Del 1: Bokvård
Ibland går böcker sönder – pga dålig hållbarhetskonsistens hos boken, Extreme Book Reading (se separat artikel), undermåliga bindningsmetoder, bokbål etc – och då kommer alltid någon att insistera på att boken ska lagas.
Tumregeln är dock: Är boken trasig – släng den!
Om boken trots allt måste bevaras - t ex enda exemplaret på norra halvklotet, boken är en raritet som kan säljas för dyra pengar om den fräschas upp, författaren arbetar i huset - så brukar man gå tillväga på följande sätt för att göra boken funktionsduglig igen:
Om boken har lösa sidor så sliter man loss resten också. För att kunna göra en effektiv och bestående renovering krävs att man börjar från grunden. De lösa sidorna sorteras sedan i nummerordning (vid tidsbrist hoppar man över detta moment) och sedan vräker man på med så mycket lim som man har. Ibland kan sidorna råka bli inklistrade åt fel håll – det gör inget. Vem har påstått att det ska vara enkelt att läsa böcker? Boken kommer säkert snart som TV-serie i alla fall …
För att skydda boken mot smuts, matrester, kroppsvätskor och radioaktivt avfall bör man plasta in den. Det bästa är givetvis att gjuta in boken i cement, då kan garanterat ingen förstöra den, men i de fall en bibehållen läsmöjlighet förordas räcker det oftast med att pärmen står emot alla huligan-angrepp. Man använder företrädesvis en tjock och kladdig bokplast. Då tar det längre tid och man slipper göra något annat den dagen. Ett stycke på 2 x 3 meter skärs ut (oberoende av bokens storlek). Skyddspappret på baksidan av plasten tas sedan bort så att den kladdiga ytan friläggs. Boken placeras på golvet med pärmen uppåt, man greppar tag i ändarna på plasten och kastar sig handlöst framåt. Har man tur träffas åtminstone någon del av boken av den nedfallande plasten. Om inte, skär man ut ett nytt stycke plast och försöker igen. Ett tillfredsställande resultat brukar i regel lättast uppnås om den kladdiga ytan är riktad mot *boken*, inte mot en själv. När bokpärmen är täckt av plast skärs de överflödiga bitarna bort. Man ska helst använda en mycket vass kniv, har man tur kan man få arbetsskadeersättning. Eller ännu bättre – man blir förflyttad till en annan avdelning …
Ibland har degenereringen gått så långt att boken måste bindas om helt och hållet. Då kan man som bokvårdare kosta på sig ett förnöjt leende för då slipper man själv göra något. Boken skickas då till ett mer eller mindre auktoriserat bokbinderi. Efter tre år får man tillbaka boken lagad och uppfräschad. Ibland händer det till och med att man får tillbaka just den bok som man skickat. För det mesta får man istället en bok som är mycket intressantare.
Nuförtiden stöldskyddsmärks alla böcker. Många bibliotek har gått över till RFID (om du inte vet vad RFID är, leta upp en seriös hemsida …). Vi på vårt bibliotek som alltid gått i bräschen när det gäller ny teknik och kompledigheter, använder oss av systemet LGM (Laser Guided Mishaps). Boken är larmad med inbyggda laserstrålar eminerande från ett 8 cm brett datachip som monteras mitt i boken (man måste ta bort cirka 100 sidor mitt i boken för att få plats med chippet).
När tjuven passerar larmbågarna vid utgången tjuter ett larm, tjuven får en stöt och avlider.
Själva monteringen av dessa datachip i böckerna är inte helt riskfri. En enda oförsiktig rörelse och man blir bränd till aska. Denna arbetsuppgift brukar i regel tilldelas försumbara arbetstagare såsom BHS-praktikanter och 1:e bibliotekarier.
Ytterligare ett problem är att även om låntagaren lånat boken reglementsenligt efter konstens alla regler så får han i alla fall en stöt och avlider när han passerar larmbågarna. En utredning har tillsatts för att komma till rätta med detta problem, lösningen kommer att presenteras våren 2014. Tills dess fortsätter datachipsmonteringen som förut.
Till en bokvårdares övriga trista arbetsuppgifter hör även att samla ihop årgångar av tidskrifter och skicka dessa till pappersinsaml … jag menar bindning … Enligt personer i skenbart arbetsledande ställning hör det även till en bokvårdares arbetsuppgifter att se till så att tidskrifterna kommer tillbaka men detta kan enbart betraktas som elakt förtal. Antingen kommer tidskrifterna tillbaka eller också inte, än sen? De finns väl på nätet i alla fall …
En av de absolut viktigaste uppgifterna i biblioteksarbetet och den grundval på vilken hela bibliotekets intrikata struktur vilar, är märkningen av bokryggar. Syftet såsom bokvårdare är förstås att rasera bibliotekets intrikata struktur. När man blir ombedd att märka en bok ohcb (bostadspolitik och bostadsförsörjning) så märker man den givetvis hnca (kymrisk skönlitteratur). På så sätt inför man lite gåtfull mystik i det trista vardagslivet. Om boken sedan sätts upp på hyllan vebg (förgiftningssjukdomar) så är man helgarderad.
Det är ju ett ofrånkomligt faktum att böcker som inte hittas läses inte. Böcker som inte läses slits inte. Böcker som inte slits behöver inte lagas. Böcker som inte behöver lagas innebär färre störningsmoment för bokvårdarna.
onsdag 8 oktober 2008
VAD ÄR EXTREME BOOK READING?
Detta är en ny sportaktivitet som sprider sig som en löpeld bland de unga och de som tror att de är unga.
Sporten har många likheter med andra extremsporter som t.ex. cykling utför vattenfall, baklängessegling uppför berg och delfinbrottning på skidor. I Extreme Book Reading har man dock tillfört ännu ett element av cool utmaning, spektakulär våghalsighet och oförutsägbara variablar genom att man ska läsa en bok samtidigt.
Speciellt populära författare i detta sammanhang är Ludwig Wittgenstein, Fjodor Dostojevskij, Wilhelm Küchelbecher och Gösta Knutsson. I tävlingsmomentet ingår att efter varje etapp ge ett skriftligt sammandrag av bokens innehåll. Här kan lopp vinnas eller förloras! Många är de vältränade och atletiska idrottsmän som stupat i just detta skede.
De flesta aktiva inom Extreme Book Reading är övertygade om att detta är en kommande OS-gren. Östersund har redan börjat bygga sin anläggning.
Sporten har många likheter med andra extremsporter som t.ex. cykling utför vattenfall, baklängessegling uppför berg och delfinbrottning på skidor. I Extreme Book Reading har man dock tillfört ännu ett element av cool utmaning, spektakulär våghalsighet och oförutsägbara variablar genom att man ska läsa en bok samtidigt.
Speciellt populära författare i detta sammanhang är Ludwig Wittgenstein, Fjodor Dostojevskij, Wilhelm Küchelbecher och Gösta Knutsson. I tävlingsmomentet ingår att efter varje etapp ge ett skriftligt sammandrag av bokens innehåll. Här kan lopp vinnas eller förloras! Många är de vältränade och atletiska idrottsmän som stupat i just detta skede.
De flesta aktiva inom Extreme Book Reading är övertygade om att detta är en kommande OS-gren. Östersund har redan börjat bygga sin anläggning.
tisdag 7 oktober 2008
DAGENS SANNING
Nu har min blogg varit igång i över ett dygn och jag är fortfarande inte rik och berömd .......... ingen blir profet i sitt eget bibliotek .....
måndag 6 oktober 2008
BOKA EN BIBLIOTEKSASSISTENT
I det internationella luftrum som utgör cyberspace talar ju alla tyska, så här kommer några verser på utrikiska … C’est la vie, som tysken säger.
In a world full of questions,
Uncertainties and doubt
And answers are inept or inconsistent
The wisdom of librarians
You can surely do without
Instead reserve a library assistant
When scholars are lost
And their wits are at an end
Their second-in-command comes out to play
A stand-in, a substitute
Your surrogate friend
Reserve a reserve today
Always there from dusk till dawn
No limit, no border
So relentless and persistent
Forget the high and mighty
Go down the pecking order
Reserve a library assistant
A beacon of light
When all around is dark
The truth shan’t be concealed or distant
No question too big or small
On the ship of knowledge you embark
When you board a library assistant
Be careful who you pick or choose
There’s someone out there just for you
Even when help seems non-existent
Do you know what to do?
- Of course you do!
You reserve a library assistant
In a world full of questions,
Uncertainties and doubt
And answers are inept or inconsistent
The wisdom of librarians
You can surely do without
Instead reserve a library assistant
When scholars are lost
And their wits are at an end
Their second-in-command comes out to play
A stand-in, a substitute
Your surrogate friend
Reserve a reserve today
Always there from dusk till dawn
No limit, no border
So relentless and persistent
Forget the high and mighty
Go down the pecking order
Reserve a library assistant
A beacon of light
When all around is dark
The truth shan’t be concealed or distant
No question too big or small
On the ship of knowledge you embark
When you board a library assistant
Be careful who you pick or choose
There’s someone out there just for you
Even when help seems non-existent
Do you know what to do?
- Of course you do!
You reserve a library assistant
RAPPORT FRÅN DEN INTERNATIONELLA BIBLIOTEKARIEKONFERENSEN I SAINT TROPEZ 29-30 MAJ 2008
Efter mycket tjat ifrån den högsta ledningen så blev jag och Elisabritt från vårt bibliotek tvingade att lämna vår trygga hemort och bege oss till konferensen i Saint Tropez (nånstans i Tyskland, tror jag).
När vi väl kommit fram efter en strapatsrik färd som jag vill glömma så fort som möjligt, upptäckte vi att man är tvungen att boka hotellrum i förväg. Alla hotell var fullbelagda. Flera män var villiga att ge Elisabritt en säng för natten men av någon anledning så var de inte lika intresserade av att hjälpa mig. Nå, det fick ordna sig så småningom – nu skulle vi koncentrera oss på arbetet.
Vi lyckades till slut hitta till den jättelika Kongress- och Bordellbyggnaden mitt i centrala Saint Tropez där vi tog del av dagens program.
Efter ett inledningsanförande av Britney Spears presenterades bland annat följande föredrag, diskussioner och workshops:
- Strukturdifferenser i konglemerade flödesterminenter
- Kompost-modernismens framtid
- ”Vad är en läsare?” – föredrag av redaktören för Reader’s Digest & Constipation
- Hur man katalogiserar böcker om idrottsskador hos franciskanermunkar
- Datorer - en övergående fluga?
- Traktamentesberäkningar
- Får jag bli ditt fjärrlån inatt?
På kvällen var det fest för alla bibliotekarier som kommit ifrån hela världen för att ha roligt. Vi märkte dock genast när vi anlände att stämningen inte var den bästa. Mörkklädda och bleka gestalter stod blickstilla utmed väggarna och viskade ohörbart med varandra. Stillsam orgelmusik ljöd ur högtalarna. Vi blev serverade utspädd balsameringssprit.
Efter en stund förstod vi att vi hamnat på invigningspartyt för den Internationella Begravningsentreprenörskonferensen. Vi gick lättade därifrån och hittade bibliotekariernas fest i den andra änden av byggnaden. Där förväntade vi oss en lättsammare tillställning.
Efter en kvart där så gick vi tillbaka till begravningsentreprenörerna igen …
Framåt natten så försvann Elisabritt med en skäggig karl som påstod att han var Jan Guillou. Själv fick jag låna en utställningskista av begravningsentreprenörerna att sova i.
Nästa morgon fortsatte konferensen. Vi började tröttna så smått, men är man bortrest på arbetstid så är man. Vi såg på när två dokumentalister brottades i gyttja och lyssnade på ett föredrag av författarinnan Brigitte Baroque som bland annat skrivit boken ”Ta mig, ta mig, ta mig!”. Föredraget var välbesökt. Personligen så är ingen av oss speciellt intresserad av den sortens kvinnolitteratur, Elisabritt har till exempel bara läst tolv av hennes böcker.
Vi pratade senare med kollegor ifrån Island, Zambia, Tjeckien, Japan och Skåne men vi förstod inte vad de sa eftersom de inte pratade svenska.
Framåt eftermiddagen började staden att fyllas med intressanta och dynamiska människor inför helgen, så då var det dags för bibliotekarierna att åka hem.
Vi kom hem ordentligt.
När vi väl kommit fram efter en strapatsrik färd som jag vill glömma så fort som möjligt, upptäckte vi att man är tvungen att boka hotellrum i förväg. Alla hotell var fullbelagda. Flera män var villiga att ge Elisabritt en säng för natten men av någon anledning så var de inte lika intresserade av att hjälpa mig. Nå, det fick ordna sig så småningom – nu skulle vi koncentrera oss på arbetet.
Vi lyckades till slut hitta till den jättelika Kongress- och Bordellbyggnaden mitt i centrala Saint Tropez där vi tog del av dagens program.
Efter ett inledningsanförande av Britney Spears presenterades bland annat följande föredrag, diskussioner och workshops:
- Strukturdifferenser i konglemerade flödesterminenter
- Kompost-modernismens framtid
- ”Vad är en läsare?” – föredrag av redaktören för Reader’s Digest & Constipation
- Hur man katalogiserar böcker om idrottsskador hos franciskanermunkar
- Datorer - en övergående fluga?
- Traktamentesberäkningar
- Får jag bli ditt fjärrlån inatt?
På kvällen var det fest för alla bibliotekarier som kommit ifrån hela världen för att ha roligt. Vi märkte dock genast när vi anlände att stämningen inte var den bästa. Mörkklädda och bleka gestalter stod blickstilla utmed väggarna och viskade ohörbart med varandra. Stillsam orgelmusik ljöd ur högtalarna. Vi blev serverade utspädd balsameringssprit.
Efter en stund förstod vi att vi hamnat på invigningspartyt för den Internationella Begravningsentreprenörskonferensen. Vi gick lättade därifrån och hittade bibliotekariernas fest i den andra änden av byggnaden. Där förväntade vi oss en lättsammare tillställning.
Efter en kvart där så gick vi tillbaka till begravningsentreprenörerna igen …
Framåt natten så försvann Elisabritt med en skäggig karl som påstod att han var Jan Guillou. Själv fick jag låna en utställningskista av begravningsentreprenörerna att sova i.
Nästa morgon fortsatte konferensen. Vi började tröttna så smått, men är man bortrest på arbetstid så är man. Vi såg på när två dokumentalister brottades i gyttja och lyssnade på ett föredrag av författarinnan Brigitte Baroque som bland annat skrivit boken ”Ta mig, ta mig, ta mig!”. Föredraget var välbesökt. Personligen så är ingen av oss speciellt intresserad av den sortens kvinnolitteratur, Elisabritt har till exempel bara läst tolv av hennes böcker.
Vi pratade senare med kollegor ifrån Island, Zambia, Tjeckien, Japan och Skåne men vi förstod inte vad de sa eftersom de inte pratade svenska.
Framåt eftermiddagen började staden att fyllas med intressanta och dynamiska människor inför helgen, så då var det dags för bibliotekarierna att åka hem.
Vi kom hem ordentligt.
PRESENTATION
Denna blogg kommer att uppdateras varje dag till tidens ände eller tills jag tröttnar – beroende på vilket som inträffar först.
Bloggen ingår i den ofantligt överbefolkade bloggkategorin ”bibliotekshumor”, jag skall lägga ut länkar till likadana bloggar – om jag hittar några …
Bloggens officiella slogan är ”enda chansen att ha roligt på jobbet”. Då kan man ju undra – gäller detta läsarna eller mig ..?
Jag har för tillfället inga planer på att göra en hemsida, åtminstone inte inom detta ämne, så denna blogg kommer att uppdateras med nya korta snabba inlägg (eller långa snabba inlägg). Till alla som kommer att förvånas över den osedvanligt höga kvalitén på inläggen kan jag avslöja att jag har tjugo års produktion att plocka det bästa ifrån. Det dröjer ett tag innan jag kommer ner till bottenskrapet. När detta inträffar så säger jag till …
Som en motvikt till all självupptagen seriösitet i bloggvärlden är detta menat som ren underhållning. Den Brutale Bibliotekarien är totalt oansvarig, onödigt elak och inte så klyftig som han själv tror, men han kommer att bota världens onda tills han efterträds av nya medicinska landvinningar.
Bloggen ingår i den ofantligt överbefolkade bloggkategorin ”bibliotekshumor”, jag skall lägga ut länkar till likadana bloggar – om jag hittar några …
Bloggens officiella slogan är ”enda chansen att ha roligt på jobbet”. Då kan man ju undra – gäller detta läsarna eller mig ..?
Jag har för tillfället inga planer på att göra en hemsida, åtminstone inte inom detta ämne, så denna blogg kommer att uppdateras med nya korta snabba inlägg (eller långa snabba inlägg). Till alla som kommer att förvånas över den osedvanligt höga kvalitén på inläggen kan jag avslöja att jag har tjugo års produktion att plocka det bästa ifrån. Det dröjer ett tag innan jag kommer ner till bottenskrapet. När detta inträffar så säger jag till …
Som en motvikt till all självupptagen seriösitet i bloggvärlden är detta menat som ren underhållning. Den Brutale Bibliotekarien är totalt oansvarig, onödigt elak och inte så klyftig som han själv tror, men han kommer att bota världens onda tills han efterträds av nya medicinska landvinningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
