DETTA HÄNDE 16 OKTOBER

1651 – Den blivande kung Charles II flyr England, något som den blivande kung Charles III också kan ha i åtanke.
1815 – Napoleon Bonaparte åker på semester till ön Sankt Helena och upptäcker att han inte fått någon returbiljett.
1829 – Tremont Hotel i Boston invigs, det kallas för det första moderna hotellet i USA eftersom de lämnar en chokladmint på sängkuddarna åt sina gäster.
1834 – En eldsvåda utbryter i det engelska parlamentet när en ledamot somnar under en debatt och hans cigarr antänder de gamla torra träbänkarna.
1846 – Tandläkaren William Morton demonstrerar eter som ett nytt effektivt bedövningsmedel. Tyvärr så demonstrerar han på sig själv, så föreläsningen får hastigt avbrytas efter två minuter.
1925 – En skola i Texas förbjuder utlärning av Darwins evolutionslära. Något sådant skulle naturligtvis inte kunna hända idag.
1926 – Muhammed Nadir Khan tar makten i Afghanistan och utlovar hundra år av fred, frihet och välstånd.
1945 – Juan Perón blir diktator i Argentina och har att se fram emot att bli ihågkommen som en bifigur i en rockopera av Andrew Lloyd Webber.
1973 – Den norska Nobelpriskommittén tycker att fredspriset har en alldeles för allvarlig framtoning. De vill att priset i fortsättningen enbart skall ses som ett skämt, den förste pristagaren under den nya policyn blir Henry Kissinger.
1978 – Kardinal Karol Wojtyla utnämns till påve, han överväger att kalla sig för Georgus Ringus men bestämmer sig till slut för Johannes Paulus.
1992 – David Letterman sänder sitt 1700:e TV-program och upprepar några av sina skämt för 1700:e gången.

KAFKAS KATT

FOLKSJUKDOM

Skrivkramp är ju något som kan drabba alla skribenter (inte mig förstås) men en betydligt mindre analyserad åkomma sprider sig lavinartat bland det moderna samhällets yngre medborgare – läskramp. Ingen har längre ro att sätta sig ned med en stor tjock bok och somna efter halva första kapitlet. Ingen plöjer längre igenom hela dags- eller morgontidningen och läser vartenda ord. Folk orkar knappt ens läsa textremsorna till TV-programmen längre. Och ljudböcker tycks vara mera populära än tryckta böcker.

Allt detta är givetvis bloggarnas fel. Det går väl an med bloggar skrivna av självupptagna fåntrattar som känner sig manade att delge varenda tanke de har till en underdånig läsekrets – när de skriver om allt de gör, skall göra, borde ha gjort och vad andra inte gör lika bra, så fyller de ju åtminstone sidan med mängder av text. Men allt fler bloggare orkar inte ens skriva om sig själva, än mindre om andra människor.

Numera har ju dessutom bloggarna nästan helt övertagits av Twitter. Där ska allt vara kort, koncist och ointressant. Inga långa svåra ord, inga djuplodande insikter och inga förklarande beskrivningar. Helst ska all text skrivas som SMS-förkortningar, till exempel OU812? (”Jaså, du åt en du också?”).

Vad finns det då för botemedel mot den nya folksjukdomen läskramp? Inte vet jag – ser jag ut som en läkare ..?

Personligen kommer jag dock fortsätta att använda så många svåra och onödiga ord som möjligt i mina skrivelser för att i möjligaste mån förhindra att framtida fallgängestransenter helt konjekteras.

Varje ny generation av läsare kommer att vara mindre läskunnig än den föregående. Men eftersom jorden ändå går under 2012 så behöver vi kanske inte bry oss …