BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Agust Strindman (1849-1912)

I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.

Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.

På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.