekarien MacKan kunde vara ibland, med sina kverulantiska utbrott och protester mot alla arbetsuppgifter han tvingades utföra med kort varsel. Däremot var vaktmästaren Slotty en klippa, det fanns inga maskiner som inte han kunde laga snabbt och effektivt - synd bara att ingen kunde förstå hans skånska dialekt. Vid sitt skrivbord satt kommunikationsbibliotekarien Åhåra, en mörkhyad yppig skönhet som Körk hade ett gott öga till. Som den seriöse och professionelle yrkesman han var kunde han naturligtvis inte låta sina liderliga känslor för kvinnliga kollegor ta överhanden, istället fick han kompensera detta genom att förföra varenda kvinnlig låntagare som kom in i biblioteket.
En sådan närmade sig precis lånedisken. Körk störtade genast fram för att vara behjälplig men Speck hann före. Innan Körk hunnit ingripa hade Speck läxat upp henne för att hon hade flera oåterlämnade böcker.
- Seså Speck, så strikta behöver vi väl inte vara. Jag är säker på att den unga damen har alla avsikter att återlämna böckerna så fort tillfälle ges …
- Men Sir – en av böckerna lånades för över tre år sedan och vi har sjuttiofem låntagare i kö ...
- Den förtjusande unga damen har säkert användning för boken fortfarande, inte sant ..?
Körk tittade djupt in i låntagarens ögon och blinkade menande. Hon log besvärat och försökte ta loss sin hand ur Körks fasta grepp, Körk verkade bara vara sekunder ifrån att vilja kyssa henne längs med armen. Speck var dock obeveklig.
- Innan hon lämnar tillbaka böckerna så kan hon enligt reglerna inte låna några fler …
Körk började bli irriterad.
- Speck! I sådana här sammanhang måste man vara flexibel … man måste se till omständigheterna. Se mellan fingrarna … använda sitt sunda förnuft …
Speck skulle just beordra Fu Lu att dela låntagarens lånekort mitt itu med sitt samurajsvärd när Åhåra ropade till Körk att ett telefonsamtal inkommit och att anropningsfrekvenserna nu var öppna. Av någon anledning insisterade Körk alltid på att bara använda högtalartelefon, trots att alla i biblioteket kunde höra känslig information. Det inkommande samtalet var ifrån kanslerbibliotekarien, ordförande för den Förenade Federationen av bibliotek.
- Körk – vi i Federationen har fått nog av dina regelvidriga lösningar på uppkommande problem. Vi har strikta direktiv för hur kriser ska hanteras. Det går inte an att du agerar helt självsvåldigt hela tiden. Som den gången du satte eld på hela biblioteket ..!
- Men Sir – det var enda chansen att lura rebellbibliotekarien Gham och övervinna hans styrkor …
- Tyst! Hela din personal har indoktrinerats med dina idéer, t o m Mr Speck fast han aldrig skulle erkänna det. Ni kommer alla att ersättas med ny personal, under ledning av Jean-Gluck Picant. Vårt beslut är oåterkalleligt. Det är nya tider nu, Körk – dags att lämna över till en ny generation …
Körk suckade och tittade sorgset omkring sig. Var detta verkligen slutet för honom? Han – som briljant vunnit strider mot sådana mäktiga och oövervinnerliga fiender som Lingon-imperiet, tribbeltupéerna, den jättelika bokamöban och Leif Pagrotsky.
Åhåra tittade bekymrat på Körk:
- Kommendör Körk – vad tänker ni göra ..?
Körk fick en glimt i ögat.
- Än är inte spelet förlorat, mina vänner! Vi ger oss inte utan strid … någon som har tändstickor ..?
Fortsättning följer?
Kommendörbibliotekarie James T Körk tittade sig belåtet omkring i lånedisken. Han betraktade denna plats som sin kommandobrygga, där han hade full kontroll och bestämde över liv och död. Körk studerade sina lojala och skickliga medarbetare. Där fanns Fu Lu, den asiatiske navigationsbibliotekarien som kunde hitta varenda bok i biblioteket och som med sina kampsportkunskaper kunde oskadliggöra en trilskande låntagare med en enda spark. Körks närmaste man var Mr Speck, vetenskapsbibliotekarien. En seriös och humorbefriad besserwisser med konstiga öron som ofta drev Körk till vansinne med sin orubbliga uppfattning om regler och logik. Lika jobbig tyckte Körk att medicinbibliotekarien MacKan kunde vara ibland, med sina kverulantiska utbrott och protester mot alla arbetsuppgifter han tvingades utföra med kort varsel. Däremot var vaktmästaren Slotty en klippa, det fanns inga maskiner som inte han kunde laga snabbt och effektivt - synd bara att ingen kunde förstå hans skånska dialekt. Vid sitt skrivbord satt kommunikationsbibliotekarien Åhåra, en mörkhyad yppig skönhet som Körk hade ett gott öga till. Som den seriöse och professionelle yrkesman han var kunde han naturligtvis inte låta sina liderliga känslor för kvinnliga kollegor ta överhanden, istället fick han kompensera detta genom att förföra varenda kvinnlig låntagare som kom in i biblioteket.
En sådan närmade sig precis lånedisken. Körk störtade genast fram för att vara behjälplig men Speck hann före. Innan Körk hunnit ingripa hade Speck läxat upp henne för att hon hade flera oåterlämnade böcker.
- Seså Speck, så strikta behöver vi väl inte vara. Jag är säker på att den unga damen har alla avsikter att återlämna böckerna så fort tillfälle ges …
- Men Sir – en av böckerna lånades för över tre år sedan och vi har sjuttiofem låntagare i kö ...
- Den förtjusande unga damen har säkert användning för boken fortfarande, inte sant ..?
Körk tittade djupt in i låntagarens ögon och blinkade menande. Hon log besvärat och försökte ta loss sin hand ur Körks fasta grepp, Körk verkade bara vara sekunder ifrån att vilja kyssa henne längs med armen. Speck var dock obeveklig.
- Innan hon lämnar tillbaka böckerna så kan hon enligt reglerna inte låna några fler …
Körk började bli irriterad.
- Speck! I sådana här sammanhang måste man vara flexibel … man måste se till omständigheterna. Se mellan fingrarna … använda sitt sunda förnuft …
Speck skulle just beordra Fu Lu att dela låntagarens lånekort mitt itu med sitt samurajsvärd när Åhåra ropade till Körk att ett telefonsamtal inkommit och att anropningsfrekvenserna nu var öppna. Av någon anledning insisterade Körk alltid på att bara använda högtalartelefon, trots att alla i biblioteket kunde höra känslig information. Det inkommande samtalet var ifrån kanslerbibliotekarien, ordförande för den Förenade Federationen av bibliotek.
- Körk – vi i Federationen har fått nog av dina regelvidriga lösningar på uppkommande problem. Vi har strikta direktiv för hur kriser ska hanteras. Det går inte an att du agerar helt självsvåldigt hela tiden. Som den gången du satte eld på hela biblioteket ..!
- Men Sir – det var enda chansen att lura rebellbibliotekarien Gham och övervinna hans styrkor …
- Tyst! Hela din personal har indoktrinerats med dina idéer, t o m Mr Speck fast han aldrig skulle erkänna det. Ni kommer alla att ersättas med ny personal, under ledning av Jean-Gluck Picant. Vårt beslut är oåterkalleligt. Det är nya tider nu, Körk – dags att lämna över till en ny generation …
Körk suckade och tittade sorgset omkring sig. Var detta verkligen slutet för honom? Han – som briljant vunnit strider mot sådana mäktiga och oövervinnerliga fiender som Lingon-imperiet, tribbeltupéerna, den jättelika bokamöban och Leif Pagrotsky.
Åhåra tittade bekymrat på Körk:
- Kommendör Körk – vad tänker ni göra ..?
Körk fick en glimt i ögat.
- Än är inte spelet förlorat, mina vänner! Vi ger oss inte utan strid … någon som har tändstickor ..?
Fortsättning följer?
måndag 10 november 2008
SKAFFA DIG EN PERSONLIG BIBLIOTEKARIE
Du har säkert hört talas om rika människor som har personliga shoppare som sköter deras inköp av kläder o dyl.
Nu kan även en fattig slusk som du få chansen att få känna sig lite lyxig ... Skaffa dig en personlig bibliotekarie! En person som känner till din usla smak vad gäller litteratur och som väljer ut de böcker som exakt tilltalar dig. Ingen mera chanstagning med okända författare, inga besvär med att hålla dig ajour med nyutkommen litteratur. Låt din personliga bibliotekarie ansvara för din bildning och din avkoppling.
Denna service är ej att förväxla med ”Boka en bibliotekarie”. De bibliotekarier som är inblandade i detta sitter bara och gissar. Din personliga bibliotekarie *vet* ..!
Nu kan även en fattig slusk som du få chansen att få känna sig lite lyxig ... Skaffa dig en personlig bibliotekarie! En person som känner till din usla smak vad gäller litteratur och som väljer ut de böcker som exakt tilltalar dig. Ingen mera chanstagning med okända författare, inga besvär med att hålla dig ajour med nyutkommen litteratur. Låt din personliga bibliotekarie ansvara för din bildning och din avkoppling.
Denna service är ej att förväxla med ”Boka en bibliotekarie”. De bibliotekarier som är inblandade i detta sitter bara och gissar. Din personliga bibliotekarie *vet* ..!
lördag 8 november 2008
PRESENTATION AV BIBLIOTEKETS AVDELNINGAR
Del 3: Förvärv
Hur skaffar bibliotek sina böcker?
Den enkla metoden är att personalen från ett bibliotek besöker ett annat bibliotek, stjäl böcker och märker om dom …
I de fall där inte hela biblioteksbudgeten går åt till löner åt avdelningschefer, kan biblioteket köpa in det material som de vill ha. Alla människor har förslag på vilka böcker som borde finnas på ett biblioteket och att göra ett urvalskriterium från detta sammelsurium av motstridiga åsikter är en hel vetenskap i sig. Det är i dessa stunder som man känner att en bibliotekaries grundutbildning rättfärdigas av att vara längre och kostsammare än t ex en läkares … Tack vare denna gedigna utbildning och framförallt erfarenhet och förhoppningsvis medfödda begåvning för beslutfattande, kan en bibliotekarie inom förvärvsavdelningens inköpssektion erhålla sin rättmätiga beundran.
Mycket i denna komplicerade beslutsprocess är hemlig och ska så förbli, men vissa detaljer kan härmed avslöjas för en fascinerad allmänhet.
Man skulle kunna tro att ett bibliotek bara vill ha böcker som låntagarna vill läsa, men för en förvärvare gäller det att inte förhasta sig. Man får t ex ta hänsyn till sådana faktorer som att vissa typer av bokhyllor drabbas av svåra nedkylningsskador om de inte fylls med böcker som aldrig rörs. Hyllor nära ingången ska också helst fyllas med praktband för att ge ett digert och seriöst intryck. Helst tyska eller franska böcker från 1800-talet som ingen nu levande människa skulle komma på tanken att läsa. Nytillverkade imitationer av sådana verk kan också ge den rätta effekten. Böckerna behöver inte ens ha sidor med text, ingen kommer frivilligt att närma sig dessa hyllor ändå.
Visst material måste bara finnas på ett biblioek, oavsett om det läses eller inte. Alla statliga utredningar och rapporter är ett bra exempel. Alla biblioteksanställda vet ju att det effektivaste sättet att undvika låntagare är att gömma sig bland hyllor med dylik papperskompost.
Viss klassisk litteratur förväntas också alltid finnas tillgänglig. Så fort en Astrid Lindgren-bok börjar bli sliten och sönderläst är det dags att skaffa ett nytt exemplar. Leif GW Persson är det inte lika bråttom med …
Det påverkar också ett biblioteks anseende och status om man är välförsedd med Nobels litteraturpristagare. Helst ska man vara så förutseende att årets pristagares samlade produktion snabbt kan exponeras i biblioteket medan Horace Engdahl fortfarande solar sig i strålkastarljuset …
Framförallt gäller det att biblioteken bibehåller en viss kvalitativ standard på sitt material. Om man bara skulle ge folk vad de vill ha, så skulle det räcka med att ställa en TV i lånedisken som visar TV4 …
Sedan finns frågan om utrymme - om all världens litteratur ska finnas tillgänglig så kräver detta ett antal hyllmeter. Till skillnad mot vad man skulle kunna tro så vill inte lokalpolitiker o dyl satsa 75 % av sin totala budget på biblioteken. Då får man prioritera vad som ska finnas i de öppna samlingar och vad som duger till råttmat i källaren. En tumregel att gå efter är att etablerade författare ska få det utrymme som krävs. Sådana dagsländor som Ulf Lundell behöver inte ha mer än högst en av sina böcker i bibliotekets samlingar.
Ett bibliotek kan också få donationer och gåvor. Till de som inte är aktivt involverad i denna process så låter det väl som en ynnest att få gratis böcker. Då ska man komma ihåg att en donation till största delen består av gammal dynga … Vad donatorn betraktar som oundgängliga mästerverk duger för det mesta bara som fyllnadsmassa vid rondellbyggen. Det är upp till förvärvsavdelningen att gå igenom och sortera upp det kaos av illaluktande och förmultnande papper som utgör en bokgåva och bedöma om något förtjänar att bevaras för eftervärlden - det förstår ni själva vilket eftertraktat jobb detta är …
Vissa celebra donatorer förväntar sig att hela deras älskade boksamling ska leva vidare intakt och att bibliotekarierna ska falla ner på sina bara knän och prisa Herren över denna oförgätliga generositet. Man får hoppas att donatorn är ordentligt död så han slipper höra alla kommentarer i fikarummet …
En del donatorer har inte ens vett att vara döda utan vill bli hyllade för sin filantropiska gärning medan de ännu lever. Då kan man hävda tids- och platsbrist och packa ner allt i källaren tills gubben äntligen är död.
Som sammanfattning kan man säga att det viktigaste är att bibliotekets hyllor är välfyllda. Det är förvärvsavdelningens ansvar att se till så att hyllorna fylls - vad de fylls med är av underordnad betydelse. Om biblioteket bara hade populära böcker så skulle ju dessa ständigt vara utlånade vilket innebär att hyllorna inte skulle vara välfyllda ...
Hur skaffar bibliotek sina böcker?
Den enkla metoden är att personalen från ett bibliotek besöker ett annat bibliotek, stjäl böcker och märker om dom …
I de fall där inte hela biblioteksbudgeten går åt till löner åt avdelningschefer, kan biblioteket köpa in det material som de vill ha. Alla människor har förslag på vilka böcker som borde finnas på ett biblioteket och att göra ett urvalskriterium från detta sammelsurium av motstridiga åsikter är en hel vetenskap i sig. Det är i dessa stunder som man känner att en bibliotekaries grundutbildning rättfärdigas av att vara längre och kostsammare än t ex en läkares … Tack vare denna gedigna utbildning och framförallt erfarenhet och förhoppningsvis medfödda begåvning för beslutfattande, kan en bibliotekarie inom förvärvsavdelningens inköpssektion erhålla sin rättmätiga beundran.
Mycket i denna komplicerade beslutsprocess är hemlig och ska så förbli, men vissa detaljer kan härmed avslöjas för en fascinerad allmänhet.
Man skulle kunna tro att ett bibliotek bara vill ha böcker som låntagarna vill läsa, men för en förvärvare gäller det att inte förhasta sig. Man får t ex ta hänsyn till sådana faktorer som att vissa typer av bokhyllor drabbas av svåra nedkylningsskador om de inte fylls med böcker som aldrig rörs. Hyllor nära ingången ska också helst fyllas med praktband för att ge ett digert och seriöst intryck. Helst tyska eller franska böcker från 1800-talet som ingen nu levande människa skulle komma på tanken att läsa. Nytillverkade imitationer av sådana verk kan också ge den rätta effekten. Böckerna behöver inte ens ha sidor med text, ingen kommer frivilligt att närma sig dessa hyllor ändå.
Visst material måste bara finnas på ett biblioek, oavsett om det läses eller inte. Alla statliga utredningar och rapporter är ett bra exempel. Alla biblioteksanställda vet ju att det effektivaste sättet att undvika låntagare är att gömma sig bland hyllor med dylik papperskompost.
Viss klassisk litteratur förväntas också alltid finnas tillgänglig. Så fort en Astrid Lindgren-bok börjar bli sliten och sönderläst är det dags att skaffa ett nytt exemplar. Leif GW Persson är det inte lika bråttom med …
Det påverkar också ett biblioteks anseende och status om man är välförsedd med Nobels litteraturpristagare. Helst ska man vara så förutseende att årets pristagares samlade produktion snabbt kan exponeras i biblioteket medan Horace Engdahl fortfarande solar sig i strålkastarljuset …
Framförallt gäller det att biblioteken bibehåller en viss kvalitativ standard på sitt material. Om man bara skulle ge folk vad de vill ha, så skulle det räcka med att ställa en TV i lånedisken som visar TV4 …
Sedan finns frågan om utrymme - om all världens litteratur ska finnas tillgänglig så kräver detta ett antal hyllmeter. Till skillnad mot vad man skulle kunna tro så vill inte lokalpolitiker o dyl satsa 75 % av sin totala budget på biblioteken. Då får man prioritera vad som ska finnas i de öppna samlingar och vad som duger till råttmat i källaren. En tumregel att gå efter är att etablerade författare ska få det utrymme som krävs. Sådana dagsländor som Ulf Lundell behöver inte ha mer än högst en av sina böcker i bibliotekets samlingar.
Ett bibliotek kan också få donationer och gåvor. Till de som inte är aktivt involverad i denna process så låter det väl som en ynnest att få gratis böcker. Då ska man komma ihåg att en donation till största delen består av gammal dynga … Vad donatorn betraktar som oundgängliga mästerverk duger för det mesta bara som fyllnadsmassa vid rondellbyggen. Det är upp till förvärvsavdelningen att gå igenom och sortera upp det kaos av illaluktande och förmultnande papper som utgör en bokgåva och bedöma om något förtjänar att bevaras för eftervärlden - det förstår ni själva vilket eftertraktat jobb detta är …
Vissa celebra donatorer förväntar sig att hela deras älskade boksamling ska leva vidare intakt och att bibliotekarierna ska falla ner på sina bara knän och prisa Herren över denna oförgätliga generositet. Man får hoppas att donatorn är ordentligt död så han slipper höra alla kommentarer i fikarummet …
En del donatorer har inte ens vett att vara döda utan vill bli hyllade för sin filantropiska gärning medan de ännu lever. Då kan man hävda tids- och platsbrist och packa ner allt i källaren tills gubben äntligen är död.
Som sammanfattning kan man säga att det viktigaste är att bibliotekets hyllor är välfyllda. Det är förvärvsavdelningens ansvar att se till så att hyllorna fylls - vad de fylls med är av underordnad betydelse. Om biblioteket bara hade populära böcker så skulle ju dessa ständigt vara utlånade vilket innebär att hyllorna inte skulle vara välfyllda ...
torsdag 6 november 2008
BLOGG 3.0
Den Brutale Bibliotekarien lanserar härmed det allra senaste inom bloggvärlden. Att en läsare passivt klickar på en blogg och läser innantill vad som står på skärmen känns förlegat i dagens interaktiva moderna samhälle. Istället ska bloggaren (bloggianten? bloggifieraren?) slumpvis söka upp läsarna i deras hem och läsa upp dagens inlägg. När det gäller en sådan skrämmande mångsidig begåvning som Ni Vet Vem så kan detta innebära deklamering av poesi, sjungande av sånger, presentation av initierade debattinlägg och framförande av hela teaterföreställningar.
Så - om det ringer på er dörr klockan 03.15 inatt så bli inte rädda … det är bara Den Brutale Bibliotekarien som vill uppdatera sin blogg. Så sätt på kaffet (inte åt DBB dock, han dricker bara Coca-Cola – se nedan) och njut av en enmansshow som kommer att ge er helt nya insikter om livets mening …
Så - om det ringer på er dörr klockan 03.15 inatt så bli inte rädda … det är bara Den Brutale Bibliotekarien som vill uppdatera sin blogg. Så sätt på kaffet (inte åt DBB dock, han dricker bara Coca-Cola – se nedan) och njut av en enmansshow som kommer att ge er helt nya insikter om livets mening …
ALL IS WELL WITH THE WORLD ...
Jag har skaffat en myspace-sida: www.myspace.com/denbrutalebibliotekarien - det finns ingenting där ännu förutom en pressrelease för denna förnämliga blogg … jag är än så länge helt utan vänner på myspace, precis som i verkliga livet …
Reklamen gör sitt intåg på min blogg, jag uppmanar er att utforska Googles alla spännande resurser som kommer att annonseras här, vilka de nu är …
Om McDonalds och Coca-Cola har några kronor över så kan jag ta emot dessa också … Min integritet är till salu! Det viktigaste av allt är ärlighet – kan man bara fejka det så är lyckan gjord …
Mina musikprojekt är aningen försenade pga datorhaverier o dyl, men den som väntar på nougat (eller en Big Mac) väntar aldrig för länge … Fler än jag kommer att bli positivt överraskade av slutresultaten …
Nämnde jag att jag är sponsrad av Google? Det betyder att google när google och google istället för google utan att google på minst tre olika google har google till alla google … Google!
Reklamen gör sitt intåg på min blogg, jag uppmanar er att utforska Googles alla spännande resurser som kommer att annonseras här, vilka de nu är …
Om McDonalds och Coca-Cola har några kronor över så kan jag ta emot dessa också … Min integritet är till salu! Det viktigaste av allt är ärlighet – kan man bara fejka det så är lyckan gjord …
Mina musikprojekt är aningen försenade pga datorhaverier o dyl, men den som väntar på nougat (eller en Big Mac) väntar aldrig för länge … Fler än jag kommer att bli positivt överraskade av slutresultaten …
Nämnde jag att jag är sponsrad av Google? Det betyder att google när google och google istället för google utan att google på minst tre olika google har google till alla google … Google!
onsdag 5 november 2008
JAVISST GÖR DET ONT NÄR DATORER KRASCHAR ...
… varför skulle annars datortekniker tveka ..?
Min hemdator krånglar så det finns en viss risk att jag måste ladda in allt i den igen ifrån början. Alla program och filer försvinner … vilket inte är så farligt, men det är tidsödande och besvärligt. Var inte oroliga, kära läsare – denna blogg påverkas inte och finns kvar … och kommer att finnas kvar ända tills hela internet smälter (eller tills jag inte kan hitta på nåt mer att skriva om …).
Kommer ni ihåg förr i världen när man skrev nånting och det fanns kvar på papper ..?
Saker kunde i och för sig försvinna då också, vilket jag upptäckte när jag skulle leta upp mina gamla skriverier och lägga ut dom på bloggen …
Just nu känns det mesta så frustrerande att jag måste muntra upp mig med nedanstående seriestripp.
Min hemdator krånglar så det finns en viss risk att jag måste ladda in allt i den igen ifrån början. Alla program och filer försvinner … vilket inte är så farligt, men det är tidsödande och besvärligt. Var inte oroliga, kära läsare – denna blogg påverkas inte och finns kvar … och kommer att finnas kvar ända tills hela internet smälter (eller tills jag inte kan hitta på nåt mer att skriva om …).
Kommer ni ihåg förr i världen när man skrev nånting och det fanns kvar på papper ..?
Saker kunde i och för sig försvinna då också, vilket jag upptäckte när jag skulle leta upp mina gamla skriverier och lägga ut dom på bloggen …
Just nu känns det mesta så frustrerande att jag måste muntra upp mig med nedanstående seriestripp.
tisdag 4 november 2008
VISSTE DU ATT ..?
- Varje gång en bibliotekarie nyser så dör ett par hjärnceller.
- När en bibliotekarie tittar på något trevligt så ökar pupillens storlek med 45%.
- En bibliotekarie skrattar i genomsnitt 15 gånger per dag.
- Bibliotekarier (och andra intelligenta människor) har mera zink och koppar i håret än andra människor.
- En kvinnlig bibliotekarie blinkar dubbelt så mycket som en manlig bibliotekarie.
- Schäfrar biter bibliotekarier mer än någon annan hundras.
- Om en bibliotekarie skriker oavbrutet i 8 år, 7 månader och 6 dagar så har hon genererat tillräckligt med energi för att värma upp en kopp kaffe (fast vid det laget har nog någon annan hämtat en kopp åt henne …).
- En bibliotekaries starkaste muskel är tungan.
- De flesta dammpartiklar i ett bibliotek består av döda hudrester.
- En kvinnlig bibliotekaries hjärta slår snabbare än en manlig bibliotekaries.
- En bibliotekarie äter i genomsnitt 35000 kakor på ett år.
- Huvudbiblioteket vid Indiana University, USA, sjunker 1 tum varje år eftersom ingen räknade med alla böckers tyngd vid byggandet.
- Det finns fler bibliotek än McDonalds-restauranger i hela världen. Än så länge …
- När en bibliotekarie tittar på något trevligt så ökar pupillens storlek med 45%.
- En bibliotekarie skrattar i genomsnitt 15 gånger per dag.
- Bibliotekarier (och andra intelligenta människor) har mera zink och koppar i håret än andra människor.
- En kvinnlig bibliotekarie blinkar dubbelt så mycket som en manlig bibliotekarie.
- Schäfrar biter bibliotekarier mer än någon annan hundras.
- Om en bibliotekarie skriker oavbrutet i 8 år, 7 månader och 6 dagar så har hon genererat tillräckligt med energi för att värma upp en kopp kaffe (fast vid det laget har nog någon annan hämtat en kopp åt henne …).
- En bibliotekaries starkaste muskel är tungan.
- De flesta dammpartiklar i ett bibliotek består av döda hudrester.
- En kvinnlig bibliotekaries hjärta slår snabbare än en manlig bibliotekaries.
- En bibliotekarie äter i genomsnitt 35000 kakor på ett år.
- Huvudbiblioteket vid Indiana University, USA, sjunker 1 tum varje år eftersom ingen räknade med alla böckers tyngd vid byggandet.
- Det finns fler bibliotek än McDonalds-restauranger i hela världen. Än så länge …
söndag 2 november 2008
EVENEMANG I BIBLIOTEKETS LOKALER KOMMANDE VECKA
Måndag: Föredrag ”Inte utan min EJ UTLÅN-stämpel”, fröken Augustina Wederfaerdigh berättar om ett strapatsfullt och hårt liv som bibliotekarie i Övre Volta på 40-talet. Diabilder.
Tisdag: Kulturministern förklarar regeringens bibliotekspolitik. Inga frågor.
Onsdag: Bibliotekets gosskör (oldboys-sektionen) framför valda stycken ur operetten ”Den vilseförda bibliotekarien” av Valgurt Saint-Messyr.
Torsdag: Mjölby Marschorkester ger en promenadkonsert runt Vättern med start utanför biblioteket kl 15. Varma och oömma kläder rekommenderas.
Fredag: Uställning med nakenstudier av Riksbibliotekarierna de senaste sjuttiofem åren. Begränsade platser, förköp av biljetter.
Lördag: Konsert av thrashmetal-ensemblen STSH (Sweeter Than Satan Himself). Kan eventuellt röra sig om en felbokning, se lokaltidningen för aktuellt program.
Söndag: Lokalrevyn från Mullbänkstorp framför sketcher och sånger på temat ”Bibliotekarier är allt lite crazy …”. Exempel på skämt: Man behöver inte vara galen för att jobba här – men det underlättar!”. Närvaro obligatorisk. Alla får påsar.
Tisdag: Kulturministern förklarar regeringens bibliotekspolitik. Inga frågor.
Onsdag: Bibliotekets gosskör (oldboys-sektionen) framför valda stycken ur operetten ”Den vilseförda bibliotekarien” av Valgurt Saint-Messyr.
Torsdag: Mjölby Marschorkester ger en promenadkonsert runt Vättern med start utanför biblioteket kl 15. Varma och oömma kläder rekommenderas.
Fredag: Uställning med nakenstudier av Riksbibliotekarierna de senaste sjuttiofem åren. Begränsade platser, förköp av biljetter.
Lördag: Konsert av thrashmetal-ensemblen STSH (Sweeter Than Satan Himself). Kan eventuellt röra sig om en felbokning, se lokaltidningen för aktuellt program.
Söndag: Lokalrevyn från Mullbänkstorp framför sketcher och sånger på temat ”Bibliotekarier är allt lite crazy …”. Exempel på skämt: Man behöver inte vara galen för att jobba här – men det underlättar!”. Närvaro obligatorisk. Alla får påsar.
fredag 31 oktober 2008
GLADA NOVEMBER
Här kommer glada november
Med regn och blåst och rusk
Du får stanna hemma från jobbet
För din förkylning är inte fusk
Ingen risk för solsting mer
Ingen risk för mygg och knott
Byt solglasögon mot paraply
Ditt hem blir en borg och ett slott
Stanna inne mest varje dag
Bara skratta åt vädrens makter
Kryp in i din egen skyddade värld
Att gå i ide är rätta takter
Titta på TV och läs din mejl
Om du behöver nåt umgänge
Snart kommer solen och värmen igen
Låt oss njuta av kylan så länge
Släng en bok på brasan ner
Njut av lågornas sken
Luta dig tillbaka och slappna av
Låt Guillou värma dina ben
Med regn och blåst och rusk
Du får stanna hemma från jobbet
För din förkylning är inte fusk
Ingen risk för solsting mer
Ingen risk för mygg och knott
Byt solglasögon mot paraply
Ditt hem blir en borg och ett slott
Stanna inne mest varje dag
Bara skratta åt vädrens makter
Kryp in i din egen skyddade värld
Att gå i ide är rätta takter
Titta på TV och läs din mejl
Om du behöver nåt umgänge
Snart kommer solen och värmen igen
Låt oss njuta av kylan så länge
Släng en bok på brasan ner
Njut av lågornas sken
Luta dig tillbaka och slappna av
Låt Guillou värma dina ben
torsdag 30 oktober 2008
onsdag 29 oktober 2008
KONSPIRATIONSTEORI
Jaså, där är du, kära läsare … du kanske undrar varför jag låtit kalla hit dig ..?
Jag har funderat lite över varför det tycks vara så svårt att få mina arbetskamrater att läsa min blogg, när jag har så många vilt främmande personer som läser den … En teori skulle ju kunna vara att de helt enkelt inte tycker att jag är rolig, men den faller ju på sin egen orimlighet …
Jag ser istället en gigantisk konspiration. Bara för att man är paranoid och har livlig fantasi betyder det ju inte att man inte kan vara förföljd …
Jag ser regeringens inblandning i det här. Inte den nuvarande regeringen – nej, det vore alldeles för uppenbart – jag menar den kommande, efter valet. Det är ju precis den typ av lömsk manipulation som man kan förvänta sig ifrån dessa suspekta typer, vilka de nu är. Vidare ser jag givetvis ett inflytande ifrån Sveriges ledande industrikoncerner. Då menar jag inte direktörer och styrelseledamöter utan de som städar på fabriksgolven. Ge dem ett finger och de tar hela handen! Den typen av hänsynslöst rofferi av kriminella jämställdhetsivrare nära existensminimum är inte acceptabelt i ett modernt samhälle. De griper varje tillfälle att utnyttja sin makt för att förfölja oskuldsfulla stackare som jag …
George Bush. Behöver jag säga mer ..?
Man skulle kunna tro att internationella terrorister skulle ha annat för sig än att trakassera mig, men så man kan bedra sig. Jag hörde tydligt bin Laden nämna mitt namn på sin senaste video.
Frimurarna! De har motarbetat och baktalat mig länge nu … och inte får jag bli medlem heller …
De sado-masochistiska kommunistnazistiska djävulsdyrkarna har vid ett flertal tillfällen pekat finger åt mig. Och Horace Engdahl svarar inte på mina brev …
Kort sagt – det är synd om mig … jag behöver allt stöd jag kan få i denna svåra stund …
Jag föreslår att vi startar en insamling till detta behjärtansvärda ändamål – ja, låt oss starta två insamlingar! Pengar löser ju som bekant alla problem – visserligen är jag redan makalöst förmögen efter många år i biblioteksbranschen, men en man kan inte ha för mycket pengar, för många älskarinnor eller för mycket hår …
Jag har funderat lite över varför det tycks vara så svårt att få mina arbetskamrater att läsa min blogg, när jag har så många vilt främmande personer som läser den … En teori skulle ju kunna vara att de helt enkelt inte tycker att jag är rolig, men den faller ju på sin egen orimlighet …
Jag ser istället en gigantisk konspiration. Bara för att man är paranoid och har livlig fantasi betyder det ju inte att man inte kan vara förföljd …
Jag ser regeringens inblandning i det här. Inte den nuvarande regeringen – nej, det vore alldeles för uppenbart – jag menar den kommande, efter valet. Det är ju precis den typ av lömsk manipulation som man kan förvänta sig ifrån dessa suspekta typer, vilka de nu är. Vidare ser jag givetvis ett inflytande ifrån Sveriges ledande industrikoncerner. Då menar jag inte direktörer och styrelseledamöter utan de som städar på fabriksgolven. Ge dem ett finger och de tar hela handen! Den typen av hänsynslöst rofferi av kriminella jämställdhetsivrare nära existensminimum är inte acceptabelt i ett modernt samhälle. De griper varje tillfälle att utnyttja sin makt för att förfölja oskuldsfulla stackare som jag …
George Bush. Behöver jag säga mer ..?
Man skulle kunna tro att internationella terrorister skulle ha annat för sig än att trakassera mig, men så man kan bedra sig. Jag hörde tydligt bin Laden nämna mitt namn på sin senaste video.
Frimurarna! De har motarbetat och baktalat mig länge nu … och inte får jag bli medlem heller …
De sado-masochistiska kommunistnazistiska djävulsdyrkarna har vid ett flertal tillfällen pekat finger åt mig. Och Horace Engdahl svarar inte på mina brev …
Kort sagt – det är synd om mig … jag behöver allt stöd jag kan få i denna svåra stund …
Jag föreslår att vi startar en insamling till detta behjärtansvärda ändamål – ja, låt oss starta två insamlingar! Pengar löser ju som bekant alla problem – visserligen är jag redan makalöst förmögen efter många år i biblioteksbranschen, men en man kan inte ha för mycket pengar, för många älskarinnor eller för mycket hår …
tisdag 28 oktober 2008
PASSAR DU TILL BIBLIOTEKARIE?
Detta test visar om du duger till att bli bibliotekarie. Välj ett av alternativen på varje fråga.
Fråga 1: En låntagare efterfrågar en bok som inte finns på plats i hyllan. Vad gör du?
1 Hänvisar till en annan bok – som inte heller finns i hyllan.
X Låtsas att du inte förstår svenska, bara swahili.
2 Säger åt låntagaren att köpa boken själv och inte störa dig i fortsättningen.
Fråga 2: En låntagare kommer in med en fylld kaffemugg i biblioteket trots att det uttryckligen står att det är förbjudet. Vad gör du?
1 Kastar dig över honom, bär honom på dina axlar ut ur biblioteket och slänger honom i en container på bakgården.
X Tar ifrån honom kaffemuggen och dricker upp kaffet själv.
2 Samlar hela personalen omkring honom som stirrar hotfullt tills han ger sig av.
Fråga 3: En låntagare vill ha hjälp att söka information på nätet. Vad gör du?
1 Hjälper honom till information som är helt irrelevant, men du insisterar på att detta är vad han frågade efter.
X Vad han än söker efter så hävdar du att det är pornografiskt material och inte tillgängligt på bibliotekets datorer.
2 Hänvisar honom till bibliotekets datatekniker som ger en lång och obegriplig förklaring till varför bibliotekets datorer inte fungerar just nu.
Fråga 4: En låntagare vill låna in en bok som finns på ett annat bibliotek. Vad gör du?
1 Säger att om nu boken bara finns i Överkalix så får väl låntagaren själv masa sig dit.
X Erbjuder dig att köpa in boken till biblioteket åt låntagaren mot en ersättning av 200 % av bokens pris.
2 Säger ”fuggedaboutit” och visslar signaturen till The Sopranos.
Fråga 5: Låntagaren lämnar tillbaka en bok efter lånetidens utgång. Vad gör du?
1 Du tvingar honom att lyssna på ett arton timmar långt föredrag om ansvar och skyldigheter.
X Du tar alla hans saker och kläder i beslag som förseningsavgift.
2 Du ger honom beröm för att han i alla fall kom tillbaka med boken … Nä, bara skojar: Du ger honom örfilar tills han svimmar.
Gratulerar – du har alla rätt! Ta med testresultatet till närmaste bibliotek så får du anställning direkt.
Fråga 1: En låntagare efterfrågar en bok som inte finns på plats i hyllan. Vad gör du?
1 Hänvisar till en annan bok – som inte heller finns i hyllan.
X Låtsas att du inte förstår svenska, bara swahili.
2 Säger åt låntagaren att köpa boken själv och inte störa dig i fortsättningen.
Fråga 2: En låntagare kommer in med en fylld kaffemugg i biblioteket trots att det uttryckligen står att det är förbjudet. Vad gör du?
1 Kastar dig över honom, bär honom på dina axlar ut ur biblioteket och slänger honom i en container på bakgården.
X Tar ifrån honom kaffemuggen och dricker upp kaffet själv.
2 Samlar hela personalen omkring honom som stirrar hotfullt tills han ger sig av.
Fråga 3: En låntagare vill ha hjälp att söka information på nätet. Vad gör du?
1 Hjälper honom till information som är helt irrelevant, men du insisterar på att detta är vad han frågade efter.
X Vad han än söker efter så hävdar du att det är pornografiskt material och inte tillgängligt på bibliotekets datorer.
2 Hänvisar honom till bibliotekets datatekniker som ger en lång och obegriplig förklaring till varför bibliotekets datorer inte fungerar just nu.
Fråga 4: En låntagare vill låna in en bok som finns på ett annat bibliotek. Vad gör du?
1 Säger att om nu boken bara finns i Överkalix så får väl låntagaren själv masa sig dit.
X Erbjuder dig att köpa in boken till biblioteket åt låntagaren mot en ersättning av 200 % av bokens pris.
2 Säger ”fuggedaboutit” och visslar signaturen till The Sopranos.
Fråga 5: Låntagaren lämnar tillbaka en bok efter lånetidens utgång. Vad gör du?
1 Du tvingar honom att lyssna på ett arton timmar långt föredrag om ansvar och skyldigheter.
X Du tar alla hans saker och kläder i beslag som förseningsavgift.
2 Du ger honom beröm för att han i alla fall kom tillbaka med boken … Nä, bara skojar: Du ger honom örfilar tills han svimmar.
Gratulerar – du har alla rätt! Ta med testresultatet till närmaste bibliotek så får du anställning direkt.
söndag 26 oktober 2008
INTENSIV SNABBUTBILDNING
För att möta behovet av allt fler bibliotekarier i den enormt expanderande biblioteksbranschen de kommande sjuttiofem åren, har Bibliotekshögskolan startat en ny hyperintensiv snabbutbildning till bibliotekarie.
På bara tio dagar skall kursdeltagaren förvandlas ifrån slashas till intellektuell gigant. Några har kallat denna nya kurs för Extreme Makeover.
På bara tio dagar skall kursdeltagaren förvandlas ifrån slashas till intellektuell gigant. Några har kallat denna nya kurs för Extreme Makeover.
GLOBAL UPPVÄRMNING
En ny teori har lanserats om orsaken till den globala uppvärmningen. Tidigare har man ju trott att den orsakas av industriella miljöförstöringar (eller om man ska tro industrins förespråkare - fjärtande giraffer) men nu har den amerikanske Nobelprisvinnaren, politikern och musikalartisten Al Bore kommit fram till en ny slutsats. Enligt honom så beror växthuseffekten på förorenade vindpustar som stiger ifrån jordens yta upp mot ozonlagret. Dessa vindpustar framkallas av folk som bläddrar i böcker. Eftersom böcker för det mesta antingen är mycket gamla (med ingrodda bakterier) eller billiga slit-och-släng pockets (gjorda på återvunnet papper som i sig innehåller allehanda otrevligheter) så är det luftdrag som uppstår vid sidvändande synnerligen förorenat. Läsarna själva märker inte av denna giftiga odör eftersom de är vana vid dessa små doser. Men i koncentrerad form är det lättare att förstå luftens nedbrytande effekt - alla som någon gång av misstag hamnat på ett bibliotek märker ju genast den oerhörda stank av gammal mök som slår emot en så fort man kommer in i lokalen. Denna stank kan inte enbart tillskrivas personalen …
Al Bores nya teori har rönt stor uppmärksamhet och uppskattning - för sina nya insikter torde han tilldelas minst en Grammy.
Al Bores nya teori har rönt stor uppmärksamhet och uppskattning - för sina nya insikter torde han tilldelas minst en Grammy.
fredag 24 oktober 2008
V.L.O. IS COMING ...
Först av allt vill jag rikta ett djupt känt tack till alla nytillkomna tittare som strömmat till bloggen i dussintal den senaste tiden. Snart kan jag börja sälja T-shirts med mitt porträtt …
Jag vill bara förtydliga vem jag är: jag är inte en bibliotekarie som råkar ha humor – jag är en humorist som råkar jobba på ett bibliotek ... Om jag istället hade jobbat på t ex ett reningsverk så hade jag kanske skrivit små verser om avfallshantering …
För det andra vill jag förhandsinformera om mina kommande musikprojekt. Detta innebär mp3-filer och videor på YouTube o dyl. Ett av projekten är instrumentala, orkestrerade melodier – ”ambient dance” kanske (”lugna favoriter?”). Ett annat projekt är ironisk pop, med det uppenbara syftet att bli en One Hit Wonder … Mera information följer – om jag talar om för hela världen att det är på gång så blir jag ju tvungen att göra det klart …
Mellan musikprojekten, bloggen och sömn blir det inte mycket tid över till annat, allra minst vanligt hederligt arbete …
Till sist vill jag förvarna om att jag kommer att tillåta reklam på min blogg. Inte för att jag räknar med enorma reklamintäkter utan av ideologiska skäl. I dessa svåra tider gäller det att vara solidarisk med de kapitalistiska utsugarna …
Jag vill bara förtydliga vem jag är: jag är inte en bibliotekarie som råkar ha humor – jag är en humorist som råkar jobba på ett bibliotek ... Om jag istället hade jobbat på t ex ett reningsverk så hade jag kanske skrivit små verser om avfallshantering …
För det andra vill jag förhandsinformera om mina kommande musikprojekt. Detta innebär mp3-filer och videor på YouTube o dyl. Ett av projekten är instrumentala, orkestrerade melodier – ”ambient dance” kanske (”lugna favoriter?”). Ett annat projekt är ironisk pop, med det uppenbara syftet att bli en One Hit Wonder … Mera information följer – om jag talar om för hela världen att det är på gång så blir jag ju tvungen att göra det klart …
Mellan musikprojekten, bloggen och sömn blir det inte mycket tid över till annat, allra minst vanligt hederligt arbete …
Till sist vill jag förvarna om att jag kommer att tillåta reklam på min blogg. Inte för att jag räknar med enorma reklamintäkter utan av ideologiska skäl. I dessa svåra tider gäller det att vara solidarisk med de kapitalistiska utsugarna …
torsdag 23 oktober 2008
BIBLIOTEKARIER ÄR DJUR!
Vad driver unga flickor att redan i tidig ålder vända ryggen åt nöjen, livsglädje och normalt umgängesliv för att ägna sig åt böcker?
Något entydigt svar finns inte på frågan. Ingen forskare har på allvar studerat den frågeställningen – förmodligen främst därför att det handlar om kvinnor och därför är fullständigt ointressant ...
I de flesta kulturer och samhällsbildningar är bibliotekarieyrket en illa sedd och suspekt sysselsättning och ett lågstatusyrke, förbehållet kvinnor som inte duger till något annat. Själva arbetsmiljön uppmuntrar heller inte till någon positiv livssyn: ”Här har jag ställt boken på rätt plats i hyllan och så kommer det en vilt främmande person och tar ner den!”. Frågvisa och allmänt korkade låntagare kan också fresta på tålamodet hos även den mest sansade person.
Intåget av datorer på biblioteken har lett till nya problem. Det är ju vetenskapligt bevisat (*det* finns det forskning om ...) att kvinnor inte klarar av att trycka på rätt knapp, även om den är uppmärkt ”Det här är rätt knapp – tryck på den”. Detta har i förlängningen inneburit att allt fler män tvingats in i den deprimerande biblioteksvärlden. Detta leder i sin tur ofrånkomligen till svåra konflikter mellan könen som urartar till konfrontationer, dålig stämning och i värsta fall till äktenskap.
Kvinnor som tillbringar en stor del av sitt liv på ett bibliotek får svårt att klara sig ute i samhället. Relationer med män är inte att tänka på – inte ens med män vars självsliv går att läsa som en öppen bok ...
I generationer har barn växt upp med bilden av ett bibliotek som en ogästvänlig plats där gamla kärringar tvingar dom att läsa tråkiga böcker istället för serier. Som en revolt mot barndomens plågor hos framförallt män, så vägrar dessa i vuxen ålder att läsa något annat än kvällstidningen. En oerhörd kulturskatt är gömd i våra mörka bibliotek, skyddad av eldsprutande drakar.
Någon lösning på problemet finns inte i sikte. Så fort en generation gamla kärringar dör undan så dyker det upp en ny, varifrån är det ingen som vet. Vi får nog tyvärr bara konstatera att biblioteket är en gudsförgäten plats där kvinnor som inte vet något om livet härskar diktatoriskt över allt dammigare böcker och tidskrifter.
Sedan finns ju frågan om vad som driver män till att bli bibliotekarier ...
Något entydigt svar finns inte på frågan. Ingen forskare har på allvar studerat den frågeställningen – förmodligen främst därför att det handlar om kvinnor och därför är fullständigt ointressant ...
I de flesta kulturer och samhällsbildningar är bibliotekarieyrket en illa sedd och suspekt sysselsättning och ett lågstatusyrke, förbehållet kvinnor som inte duger till något annat. Själva arbetsmiljön uppmuntrar heller inte till någon positiv livssyn: ”Här har jag ställt boken på rätt plats i hyllan och så kommer det en vilt främmande person och tar ner den!”. Frågvisa och allmänt korkade låntagare kan också fresta på tålamodet hos även den mest sansade person.
Intåget av datorer på biblioteken har lett till nya problem. Det är ju vetenskapligt bevisat (*det* finns det forskning om ...) att kvinnor inte klarar av att trycka på rätt knapp, även om den är uppmärkt ”Det här är rätt knapp – tryck på den”. Detta har i förlängningen inneburit att allt fler män tvingats in i den deprimerande biblioteksvärlden. Detta leder i sin tur ofrånkomligen till svåra konflikter mellan könen som urartar till konfrontationer, dålig stämning och i värsta fall till äktenskap.
Kvinnor som tillbringar en stor del av sitt liv på ett bibliotek får svårt att klara sig ute i samhället. Relationer med män är inte att tänka på – inte ens med män vars självsliv går att läsa som en öppen bok ...
I generationer har barn växt upp med bilden av ett bibliotek som en ogästvänlig plats där gamla kärringar tvingar dom att läsa tråkiga böcker istället för serier. Som en revolt mot barndomens plågor hos framförallt män, så vägrar dessa i vuxen ålder att läsa något annat än kvällstidningen. En oerhörd kulturskatt är gömd i våra mörka bibliotek, skyddad av eldsprutande drakar.
Någon lösning på problemet finns inte i sikte. Så fort en generation gamla kärringar dör undan så dyker det upp en ny, varifrån är det ingen som vet. Vi får nog tyvärr bara konstatera att biblioteket är en gudsförgäten plats där kvinnor som inte vet något om livet härskar diktatoriskt över allt dammigare böcker och tidskrifter.
Sedan finns ju frågan om vad som driver män till att bli bibliotekarier ...
onsdag 22 oktober 2008
SWEDISH BOOKMOBILE CHAMPIONSHIP
Nästa år startar en ny racingserie i Sverige – Swedish Bookmobile Championship (SBC). Vi ser fram emot rafflande dueller mellan racingförare/bibliotekarier såsom Kenny Bläck, Mikaela Frumacher och Kimmy Räkostonen.
tisdag 21 oktober 2008
DAGENS SANNING
Människor kan delas in i tre kategorier: sådana som kan räkna och sådana som inte kan det ...
måndag 20 oktober 2008
REFLECTIONS IN MY MIND'S EYE ...
Nu har jag lagt in en RSS-feed på min blogg så att alla mina miljontals läsare kan hålla sig ajour med mitt forskningsprojekt "Blogga istället för att arbeta". Jag har gjort en egen lista med feeds från andras sidor, men frågan är om jag hinner läsa dessa. Jag är fullt upptagen med att korrekturläsa mina egna inlägg ... som ni kanske märkt så innehåller min blogg inte ett enda stavfel, vilket torde vara rätt unikt i bloggsammanhang ...
lördag 18 oktober 2008
SLÄPP FRAM MIG - JAG ÄR BIBLIOTEKARIE!
Världen styrs av barbaren
Så Kunskapens rum
Har tömts på varje inventarie
Vem kan då alla svaren?
Vem har ett hum?
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Ett brott som begås
I okunskapens namn
Kan ej lösas av en korkad kommissarie
När hjärnan går i lås
Sök upp visdomens famn
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Jag vill inte ha pokal
Jag vill klokhet kring mig strö
Av alla vise (vice) män är jag ordinarie
När jag går på lokal
Jag passerar varje kö
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Så Kunskapens rum
Har tömts på varje inventarie
Vem kan då alla svaren?
Vem har ett hum?
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Ett brott som begås
I okunskapens namn
Kan ej lösas av en korkad kommissarie
När hjärnan går i lås
Sök upp visdomens famn
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Jag vill inte ha pokal
Jag vill klokhet kring mig strö
Av alla vise (vice) män är jag ordinarie
När jag går på lokal
Jag passerar varje kö
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
torsdag 16 oktober 2008
PRESENTATION AV BIBLIOTEKETS AVDELNINGAR
Del 2: Lånedisk
Ett biblioteks anseende avgörs genom dess ansikte utåt mot allmänheten. Detta innebär den eller de personer som arbetar i lånedisken.
De flesta utanför biblioteksvärlden har säkert bilden av en bibliotekarie som en barsk, medelålders kvinna med glasögon och knut i nacken. En bidragande orsak till att just denna bild skapats är säkert att alla bibliotekarier är barska, medelålders kvinnor med glasögon och knut i nacken. Det finns undantag, men jag kan lista namnen på dessa tio personer vid ett annat tillfälle.
Arbetet i lånedisken består i princip av en enda sak: att svara på dumma frågor. Frågor som t ex var toaletterna finns, var exakt i biblioteket en viss bok finns, varför denna bok inte finns där just nu och varför biblioteket inte har fler lediga datorer för låntagarna.
Hur man bemöter denna anstormning av irritation i koncentrerad form, kan indelas i tre kategorier:
1. Bibliotekets service för låntagare är "gratis". Gratis är latin och betyder "sämre kvalitet". Man får vad man betalar för. När låntagaren närmar sig lånedisken så förväntar sig denne inte en fri trerätters-middag, fri ryggmassage eller en fri bredbilds-TV. Varför skulle då låntagaren förvänta sig fri information? Viss rudimentär informationsdelgivning är dock oundviklig - en bibliotekarie bör t ex aldrig tveka att informera låntagaren om var utgången är. Bibliotekarien kan även vidarebefordra sin personliga uppfattning om låntagarens försummade uppfostran.
2. När det gäller information så är en välutbildad bibliotekarie i alla lägen alltid överlägsen Google. Inget kan överträffa den mänskliga kontakten ansikte mot ansikte när det gäller felaktiga hänsyftningar, begreppsförvirring, medvetna lögner, överdrifter, suspekta omdömen, smygpropaganda, språkliga abstraktioner, felöversättningar och systemkrascher.
En vetenskaplig rapport ifrån Institutet För Kostnadskrävande Studier, Bahamas, visar att när det gäller att få fram exakt rätt information som man söker efter i Google, så har detta inträffat sammanlagt 3 gånger de senaste fem åren. När det gäller att få rätt information ur en bibliotekarie har detta inträffat 5 gånger under samma tidsperiod, alltså nästan mer än dubbelt så ofta ... Det förtjänar att påpekas att när en låntagare efterfrågar "rätt" information, så är det ju bara bibliotekarien som är tillräckligt kompetent att avgöra vad som är "rätt". Om låntagaren redan vet vad som är rätt, så skulle ju denne inte springa på biblioteket och tjata i alla fall ...
3. I dagens automatiserade bibliotek med självutlånare och återlämnings-apparater har ju personalen i lånedisken till stor del befriats ifrån konfrontationer med låntagare. Detta givetvis under förutsättning att dessa apparater fungerar ... Det finns säkert kollegor i branschen som älskar att berätta otroliga skrönor om hur de upplevt att maskiner fungerat perfekt flera timmar i sträck, men man ska inte fästa alltför stort avseende vid dessa moderna myter. Om man istället utgår ifrån att alla apparater alltid är helt trasiga hela tiden, så är man bättre mentalt förberedd för verklighetens kyliga bris över nackhåren.
När låntagaren mot förmodan hittat en bok som han vill låna så går han då till lånedisken. Där förväntar han sig snabb och vänlig service, eller om han varit på ett bibliotek förut - inte ..! I vilket fall som helst så får han den service han förtjänar. Detta kan innebära allt ifrån milt förebrående vad gäller läsvanor till regelrätt utskällning beträffande utseende, hållning, attityd, klädsmak och stamtavla. En bibliotekarie får aldrig svika sin uppgift som världsförbättrare.
Till slut - hela idén med att man kan låna böcker gratis är ju i grund och botten helt pervers. Man kan ju inte gå in på ett snabbköp och låna en liter mjölk, så varför skulle ett bibliotek vara annorlunda? Tills dess att reglerna ändras och ett civiliserat system införs där full debitering av låntagaren avkrävs (från inträdesavgift till hyrkostnad för böcker) så tvingas vi alla leva med dagens förnuftsvidriga gratislån. Om en ny kostnadspolicy infördes så skulle vi ju slippa många av de problem som angetts ovan.
Många av de frågeställningar som jag tagit upp i detta inlägg finns även att läsa som fördjupade studier i min bok "På knäskydd genom öknen". Köp den - låna den inte gratis på biblioteket ...
Ett biblioteks anseende avgörs genom dess ansikte utåt mot allmänheten. Detta innebär den eller de personer som arbetar i lånedisken.
De flesta utanför biblioteksvärlden har säkert bilden av en bibliotekarie som en barsk, medelålders kvinna med glasögon och knut i nacken. En bidragande orsak till att just denna bild skapats är säkert att alla bibliotekarier är barska, medelålders kvinnor med glasögon och knut i nacken. Det finns undantag, men jag kan lista namnen på dessa tio personer vid ett annat tillfälle.
Arbetet i lånedisken består i princip av en enda sak: att svara på dumma frågor. Frågor som t ex var toaletterna finns, var exakt i biblioteket en viss bok finns, varför denna bok inte finns där just nu och varför biblioteket inte har fler lediga datorer för låntagarna.
Hur man bemöter denna anstormning av irritation i koncentrerad form, kan indelas i tre kategorier:
1. Bibliotekets service för låntagare är "gratis". Gratis är latin och betyder "sämre kvalitet". Man får vad man betalar för. När låntagaren närmar sig lånedisken så förväntar sig denne inte en fri trerätters-middag, fri ryggmassage eller en fri bredbilds-TV. Varför skulle då låntagaren förvänta sig fri information? Viss rudimentär informationsdelgivning är dock oundviklig - en bibliotekarie bör t ex aldrig tveka att informera låntagaren om var utgången är. Bibliotekarien kan även vidarebefordra sin personliga uppfattning om låntagarens försummade uppfostran.
2. När det gäller information så är en välutbildad bibliotekarie i alla lägen alltid överlägsen Google. Inget kan överträffa den mänskliga kontakten ansikte mot ansikte när det gäller felaktiga hänsyftningar, begreppsförvirring, medvetna lögner, överdrifter, suspekta omdömen, smygpropaganda, språkliga abstraktioner, felöversättningar och systemkrascher.
En vetenskaplig rapport ifrån Institutet För Kostnadskrävande Studier, Bahamas, visar att när det gäller att få fram exakt rätt information som man söker efter i Google, så har detta inträffat sammanlagt 3 gånger de senaste fem åren. När det gäller att få rätt information ur en bibliotekarie har detta inträffat 5 gånger under samma tidsperiod, alltså nästan mer än dubbelt så ofta ... Det förtjänar att påpekas att när en låntagare efterfrågar "rätt" information, så är det ju bara bibliotekarien som är tillräckligt kompetent att avgöra vad som är "rätt". Om låntagaren redan vet vad som är rätt, så skulle ju denne inte springa på biblioteket och tjata i alla fall ...
3. I dagens automatiserade bibliotek med självutlånare och återlämnings-apparater har ju personalen i lånedisken till stor del befriats ifrån konfrontationer med låntagare. Detta givetvis under förutsättning att dessa apparater fungerar ... Det finns säkert kollegor i branschen som älskar att berätta otroliga skrönor om hur de upplevt att maskiner fungerat perfekt flera timmar i sträck, men man ska inte fästa alltför stort avseende vid dessa moderna myter. Om man istället utgår ifrån att alla apparater alltid är helt trasiga hela tiden, så är man bättre mentalt förberedd för verklighetens kyliga bris över nackhåren.
När låntagaren mot förmodan hittat en bok som han vill låna så går han då till lånedisken. Där förväntar han sig snabb och vänlig service, eller om han varit på ett bibliotek förut - inte ..! I vilket fall som helst så får han den service han förtjänar. Detta kan innebära allt ifrån milt förebrående vad gäller läsvanor till regelrätt utskällning beträffande utseende, hållning, attityd, klädsmak och stamtavla. En bibliotekarie får aldrig svika sin uppgift som världsförbättrare.
Till slut - hela idén med att man kan låna böcker gratis är ju i grund och botten helt pervers. Man kan ju inte gå in på ett snabbköp och låna en liter mjölk, så varför skulle ett bibliotek vara annorlunda? Tills dess att reglerna ändras och ett civiliserat system införs där full debitering av låntagaren avkrävs (från inträdesavgift till hyrkostnad för böcker) så tvingas vi alla leva med dagens förnuftsvidriga gratislån. Om en ny kostnadspolicy infördes så skulle vi ju slippa många av de problem som angetts ovan.
Många av de frågeställningar som jag tagit upp i detta inlägg finns även att läsa som fördjupade studier i min bok "På knäskydd genom öknen". Köp den - låna den inte gratis på biblioteket ...
onsdag 15 oktober 2008
JO, JO - MAN FRESTAR MIG MED GODSAKER ...
En manlig bibliotekarie
Kan ej undgå beundran
Ifrån storstan till långt ut på tundran
Mellan 40 och 50
Har han skönheten och stilen
Jag gör entré likt Cleopatra nerför Nilen
Kvinnliga kollegor
Och låntagare väna
Står ej emot när det skakar i knäna
Ledd till kunskapens träd
Utan seder och tukt
Jo, jo - man frestar mig med frukt ...
Jag har talanger som få
Liksom Goethe en pöt
För att va' karl är jag onödigt söt
Men jag har fast karaktär
Och ståndaktighet
För mig är mitt kall nåt konkret
Vid min skyddande disk
Gör jag alltid min plikt
När damer i flock stör min sikt
Ett förföriskt ögonkast
Med löfte/hot om mera sen
Jo, jo - man frestar mig igen ...
Kan ej undgå beundran
Ifrån storstan till långt ut på tundran
Mellan 40 och 50
Har han skönheten och stilen
Jag gör entré likt Cleopatra nerför Nilen
Kvinnliga kollegor
Och låntagare väna
Står ej emot när det skakar i knäna
Ledd till kunskapens träd
Utan seder och tukt
Jo, jo - man frestar mig med frukt ...
Jag har talanger som få
Liksom Goethe en pöt
För att va' karl är jag onödigt söt
Men jag har fast karaktär
Och ståndaktighet
För mig är mitt kall nåt konkret
Vid min skyddande disk
Gör jag alltid min plikt
När damer i flock stör min sikt
Ett förföriskt ögonkast
Med löfte/hot om mera sen
Jo, jo - man frestar mig igen ...
söndag 12 oktober 2008
DAGENS SANNING
Jag älskar kvinnor som säger ja
Jag älskar kvinnor som säger nej
Men bäst för mej är
Kvinnor som säger
"Ja ... men bara för dej ..."
Jag älskar kvinnor som säger nej
Men bäst för mej är
Kvinnor som säger
"Ja ... men bara för dej ..."
onsdag 8 oktober 2008
PRESENTATION AV BIBLIOTEKETS AVDELNINGAR
Del 1: Bokvård
Ibland går böcker sönder – pga dålig hållbarhetskonsistens hos boken, Extreme Book Reading (se separat artikel), undermåliga bindningsmetoder, bokbål etc – och då kommer alltid någon att insistera på att boken ska lagas.
Tumregeln är dock: Är boken trasig – släng den!
Om boken trots allt måste bevaras - t ex enda exemplaret på norra halvklotet, boken är en raritet som kan säljas för dyra pengar om den fräschas upp, författaren arbetar i huset - så brukar man gå tillväga på följande sätt för att göra boken funktionsduglig igen:
Om boken har lösa sidor så sliter man loss resten också. För att kunna göra en effektiv och bestående renovering krävs att man börjar från grunden. De lösa sidorna sorteras sedan i nummerordning (vid tidsbrist hoppar man över detta moment) och sedan vräker man på med så mycket lim som man har. Ibland kan sidorna råka bli inklistrade åt fel håll – det gör inget. Vem har påstått att det ska vara enkelt att läsa böcker? Boken kommer säkert snart som TV-serie i alla fall …
För att skydda boken mot smuts, matrester, kroppsvätskor och radioaktivt avfall bör man plasta in den. Det bästa är givetvis att gjuta in boken i cement, då kan garanterat ingen förstöra den, men i de fall en bibehållen läsmöjlighet förordas räcker det oftast med att pärmen står emot alla huligan-angrepp. Man använder företrädesvis en tjock och kladdig bokplast. Då tar det längre tid och man slipper göra något annat den dagen. Ett stycke på 2 x 3 meter skärs ut (oberoende av bokens storlek). Skyddspappret på baksidan av plasten tas sedan bort så att den kladdiga ytan friläggs. Boken placeras på golvet med pärmen uppåt, man greppar tag i ändarna på plasten och kastar sig handlöst framåt. Har man tur träffas åtminstone någon del av boken av den nedfallande plasten. Om inte, skär man ut ett nytt stycke plast och försöker igen. Ett tillfredsställande resultat brukar i regel lättast uppnås om den kladdiga ytan är riktad mot *boken*, inte mot en själv. När bokpärmen är täckt av plast skärs de överflödiga bitarna bort. Man ska helst använda en mycket vass kniv, har man tur kan man få arbetsskadeersättning. Eller ännu bättre – man blir förflyttad till en annan avdelning …
Ibland har degenereringen gått så långt att boken måste bindas om helt och hållet. Då kan man som bokvårdare kosta på sig ett förnöjt leende för då slipper man själv göra något. Boken skickas då till ett mer eller mindre auktoriserat bokbinderi. Efter tre år får man tillbaka boken lagad och uppfräschad. Ibland händer det till och med att man får tillbaka just den bok som man skickat. För det mesta får man istället en bok som är mycket intressantare.
Nuförtiden stöldskyddsmärks alla böcker. Många bibliotek har gått över till RFID (om du inte vet vad RFID är, leta upp en seriös hemsida …). Vi på vårt bibliotek som alltid gått i bräschen när det gäller ny teknik och kompledigheter, använder oss av systemet LGM (Laser Guided Mishaps). Boken är larmad med inbyggda laserstrålar eminerande från ett 8 cm brett datachip som monteras mitt i boken (man måste ta bort cirka 100 sidor mitt i boken för att få plats med chippet).
När tjuven passerar larmbågarna vid utgången tjuter ett larm, tjuven får en stöt och avlider.
Själva monteringen av dessa datachip i böckerna är inte helt riskfri. En enda oförsiktig rörelse och man blir bränd till aska. Denna arbetsuppgift brukar i regel tilldelas försumbara arbetstagare såsom BHS-praktikanter och 1:e bibliotekarier.
Ytterligare ett problem är att även om låntagaren lånat boken reglementsenligt efter konstens alla regler så får han i alla fall en stöt och avlider när han passerar larmbågarna. En utredning har tillsatts för att komma till rätta med detta problem, lösningen kommer att presenteras våren 2014. Tills dess fortsätter datachipsmonteringen som förut.
Till en bokvårdares övriga trista arbetsuppgifter hör även att samla ihop årgångar av tidskrifter och skicka dessa till pappersinsaml … jag menar bindning … Enligt personer i skenbart arbetsledande ställning hör det även till en bokvårdares arbetsuppgifter att se till så att tidskrifterna kommer tillbaka men detta kan enbart betraktas som elakt förtal. Antingen kommer tidskrifterna tillbaka eller också inte, än sen? De finns väl på nätet i alla fall …
En av de absolut viktigaste uppgifterna i biblioteksarbetet och den grundval på vilken hela bibliotekets intrikata struktur vilar, är märkningen av bokryggar. Syftet såsom bokvårdare är förstås att rasera bibliotekets intrikata struktur. När man blir ombedd att märka en bok ohcb (bostadspolitik och bostadsförsörjning) så märker man den givetvis hnca (kymrisk skönlitteratur). På så sätt inför man lite gåtfull mystik i det trista vardagslivet. Om boken sedan sätts upp på hyllan vebg (förgiftningssjukdomar) så är man helgarderad.
Det är ju ett ofrånkomligt faktum att böcker som inte hittas läses inte. Böcker som inte läses slits inte. Böcker som inte slits behöver inte lagas. Böcker som inte behöver lagas innebär färre störningsmoment för bokvårdarna.
Ibland går böcker sönder – pga dålig hållbarhetskonsistens hos boken, Extreme Book Reading (se separat artikel), undermåliga bindningsmetoder, bokbål etc – och då kommer alltid någon att insistera på att boken ska lagas.
Tumregeln är dock: Är boken trasig – släng den!
Om boken trots allt måste bevaras - t ex enda exemplaret på norra halvklotet, boken är en raritet som kan säljas för dyra pengar om den fräschas upp, författaren arbetar i huset - så brukar man gå tillväga på följande sätt för att göra boken funktionsduglig igen:
Om boken har lösa sidor så sliter man loss resten också. För att kunna göra en effektiv och bestående renovering krävs att man börjar från grunden. De lösa sidorna sorteras sedan i nummerordning (vid tidsbrist hoppar man över detta moment) och sedan vräker man på med så mycket lim som man har. Ibland kan sidorna råka bli inklistrade åt fel håll – det gör inget. Vem har påstått att det ska vara enkelt att läsa böcker? Boken kommer säkert snart som TV-serie i alla fall …
För att skydda boken mot smuts, matrester, kroppsvätskor och radioaktivt avfall bör man plasta in den. Det bästa är givetvis att gjuta in boken i cement, då kan garanterat ingen förstöra den, men i de fall en bibehållen läsmöjlighet förordas räcker det oftast med att pärmen står emot alla huligan-angrepp. Man använder företrädesvis en tjock och kladdig bokplast. Då tar det längre tid och man slipper göra något annat den dagen. Ett stycke på 2 x 3 meter skärs ut (oberoende av bokens storlek). Skyddspappret på baksidan av plasten tas sedan bort så att den kladdiga ytan friläggs. Boken placeras på golvet med pärmen uppåt, man greppar tag i ändarna på plasten och kastar sig handlöst framåt. Har man tur träffas åtminstone någon del av boken av den nedfallande plasten. Om inte, skär man ut ett nytt stycke plast och försöker igen. Ett tillfredsställande resultat brukar i regel lättast uppnås om den kladdiga ytan är riktad mot *boken*, inte mot en själv. När bokpärmen är täckt av plast skärs de överflödiga bitarna bort. Man ska helst använda en mycket vass kniv, har man tur kan man få arbetsskadeersättning. Eller ännu bättre – man blir förflyttad till en annan avdelning …
Ibland har degenereringen gått så långt att boken måste bindas om helt och hållet. Då kan man som bokvårdare kosta på sig ett förnöjt leende för då slipper man själv göra något. Boken skickas då till ett mer eller mindre auktoriserat bokbinderi. Efter tre år får man tillbaka boken lagad och uppfräschad. Ibland händer det till och med att man får tillbaka just den bok som man skickat. För det mesta får man istället en bok som är mycket intressantare.
Nuförtiden stöldskyddsmärks alla böcker. Många bibliotek har gått över till RFID (om du inte vet vad RFID är, leta upp en seriös hemsida …). Vi på vårt bibliotek som alltid gått i bräschen när det gäller ny teknik och kompledigheter, använder oss av systemet LGM (Laser Guided Mishaps). Boken är larmad med inbyggda laserstrålar eminerande från ett 8 cm brett datachip som monteras mitt i boken (man måste ta bort cirka 100 sidor mitt i boken för att få plats med chippet).
När tjuven passerar larmbågarna vid utgången tjuter ett larm, tjuven får en stöt och avlider.
Själva monteringen av dessa datachip i böckerna är inte helt riskfri. En enda oförsiktig rörelse och man blir bränd till aska. Denna arbetsuppgift brukar i regel tilldelas försumbara arbetstagare såsom BHS-praktikanter och 1:e bibliotekarier.
Ytterligare ett problem är att även om låntagaren lånat boken reglementsenligt efter konstens alla regler så får han i alla fall en stöt och avlider när han passerar larmbågarna. En utredning har tillsatts för att komma till rätta med detta problem, lösningen kommer att presenteras våren 2014. Tills dess fortsätter datachipsmonteringen som förut.
Till en bokvårdares övriga trista arbetsuppgifter hör även att samla ihop årgångar av tidskrifter och skicka dessa till pappersinsaml … jag menar bindning … Enligt personer i skenbart arbetsledande ställning hör det även till en bokvårdares arbetsuppgifter att se till så att tidskrifterna kommer tillbaka men detta kan enbart betraktas som elakt förtal. Antingen kommer tidskrifterna tillbaka eller också inte, än sen? De finns väl på nätet i alla fall …
En av de absolut viktigaste uppgifterna i biblioteksarbetet och den grundval på vilken hela bibliotekets intrikata struktur vilar, är märkningen av bokryggar. Syftet såsom bokvårdare är förstås att rasera bibliotekets intrikata struktur. När man blir ombedd att märka en bok ohcb (bostadspolitik och bostadsförsörjning) så märker man den givetvis hnca (kymrisk skönlitteratur). På så sätt inför man lite gåtfull mystik i det trista vardagslivet. Om boken sedan sätts upp på hyllan vebg (förgiftningssjukdomar) så är man helgarderad.
Det är ju ett ofrånkomligt faktum att böcker som inte hittas läses inte. Böcker som inte läses slits inte. Böcker som inte slits behöver inte lagas. Böcker som inte behöver lagas innebär färre störningsmoment för bokvårdarna.
VAD ÄR EXTREME BOOK READING?
Detta är en ny sportaktivitet som sprider sig som en löpeld bland de unga och de som tror att de är unga.
Sporten har många likheter med andra extremsporter som t.ex. cykling utför vattenfall, baklängessegling uppför berg och delfinbrottning på skidor. I Extreme Book Reading har man dock tillfört ännu ett element av cool utmaning, spektakulär våghalsighet och oförutsägbara variablar genom att man ska läsa en bok samtidigt.
Speciellt populära författare i detta sammanhang är Ludwig Wittgenstein, Fjodor Dostojevskij, Wilhelm Küchelbecher och Gösta Knutsson. I tävlingsmomentet ingår att efter varje etapp ge ett skriftligt sammandrag av bokens innehåll. Här kan lopp vinnas eller förloras! Många är de vältränade och atletiska idrottsmän som stupat i just detta skede.
De flesta aktiva inom Extreme Book Reading är övertygade om att detta är en kommande OS-gren. Östersund har redan börjat bygga sin anläggning.
Sporten har många likheter med andra extremsporter som t.ex. cykling utför vattenfall, baklängessegling uppför berg och delfinbrottning på skidor. I Extreme Book Reading har man dock tillfört ännu ett element av cool utmaning, spektakulär våghalsighet och oförutsägbara variablar genom att man ska läsa en bok samtidigt.
Speciellt populära författare i detta sammanhang är Ludwig Wittgenstein, Fjodor Dostojevskij, Wilhelm Küchelbecher och Gösta Knutsson. I tävlingsmomentet ingår att efter varje etapp ge ett skriftligt sammandrag av bokens innehåll. Här kan lopp vinnas eller förloras! Många är de vältränade och atletiska idrottsmän som stupat i just detta skede.
De flesta aktiva inom Extreme Book Reading är övertygade om att detta är en kommande OS-gren. Östersund har redan börjat bygga sin anläggning.
tisdag 7 oktober 2008
DAGENS SANNING
Nu har min blogg varit igång i över ett dygn och jag är fortfarande inte rik och berömd .......... ingen blir profet i sitt eget bibliotek .....
måndag 6 oktober 2008
BOKA EN BIBLIOTEKSASSISTENT
I det internationella luftrum som utgör cyberspace talar ju alla tyska, så här kommer några verser på utrikiska … C’est la vie, som tysken säger.
In a world full of questions,
Uncertainties and doubt
And answers are inept or inconsistent
The wisdom of librarians
You can surely do without
Instead reserve a library assistant
When scholars are lost
And their wits are at an end
Their second-in-command comes out to play
A stand-in, a substitute
Your surrogate friend
Reserve a reserve today
Always there from dusk till dawn
No limit, no border
So relentless and persistent
Forget the high and mighty
Go down the pecking order
Reserve a library assistant
A beacon of light
When all around is dark
The truth shan’t be concealed or distant
No question too big or small
On the ship of knowledge you embark
When you board a library assistant
Be careful who you pick or choose
There’s someone out there just for you
Even when help seems non-existent
Do you know what to do?
- Of course you do!
You reserve a library assistant
In a world full of questions,
Uncertainties and doubt
And answers are inept or inconsistent
The wisdom of librarians
You can surely do without
Instead reserve a library assistant
When scholars are lost
And their wits are at an end
Their second-in-command comes out to play
A stand-in, a substitute
Your surrogate friend
Reserve a reserve today
Always there from dusk till dawn
No limit, no border
So relentless and persistent
Forget the high and mighty
Go down the pecking order
Reserve a library assistant
A beacon of light
When all around is dark
The truth shan’t be concealed or distant
No question too big or small
On the ship of knowledge you embark
When you board a library assistant
Be careful who you pick or choose
There’s someone out there just for you
Even when help seems non-existent
Do you know what to do?
- Of course you do!
You reserve a library assistant
RAPPORT FRÅN DEN INTERNATIONELLA BIBLIOTEKARIEKONFERENSEN I SAINT TROPEZ 29-30 MAJ 2008
Efter mycket tjat ifrån den högsta ledningen så blev jag och Elisabritt från vårt bibliotek tvingade att lämna vår trygga hemort och bege oss till konferensen i Saint Tropez (nånstans i Tyskland, tror jag).
När vi väl kommit fram efter en strapatsrik färd som jag vill glömma så fort som möjligt, upptäckte vi att man är tvungen att boka hotellrum i förväg. Alla hotell var fullbelagda. Flera män var villiga att ge Elisabritt en säng för natten men av någon anledning så var de inte lika intresserade av att hjälpa mig. Nå, det fick ordna sig så småningom – nu skulle vi koncentrera oss på arbetet.
Vi lyckades till slut hitta till den jättelika Kongress- och Bordellbyggnaden mitt i centrala Saint Tropez där vi tog del av dagens program.
Efter ett inledningsanförande av Britney Spears presenterades bland annat följande föredrag, diskussioner och workshops:
- Strukturdifferenser i konglemerade flödesterminenter
- Kompost-modernismens framtid
- ”Vad är en läsare?” – föredrag av redaktören för Reader’s Digest & Constipation
- Hur man katalogiserar böcker om idrottsskador hos franciskanermunkar
- Datorer - en övergående fluga?
- Traktamentesberäkningar
- Får jag bli ditt fjärrlån inatt?
På kvällen var det fest för alla bibliotekarier som kommit ifrån hela världen för att ha roligt. Vi märkte dock genast när vi anlände att stämningen inte var den bästa. Mörkklädda och bleka gestalter stod blickstilla utmed väggarna och viskade ohörbart med varandra. Stillsam orgelmusik ljöd ur högtalarna. Vi blev serverade utspädd balsameringssprit.
Efter en stund förstod vi att vi hamnat på invigningspartyt för den Internationella Begravningsentreprenörskonferensen. Vi gick lättade därifrån och hittade bibliotekariernas fest i den andra änden av byggnaden. Där förväntade vi oss en lättsammare tillställning.
Efter en kvart där så gick vi tillbaka till begravningsentreprenörerna igen …
Framåt natten så försvann Elisabritt med en skäggig karl som påstod att han var Jan Guillou. Själv fick jag låna en utställningskista av begravningsentreprenörerna att sova i.
Nästa morgon fortsatte konferensen. Vi började tröttna så smått, men är man bortrest på arbetstid så är man. Vi såg på när två dokumentalister brottades i gyttja och lyssnade på ett föredrag av författarinnan Brigitte Baroque som bland annat skrivit boken ”Ta mig, ta mig, ta mig!”. Föredraget var välbesökt. Personligen så är ingen av oss speciellt intresserad av den sortens kvinnolitteratur, Elisabritt har till exempel bara läst tolv av hennes böcker.
Vi pratade senare med kollegor ifrån Island, Zambia, Tjeckien, Japan och Skåne men vi förstod inte vad de sa eftersom de inte pratade svenska.
Framåt eftermiddagen började staden att fyllas med intressanta och dynamiska människor inför helgen, så då var det dags för bibliotekarierna att åka hem.
Vi kom hem ordentligt.
När vi väl kommit fram efter en strapatsrik färd som jag vill glömma så fort som möjligt, upptäckte vi att man är tvungen att boka hotellrum i förväg. Alla hotell var fullbelagda. Flera män var villiga att ge Elisabritt en säng för natten men av någon anledning så var de inte lika intresserade av att hjälpa mig. Nå, det fick ordna sig så småningom – nu skulle vi koncentrera oss på arbetet.
Vi lyckades till slut hitta till den jättelika Kongress- och Bordellbyggnaden mitt i centrala Saint Tropez där vi tog del av dagens program.
Efter ett inledningsanförande av Britney Spears presenterades bland annat följande föredrag, diskussioner och workshops:
- Strukturdifferenser i konglemerade flödesterminenter
- Kompost-modernismens framtid
- ”Vad är en läsare?” – föredrag av redaktören för Reader’s Digest & Constipation
- Hur man katalogiserar böcker om idrottsskador hos franciskanermunkar
- Datorer - en övergående fluga?
- Traktamentesberäkningar
- Får jag bli ditt fjärrlån inatt?
På kvällen var det fest för alla bibliotekarier som kommit ifrån hela världen för att ha roligt. Vi märkte dock genast när vi anlände att stämningen inte var den bästa. Mörkklädda och bleka gestalter stod blickstilla utmed väggarna och viskade ohörbart med varandra. Stillsam orgelmusik ljöd ur högtalarna. Vi blev serverade utspädd balsameringssprit.
Efter en stund förstod vi att vi hamnat på invigningspartyt för den Internationella Begravningsentreprenörskonferensen. Vi gick lättade därifrån och hittade bibliotekariernas fest i den andra änden av byggnaden. Där förväntade vi oss en lättsammare tillställning.
Efter en kvart där så gick vi tillbaka till begravningsentreprenörerna igen …
Framåt natten så försvann Elisabritt med en skäggig karl som påstod att han var Jan Guillou. Själv fick jag låna en utställningskista av begravningsentreprenörerna att sova i.
Nästa morgon fortsatte konferensen. Vi började tröttna så smått, men är man bortrest på arbetstid så är man. Vi såg på när två dokumentalister brottades i gyttja och lyssnade på ett föredrag av författarinnan Brigitte Baroque som bland annat skrivit boken ”Ta mig, ta mig, ta mig!”. Föredraget var välbesökt. Personligen så är ingen av oss speciellt intresserad av den sortens kvinnolitteratur, Elisabritt har till exempel bara läst tolv av hennes böcker.
Vi pratade senare med kollegor ifrån Island, Zambia, Tjeckien, Japan och Skåne men vi förstod inte vad de sa eftersom de inte pratade svenska.
Framåt eftermiddagen började staden att fyllas med intressanta och dynamiska människor inför helgen, så då var det dags för bibliotekarierna att åka hem.
Vi kom hem ordentligt.
PRESENTATION
Denna blogg kommer att uppdateras varje dag till tidens ände eller tills jag tröttnar – beroende på vilket som inträffar först.
Bloggen ingår i den ofantligt överbefolkade bloggkategorin ”bibliotekshumor”, jag skall lägga ut länkar till likadana bloggar – om jag hittar några …
Bloggens officiella slogan är ”enda chansen att ha roligt på jobbet”. Då kan man ju undra – gäller detta läsarna eller mig ..?
Jag har för tillfället inga planer på att göra en hemsida, åtminstone inte inom detta ämne, så denna blogg kommer att uppdateras med nya korta snabba inlägg (eller långa snabba inlägg). Till alla som kommer att förvånas över den osedvanligt höga kvalitén på inläggen kan jag avslöja att jag har tjugo års produktion att plocka det bästa ifrån. Det dröjer ett tag innan jag kommer ner till bottenskrapet. När detta inträffar så säger jag till …
Som en motvikt till all självupptagen seriösitet i bloggvärlden är detta menat som ren underhållning. Den Brutale Bibliotekarien är totalt oansvarig, onödigt elak och inte så klyftig som han själv tror, men han kommer att bota världens onda tills han efterträds av nya medicinska landvinningar.
Bloggen ingår i den ofantligt överbefolkade bloggkategorin ”bibliotekshumor”, jag skall lägga ut länkar till likadana bloggar – om jag hittar några …
Bloggens officiella slogan är ”enda chansen att ha roligt på jobbet”. Då kan man ju undra – gäller detta läsarna eller mig ..?
Jag har för tillfället inga planer på att göra en hemsida, åtminstone inte inom detta ämne, så denna blogg kommer att uppdateras med nya korta snabba inlägg (eller långa snabba inlägg). Till alla som kommer att förvånas över den osedvanligt höga kvalitén på inläggen kan jag avslöja att jag har tjugo års produktion att plocka det bästa ifrån. Det dröjer ett tag innan jag kommer ner till bottenskrapet. När detta inträffar så säger jag till …
Som en motvikt till all självupptagen seriösitet i bloggvärlden är detta menat som ren underhållning. Den Brutale Bibliotekarien är totalt oansvarig, onödigt elak och inte så klyftig som han själv tror, men han kommer att bota världens onda tills han efterträds av nya medicinska landvinningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
