Det här med bloggande börjar att bli slitsamt ... åtminstone med det upplägget som jag har. Alla andra bloggare behöver bara skriva om sina egna ointressanta liv medan jag måste hitta på skämt hela tiden ...
Jag har nog för höga krav på mig själv. Jag har lagt ut några grejor på bloggen som jag själv inte tyckte höll högsta kvalitet men de blev lika (om inte mer) uppskattade som mina obestridliga mästerverk som jag skrivit. Så – är det dags att sänka ribban? Jag ska kanske spara de bästa skriverierna till min bok som jag ger ut när jag blir gammal och grå (öh ... nu alltså ...).
Jag hade tänkt göra fler ambitiösa saker innan jul som jag dock inte hinner med: julsång, adventskalender, sällskapsspel, fler musikvideor ... kanske nästa år ...
(Vilken annan blogg ger läsarna sådan valuta för deras oskänkta pengar ..?)
Jag ska i alla fall försöka få klar min nästa video som handlar om en typisk arbetsdag på biblioteket. Glöm inte att besöka mina Virtual Library Orchestra-sidor på Youtube och Myspace ... Join the herd and spread the word!
lördag 6 december 2008
fredag 5 december 2008
Å-TIDSKRIFTER
På dagens bibliotek är snart papperstidskrifter ett minne blott, de elektroniska resurserna har mer eller mindre tagit över helt och hållet. Det går ju an när man befinner sig i civilisationens centrum som Linköping, men hur går det för bibliotek långt ute i obygden dit elektronerna inte når?
Lösningen är ångdrivna tidskrifter, å-tidskrifter. En ångmaskin kan enkelt införskaffas eller t o m tillverkas själv (se skiss) och användas för att driva generatorn som gör att alla bokstäver i tidskrifterna hamnar på rätt plats. Koppla generatorn till en gammal TV-apparat och du har alla å-resurser tillgängliga direkt.
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Marcel Prust (1871-1922)
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
onsdag 3 december 2008
FAST DET VERKAR INTE TROLIGT ...
Vi går mot bättre tider
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
söndag 30 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Mao The Dong (1893-1976)
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
