ENDAST BIBLIOTEKARIEN ÄR VAKEN ...

För några veckor sedan fick ni säkert besök hemma hos er av en äldre rödklädd person med en stor säck på ryggen … Just det – det var Bibliotekarien som kom för att kräva tillbaka försenade böcker. Bibliotekarien bor på Nordpolen tillsammans med alla små biblioteksnissar och …

Nej, stopp! Det här blir för fånigt … jag måste hitta på nåt annat …

Jag ville inte bli bibliotekarie ska ni veta … det var aldrig någon barndomsdröm eller målmedveten ambition … Men nu är jag där jag är och bara världsberömmelse kan rädda mig ur träsket …

Är jag för gammal för att bli Formel 1-förare? Hondas F1-team är ju till salu för 1 pund … men då tillkommer ju driftskostnaderna på 400 miljoner … Hm - undrar hur mycket som finns i Rädda barnens insamlingsbössa i biblioteksentrén …

MAKULATÖREN

I gömda, glömda vrår
Bedriver han sitt värv
Utan blod, svett eller tår
Han utför sitt fördärv

Nu ska han dock hyllas
För allt han genomför
Hans gärning skall förgyllas
Han - vår Makulatör

Han kastar, mosar och bränner
Låt oss hedra denna slakt
Vi - hans tacksamma vänner
Som ger honom denna makt

Han förintar allt gammalt mök
Med sunt förnuft och spänst
I lågors sken, i smuts och rök
I bibblans hemliga tjänst

Uttjänt gammal litteratur
Eller ny som vi ej vill ha
Falska rön och skräpkultur
Ni vet vart ni kan dra

Förneka ej hans livsuppgift
Att förkorta böckers liv
Vi kan inte spara varje skrift
Begränsat är vårt arkiv

Släng! Så håller vi jämna steg
Accessionen blir en lek
Släng! Ditt stolta, effektiva kneg
Räddar vårt bibliotek

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Gustaf Edvard Klämmig (1823-1893)

Byggde upp Kungliga Biblioteket i Stockholm helt och hållet med sin egen privata boksamling, som tillkom genom att han aldrig lämnade tillbaka böcker han lånat på andra bibliotek. Klämmig flyttade även in på biblioteket och levde där hela sitt liv utan att någonsin lämna lokalen. Han hade ingen som helst utbildning och kunde varken läsa eller skriva. Hans intresse för böcker grundade sig helt och hållet på böckernas vackra pärmar. I Kungliga Biblioteket sorterade han alla böcker efter bokryggarnas färger, vilket gjorde att låntagare drog sig för att utnyttja bibliotekets resurser. Detta passade Klämmig utmärkt och han levde som en enstöring bland sina böcker.

Klämmig närde en dröm om att skriva en egen bok. Emilskrönikan, men eftersom han inte kunde skriva själv så dikterade han för andra. Dessa andra visade sig dock vara råttor i biblioteket, vilket innebär att väldigt lite av det han dikterade finns nerskrivet.

Klämmig dog när en hylla rasade över honom och det dröjde över fyrtio år innan hans lik upptäcktes.

DO ANDROIDS DREAM OF ELECTRONIC BOOKS?

Som kanske inte alla känner till så har personalen i de flesta av landets biblioteket ersatts av robotar. Människoliknande androider utan känslor som utför sina arbetsuppgifter snabbt, effektivt och med ett minimum av entusiasm och inlevelse. De arbetar dygnet runt utan sömn och föda och givetvis utan lön.

Försök har gjorts att få dem att visa mänskliga känslor men det har visat sig vara omöjligt. När de levereras ifrån fabriken i Borås är de utrustade med ett stort urval av människoliknande känslor, uttryck och gester men efter att de har varit i drift på respektive bibliotek i en vecka så har androiden anpassat sig så mycket till arbetsmiljön och själva arbetsuppgifterna, att den helt enkelt förlorar livsgnistan och självmant går ner i lågenergiläge. Att programmera om alla robotar varje vecka blir alldeles för dyrt så beslut har tagits att dessa robotar ska fortsätta arbeta på denna låga servicenivå. På så vis smälter de lättare in i biblioteksmiljön bland människobibliotekarierna och låntagarna märker ingen skillnad om de blir avsnästa av en robot eller en människa.