Det här med att lägga ut sina texter gratis på nätet kan ha sina risker. Folk stjäl uttryck, fraser, idéer och skämt ifrån mig …
T ex så hörde jag i måndags Maud Olofsson säga ”Jag tänker gå samman med mina partikamrater och rulla Reinfeldt i tjära och fjädrar under gemytliga former”. Och på Dagens Nyheters ledarsida tyckte någon att ”vi förnuftiga, rationella och intelligenta människor borde inte så lättfärdigt avspisa allt som betraktas som övernaturligt. Bara för att det inte finns minsta tillstymmelse till bevis, så betyder det inte att det inte finns själavandring, flygande tefat, pyramidkraft, telepati, levitation, jultomte eller rättvisa löner för bibliotekarier”. I marsnumret av Svensk Pseudovetenskaplig Tidskrift står det ”Alla maskiner har ett inbyggt uppkäftighetschip som aktiveras slumpvis utan förvarning och utan förklaring. Chipet är inte tillverkat av människor utan skapas spontant och automatiskt i samma ögonblick som två olika tekniska pryttlar monteras tillsammans. Chipet går inte att ta bort och det går heller inte att inaktivera det.”
Idén att driva med bibliotekarier sprider sig också som en löpeld över bloggvärlden. Vi har redan Den Fräcke Bibliotekarien, Den Cyniske Bibliotekarien, Den Förnumstige Bibliotekarien och Den Stjälande Bibliotekarien.
Serien Kafkas Katt har plagierats i form av Selma Lagerlöfs Katt, Jane Austens Pitbull, Aleister Crowleys Pudel, Edith Södergrans Boaorm och Arthur Schopenhauers Dvärgmarsvin.
Så för att förekomma alla andra är det väl lika bra att jag gör en parodi på mig själv. Då vet jag ju åtminstone att det blir bra gjort …
B.A.N.A.L.
Hej, jag är Den Banale Bibliotekarien. Jag har utnämnt mig själv till geni eftersom ingen annan har gjort det. Jag har bara ett enda skämt som jag upprepar hela tiden: bibliotekarier är vresiga och låntagare är korkade. Samma skämt om och om igen. Man skulle kunna tro att jag jobbar på TV 4 … Jag försöker att inte låtsas om att ingen gillar min musik eller besökt mina Myspace-sidor. Om man ropar tillräckligt högt att man själv är begåvad så hör man inga protester. Nu måste jag sluta för jag ska hitta på ett nytt skämt, det handlar om vresiga bibliotekarier och korkade låntagare …
torsdag 26 mars 2009
onsdag 25 mars 2009
SKROCK
Inom biblioteksvärlden döljer sig mycket skrock och vidskepelse. Oskrivna regler, obskyra rutiner och obegripliga traditioner – de har alla sitt ursprung i gamla tiders skrock. Här är en lista över de vanligast förekommande.
Vissling. Det betyder otur att vissla på en teater, en cirkus, ett bibliotek eller något annat nöjesetablissemang. En busvissling för att påkalla personalens uppmärksamhet är tillåtet, men om man visslar eller gnolar ”La Paloma” så är det att be om stryk, inte bara ifrån musikälskare. Man kan råka ut för oförklarliga olyckor som t ex bli överkörd av en bokvagn, drabbas av blixtnedslag i låneexpeditionen eller få krav på böcker man lämnat igen.
Nycklar. Alla nycklar skall förvaras skramlande i en nyckelknippa, den ska hänga väl synlig vid midjan och får inte gömmas i fickor eller väskor. Nycklar får heller inte läggas på bord, hyllor, golv, stolar eller soffor utan måste antingen befinna sig i handen eller i dinglande fritt i ett knippe. Annars blir Djävulen gramse!
Porträtt. Bilder på före detta medarbetare på biblioteket måste alltid hängas upp och ner för att tydligt markera för alla onda andar att de inte längre är i tjänst. När medarbetarna inte längre står under bibliotekets beskydd så är det OK om de drabbas av hemska olyckor.
Skratt. Det är strängeligen förbjudet för bibliotekspersonal att skratta på arbetstid. Den typen av respektlöst beteende leder till sju svåra år, i form av budgetnedskärningar och minskande kundunderlag.
Svart katt. Om man ser en katt (oavsett färg) i biblioteket så ska den omedelbart slängas ut.
Pelikan. En pelikan däremot är en mytologisk bringare av god lycka och en välkommen gäst, såvida den inte skiter på ditt skrivbord.
Bokryggar. Vissa mystiskt betungade och arkaniska skrifter får bara stå på hyllorna med ryggen inåt för att motverka onda förnimmelser. T ex Shakespeares Macbeth, August Strindbergs Ockulta dagbok, Anton LaVeys Satanisk bibel och Gunilla Bergströms Aja baja Alfons Åberg.
Sömn. För bibliotekspersonal betyder det otur att sova med huvudet mot norr på arbetstid.
Svart bil. Om en svart bil i full fart kraschar igenom väggen på biblioteket, krossar inredningen och skadar massor av människor så är det attans förargligt.
Kaffe. För en låntagare betyder det otur att spilla kaffe i bibliotekets böcker, får då kommer han att möta en mörk och ondskefull gestalt. Med knytblus, glasögon och knut i nacken.
Sju. Siffran sju är magisk och kan orsaka mycket elände. Det är därför, när det står att biblioteket stänger klockan sju, det har stängt redan klockan sex.
Tretton. Siffran tretton innebär en förbannelse. Detta innebär att var trettonde bok i biblioteket ska brännas.
Födelsedag. När någon fyller år så ska denne bjuda sina arbetskamrater på tårta. Samt dela ut alla sina värdsliga ägodelar bland dessa.
Salt. Att spilla salt är synd och skam och dessutom olycksbringande. Då ska man genast kasta det spillda saltet i ögonen på nästa person man ser.
Stege. Att gå under en biblioteksstege är inte att rekommendera eftersom bibliotekarier är klumpiga och tappar saker hela tiden.
Paraply. Man ska inte öppna ett paraply utomhus, speciellt inte om det regnar. Istället ska man köpa ett regnställ hos Clas Ohlson för 295 kr, extrapris denna vecka.
Tips. Att satsa pengar på någon som inte vinner är otur. Eller korkat.
Trä. Om man talar om otur så ska man tillägga ”ta i trä” och knacka på närmsta träföremål. I dagens moderna samhälle går det även bra att knacka på träimitationer. Eller inte säga ”ta i trä” eller knacka alls …
Önskeben. Om någon i personalen slår ned en besvärlig låntagare så är det kutym att tillkalla ännu en person och tillsammans bryta ett ben på låntagaren. Den person som får den största biten av benet kommer att vederfaras god lycka.
Ring. När en vigselring placeras på fingret så får den inte avlägsnas förrän efter äktenskapets upplösning eller efter tre timmar, beroende på vilket som inträffar först.
Fredag. I de flesta kulturer så betyder det otur att arbeta på fredagar, vilket kan vara en anledning till varför det är så svårt att få tag i personer någonstans på fredagar.
Eld. Det är strängeligen förbjudet att någonsin överhuvudtaget på det minsta vis ens antyda att böcker kan brinna. Vad en bibliotekarie beträffar så är alla böcker tryckta på betong och kan motstå alla former av lågor. Att påstå något annat är att utmana ödet och ett helgerån, landsförräderi eller majestätsbrott – fast värre! Att försöka skämta om dylikt är en så hemsk tanke att den inte ens tål att tänkas … Kort sagt: inget bibliotek har någonsin brunnit!
Vissling. Det betyder otur att vissla på en teater, en cirkus, ett bibliotek eller något annat nöjesetablissemang. En busvissling för att påkalla personalens uppmärksamhet är tillåtet, men om man visslar eller gnolar ”La Paloma” så är det att be om stryk, inte bara ifrån musikälskare. Man kan råka ut för oförklarliga olyckor som t ex bli överkörd av en bokvagn, drabbas av blixtnedslag i låneexpeditionen eller få krav på böcker man lämnat igen.
Nycklar. Alla nycklar skall förvaras skramlande i en nyckelknippa, den ska hänga väl synlig vid midjan och får inte gömmas i fickor eller väskor. Nycklar får heller inte läggas på bord, hyllor, golv, stolar eller soffor utan måste antingen befinna sig i handen eller i dinglande fritt i ett knippe. Annars blir Djävulen gramse!
Porträtt. Bilder på före detta medarbetare på biblioteket måste alltid hängas upp och ner för att tydligt markera för alla onda andar att de inte längre är i tjänst. När medarbetarna inte längre står under bibliotekets beskydd så är det OK om de drabbas av hemska olyckor.
Skratt. Det är strängeligen förbjudet för bibliotekspersonal att skratta på arbetstid. Den typen av respektlöst beteende leder till sju svåra år, i form av budgetnedskärningar och minskande kundunderlag.
Svart katt. Om man ser en katt (oavsett färg) i biblioteket så ska den omedelbart slängas ut.
Pelikan. En pelikan däremot är en mytologisk bringare av god lycka och en välkommen gäst, såvida den inte skiter på ditt skrivbord.
Bokryggar. Vissa mystiskt betungade och arkaniska skrifter får bara stå på hyllorna med ryggen inåt för att motverka onda förnimmelser. T ex Shakespeares Macbeth, August Strindbergs Ockulta dagbok, Anton LaVeys Satanisk bibel och Gunilla Bergströms Aja baja Alfons Åberg.
Sömn. För bibliotekspersonal betyder det otur att sova med huvudet mot norr på arbetstid.
Svart bil. Om en svart bil i full fart kraschar igenom väggen på biblioteket, krossar inredningen och skadar massor av människor så är det attans förargligt.
Kaffe. För en låntagare betyder det otur att spilla kaffe i bibliotekets böcker, får då kommer han att möta en mörk och ondskefull gestalt. Med knytblus, glasögon och knut i nacken.
Sju. Siffran sju är magisk och kan orsaka mycket elände. Det är därför, när det står att biblioteket stänger klockan sju, det har stängt redan klockan sex.
Tretton. Siffran tretton innebär en förbannelse. Detta innebär att var trettonde bok i biblioteket ska brännas.
Födelsedag. När någon fyller år så ska denne bjuda sina arbetskamrater på tårta. Samt dela ut alla sina värdsliga ägodelar bland dessa.
Salt. Att spilla salt är synd och skam och dessutom olycksbringande. Då ska man genast kasta det spillda saltet i ögonen på nästa person man ser.
Stege. Att gå under en biblioteksstege är inte att rekommendera eftersom bibliotekarier är klumpiga och tappar saker hela tiden.
Paraply. Man ska inte öppna ett paraply utomhus, speciellt inte om det regnar. Istället ska man köpa ett regnställ hos Clas Ohlson för 295 kr, extrapris denna vecka.
Tips. Att satsa pengar på någon som inte vinner är otur. Eller korkat.
Trä. Om man talar om otur så ska man tillägga ”ta i trä” och knacka på närmsta träföremål. I dagens moderna samhälle går det även bra att knacka på träimitationer. Eller inte säga ”ta i trä” eller knacka alls …
Önskeben. Om någon i personalen slår ned en besvärlig låntagare så är det kutym att tillkalla ännu en person och tillsammans bryta ett ben på låntagaren. Den person som får den största biten av benet kommer att vederfaras god lycka.
Ring. När en vigselring placeras på fingret så får den inte avlägsnas förrän efter äktenskapets upplösning eller efter tre timmar, beroende på vilket som inträffar först.
Fredag. I de flesta kulturer så betyder det otur att arbeta på fredagar, vilket kan vara en anledning till varför det är så svårt att få tag i personer någonstans på fredagar.
Eld. Det är strängeligen förbjudet att någonsin överhuvudtaget på det minsta vis ens antyda att böcker kan brinna. Vad en bibliotekarie beträffar så är alla böcker tryckta på betong och kan motstå alla former av lågor. Att påstå något annat är att utmana ödet och ett helgerån, landsförräderi eller majestätsbrott – fast värre! Att försöka skämta om dylikt är en så hemsk tanke att den inte ens tål att tänkas … Kort sagt: inget bibliotek har någonsin brunnit!
måndag 23 mars 2009
PRIORITERINGAR
Vissa dagar är det mycket att göra på ett bibliotek och det är kort om personal, på grund av ledigheter, sjukdom, möten eller onykterhet. Vad ska man då prioritera i det dagliga arbetet tills läget har stabiliserat sig?
Den första åtgärd man ska överväga är givetvis att stänga biblioteket. Så jädrans viktigt kan det inte vara att hålla öppet, vi är väl ingen akutmottagning heller ..? Men det är inte alltid det går, så några få personer måste därför hålla bibliotekets drift igång – vad måste i första hand bli gjort för att inte hela bibliotekets verksamhet ska undergrävas?
En del tycker kanske att det gäller att tillgodose låntagarnas behov i första hand. Ja, jag vet – det låter fullständigt vanvettigt, men vissa människor har inget grepp om verkligheten … Bara för att biblioteket är öppet så betyder det inte att det måste finnas personal tillgänglig. En låntagare kan ju sitta och läsa alldeles själv utan hjälp. Och han kan söka reda på böckerna själv i hyllorna om han bara anstränger sig lite. Med dagens utlånings- och återlämningsapparater så är det ju meningen att låntagaren ska göra allt jobb i alla fall …
För att ett arbete ska kännas tillfredsställande så gäller det att hålla fast vid alla dagliga rutiner, även i krislägen. Man ska inte låta sig stressas av tidsbrist, besvärliga situationer eller hastigt uppkomna problem, utan istället genomföra sin ordinarie verksamhet på sedvanligt sätt. De fasta punkterna i tillvaron är viktigare än man skulle kunna tro. Om man känner att allting flyter på precis som vanligt, så behöver man inte låta sig jäktas till anspänning av eventuellt bristande resurser.
Med andra ord – de i personalen som är på plats i biblioteket vid dessa kritiska tillfällen ska i första hand prioritera sina sedvanliga fika- och lunchraster. Om något arbete hinner utföras mellan dessa pausar så är detta en bonus, men inget som ska inverka menligt på personalens välbefinnande.
Allting löser sig om man bara lever efter den klassiska devisen ”Det jag inte hinner idag, hinner någon annan i morgon”. Även ”Om man bara väntar tillräckligt länge, så löser sig alla problem av sig självt”. Eller ”Har man sett en låntagare så har man sett alla …”.
Den första åtgärd man ska överväga är givetvis att stänga biblioteket. Så jädrans viktigt kan det inte vara att hålla öppet, vi är väl ingen akutmottagning heller ..? Men det är inte alltid det går, så några få personer måste därför hålla bibliotekets drift igång – vad måste i första hand bli gjort för att inte hela bibliotekets verksamhet ska undergrävas?
En del tycker kanske att det gäller att tillgodose låntagarnas behov i första hand. Ja, jag vet – det låter fullständigt vanvettigt, men vissa människor har inget grepp om verkligheten … Bara för att biblioteket är öppet så betyder det inte att det måste finnas personal tillgänglig. En låntagare kan ju sitta och läsa alldeles själv utan hjälp. Och han kan söka reda på böckerna själv i hyllorna om han bara anstränger sig lite. Med dagens utlånings- och återlämningsapparater så är det ju meningen att låntagaren ska göra allt jobb i alla fall …
För att ett arbete ska kännas tillfredsställande så gäller det att hålla fast vid alla dagliga rutiner, även i krislägen. Man ska inte låta sig stressas av tidsbrist, besvärliga situationer eller hastigt uppkomna problem, utan istället genomföra sin ordinarie verksamhet på sedvanligt sätt. De fasta punkterna i tillvaron är viktigare än man skulle kunna tro. Om man känner att allting flyter på precis som vanligt, så behöver man inte låta sig jäktas till anspänning av eventuellt bristande resurser.
Med andra ord – de i personalen som är på plats i biblioteket vid dessa kritiska tillfällen ska i första hand prioritera sina sedvanliga fika- och lunchraster. Om något arbete hinner utföras mellan dessa pausar så är detta en bonus, men inget som ska inverka menligt på personalens välbefinnande.
Allting löser sig om man bara lever efter den klassiska devisen ”Det jag inte hinner idag, hinner någon annan i morgon”. Även ”Om man bara väntar tillräckligt länge, så löser sig alla problem av sig självt”. Eller ”Har man sett en låntagare så har man sett alla …”.
söndag 22 mars 2009
'68
1968 måste vara ett av de mest intressanta åren i musikhistorien. Det året var bokstavligen alla typer av musik populära. På topplistorna fanns fånig pop, soul, country, schlager, easy listening, tung rock, filmmusik, funk, klassisk musik, samba, folkmusik, musicals, singer-songwriters, swamprock, blues, psychedelica, smörsång och rock'n'roll. 1968 var en brytningsperiod mellan 1967 då allt antingen var psykedeliskt eller bubbelgum och 1969 då tung bluesrock eller singer-songwriters betraktades som "inne". 1968 hade ingen bestämt vad alla skulle gilla, så all musik existerade på sina egna villkor. Musikjournalister hade ännu inte fått sig tilldelade sin allsmäktiga roll som smakdomare, så de hade inget större inflytande på vilka skivor som folk köpte. Skivbolag och radio- och TV-stationer hade som vanligt inte den blekaste aning om någonting överhuvudtaget, så de lät varenda artist som passerade deras väg få en plats i rampljuset. Detta gjorde att det kom fram ambitiösa over-the-top-låtar som aldrig skulle kunnat bli hits vid någon annan tidpunkt, som t ex Barry Ryan's Eloise eller Richard Harris' McArthur Park ...
1969 hade förståsigpåarna börjat få övertaget och de bestämde att nu gällde antingen väldig lätt (t ex Crosby Stills & Nash) eller väldigt tungt (t ex Led Zeppelin). Vilket var helt OK, men det var synd att andra typer av musik hamnade i skymundan. Världen behöver fånig pop och det var först med glamrocken som den återtog sin rättmätiga plats i universums centrum.
Jag är själv för ung för att ha varit medveten om 1968 års musik när det begav sig men i efterhand har jag fått följande favoritlåtar ifrån detta år ... They don't write songs like that anymore ...
Steppenwolf - Born to be wild
Tiny Tim - Tiptoe through the tulips
John Fred & His Playboy Band - Judy in disguise
The Beatles - Lady Madonna
Richard Harris - McArthur Park
Simon & Garfunkel - Mrs Robinson
Cream - White room
Tom Jones - Delilah
Classivs IV - Spooky
Georgie Fame - The ballad of Bonnie and Clyde
The crazy world of Arthur Brown - Fire
Manfred Mann - The mighty Quinn
The Move - (Here we go round) The lemon tree
Deep Purple - Hush
Blood Sweat & Tears - I can't quit her
Scott Walker - Windows of the world
The Zombies - Time of the season
Engelbert Humperdinck's The last waltz kom 1967 annars hade den också varit given på denna lista ...
1969 hade förståsigpåarna börjat få övertaget och de bestämde att nu gällde antingen väldig lätt (t ex Crosby Stills & Nash) eller väldigt tungt (t ex Led Zeppelin). Vilket var helt OK, men det var synd att andra typer av musik hamnade i skymundan. Världen behöver fånig pop och det var först med glamrocken som den återtog sin rättmätiga plats i universums centrum.
Jag är själv för ung för att ha varit medveten om 1968 års musik när det begav sig men i efterhand har jag fått följande favoritlåtar ifrån detta år ... They don't write songs like that anymore ...
Steppenwolf - Born to be wild
Tiny Tim - Tiptoe through the tulips
John Fred & His Playboy Band - Judy in disguise
The Beatles - Lady Madonna
Richard Harris - McArthur Park
Simon & Garfunkel - Mrs Robinson
Cream - White room
Tom Jones - Delilah
Classivs IV - Spooky
Georgie Fame - The ballad of Bonnie and Clyde
The crazy world of Arthur Brown - Fire
Manfred Mann - The mighty Quinn
The Move - (Here we go round) The lemon tree
Deep Purple - Hush
Blood Sweat & Tears - I can't quit her
Scott Walker - Windows of the world
The Zombies - Time of the season
Engelbert Humperdinck's The last waltz kom 1967 annars hade den också varit given på denna lista ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
