JA, JAG ÄR EN TREKKER ...

Om Star Trek utspelade sig på ett bibliotek:

Kommendörbibliotekarie James T Körk tittade sig belåtet omkring i lånedisken. Han betraktade denna plats som sin kommandobrygga, där han hade full kontroll och bestämde över liv och död. Körk studerade sina lojala och skickliga medarbetare. Där fanns Fu Lu, den asiatiske navigationsbibliotekarien som kunde hitta varenda bok i biblioteket och som med sina kampsportkunskaper kunde oskadliggöra en trilskande låntagare med en enda spark. Körks närmaste man var Mr Speck, vetenskapsbibliotekarien. En seriös och humorbefriad besserwisser med konstiga öron som ofta drev Körk till vansinne med sin orubbliga uppfattning om regler och logik. Lika jobbig tyckte Körk att medicinbibliotekarien MacKan kunde vara ibland, med sina kverulantiska utbrott och protester mot alla arbetsuppgifter han tvingades utföra med kort varsel. Däremot var vaktmästaren Slotty en klippa, det fanns inga maskiner som inte han kunde laga snabbt och effektivt - synd bara att ingen kunde förstå hans skånska dialekt. Vid sitt skrivbord satt kommunikationsbibliotekarien Åhåra, en mörkhyad yppig skönhet som Körk hade ett gott öga till. Som den seriöse och professionelle yrkesman han var kunde han naturligtvis inte låta sina liderliga känslor för kvinnliga kollegor ta överhanden, istället fick han kompensera detta genom att förföra varenda kvinnlig låntagare som kom in i biblioteket.

En sådan närmade sig precis lånedisken. Körk störtade genast fram för att vara behjälplig men Speck hann före. Innan Körk hunnit ingripa hade Speck läxat upp henne för att hon hade flera oåterlämnade böcker.
- Seså Speck, så strikta behöver vi väl inte vara. Jag är säker på att den unga damen har alla avsikter att återlämna böckerna så fort tillfälle ges …
- Men Sir – en av böckerna lånades för över tre år sedan och vi har sjuttiofem låntagare i kö ...
- Den förtjusande unga damen har säkert användning för boken fortfarande, inte sant ..?

Körk tittade djupt in i låntagarens ögon och blinkade menande. Hon log besvärat och försökte ta loss sin hand ur Körks fasta grepp, Körk verkade bara vara sekunder ifrån att vilja kyssa henne längs med armen. Speck var dock obeveklig.
- Innan hon lämnar tillbaka böckerna så kan hon enligt reglerna inte låna några fler …
Körk började bli irriterad.
- Speck! I sådana här sammanhang måste man vara flexibel … man måste se till omständigheterna. Se mellan fingrarna … använda sitt sunda förnuft …

Speck skulle just beordra Fu Lu att dela låntagarens lånekort mitt itu med sitt samurajsvärd när Åhåra ropade till Körk att ett telefonsamtal inkommit och att anropningsfrekvenserna nu var öppna. Av någon anledning insisterade Körk alltid på att bara använda högtalartelefon, trots att alla i biblioteket kunde höra känslig information. Det inkommande samtalet var ifrån kanslerbibliotekarien, ordförande för den Förenade Federationen av bibliotek.
- Körk – vi i Federationen har fått nog av dina regelvidriga lösningar på uppkommande problem. Vi har strikta direktiv för hur kriser ska hanteras. Det går inte an att du agerar helt självsvåldigt hela tiden. Som den gången du satte eld på hela biblioteket ..!
- Men Sir – det var enda chansen att lura rebellbibliotekarien Gham och övervinna hans styrkor …
- Tyst! Hela din personal har indoktrinerats med dina idéer, t o m Mr Speck fast han aldrig skulle erkänna det. Ni kommer alla att ersättas med ny personal, under ledning av Jean-Gluck Picant. Vårt beslut är oåterkalleligt. Det är nya tider nu, Körk – dags att lämna över till en ny generation …

Körk suckade och tittade sorgset omkring sig. Var detta verkligen slutet för honom? Han – som briljant vunnit strider mot sådana mäktiga och oövervinnerliga fiender som Lingon-imperiet, tribbeltupéerna, den jättelika bokamöban och Leif Pagrotsky.

Åhåra tittade bekymrat på Körk:
- Kommendör Körk – vad tänker ni göra ..?
Körk fick en glimt i ögat.
- Än är inte spelet förlorat, mina vänner! Vi ger oss inte utan strid … någon som har tändstickor ..?

Fortsättning följer?