lördag 8 november 2008

PRESENTATION AV BIBLIOTEKETS AVDELNINGAR

Del 3: Förvärv

Hur skaffar bibliotek sina böcker?

Den enkla metoden är att personalen från ett bibliotek besöker ett annat bibliotek, stjäl böcker och märker om dom …

I de fall där inte hela biblioteksbudgeten går åt till löner åt avdelningschefer, kan biblioteket köpa in det material som de vill ha. Alla människor har förslag på vilka böcker som borde finnas på ett biblioteket och att göra ett urvalskriterium från detta sammelsurium av motstridiga åsikter är en hel vetenskap i sig. Det är i dessa stunder som man känner att en bibliotekaries grundutbildning rättfärdigas av att vara längre och kostsammare än t ex en läkares … Tack vare denna gedigna utbildning och framförallt erfarenhet och förhoppningsvis medfödda begåvning för beslutfattande, kan en bibliotekarie inom förvärvsavdelningens inköpssektion erhålla sin rättmätiga beundran.

Mycket i denna komplicerade beslutsprocess är hemlig och ska så förbli, men vissa detaljer kan härmed avslöjas för en fascinerad allmänhet.

Man skulle kunna tro att ett bibliotek bara vill ha böcker som låntagarna vill läsa, men för en förvärvare gäller det att inte förhasta sig. Man får t ex ta hänsyn till sådana faktorer som att vissa typer av bokhyllor drabbas av svåra nedkylningsskador om de inte fylls med böcker som aldrig rörs. Hyllor nära ingången ska också helst fyllas med praktband för att ge ett digert och seriöst intryck. Helst tyska eller franska böcker från 1800-talet som ingen nu levande människa skulle komma på tanken att läsa. Nytillverkade imitationer av sådana verk kan också ge den rätta effekten. Böckerna behöver inte ens ha sidor med text, ingen kommer frivilligt att närma sig dessa hyllor ändå.

Visst material måste bara finnas på ett biblioek, oavsett om det läses eller inte. Alla statliga utredningar och rapporter är ett bra exempel. Alla biblioteksanställda vet ju att det effektivaste sättet att undvika låntagare är att gömma sig bland hyllor med dylik papperskompost.

Viss klassisk litteratur förväntas också alltid finnas tillgänglig. Så fort en Astrid Lindgren-bok börjar bli sliten och sönderläst är det dags att skaffa ett nytt exemplar. Leif GW Persson är det inte lika bråttom med …

Det påverkar också ett biblioteks anseende och status om man är välförsedd med Nobels litteraturpristagare. Helst ska man vara så förutseende att årets pristagares samlade produktion snabbt kan exponeras i biblioteket medan Horace Engdahl fortfarande solar sig i strålkastarljuset …

Framförallt gäller det att biblioteken bibehåller en viss kvalitativ standard på sitt material. Om man bara skulle ge folk vad de vill ha, så skulle det räcka med att ställa en TV i lånedisken som visar TV4 …

Sedan finns frågan om utrymme - om all världens litteratur ska finnas tillgänglig så kräver detta ett antal hyllmeter. Till skillnad mot vad man skulle kunna tro så vill inte lokalpolitiker o dyl satsa 75 % av sin totala budget på biblioteken. Då får man prioritera vad som ska finnas i de öppna samlingar och vad som duger till råttmat i källaren. En tumregel att gå efter är att etablerade författare ska få det utrymme som krävs. Sådana dagsländor som Ulf Lundell behöver inte ha mer än högst en av sina böcker i bibliotekets samlingar.

Ett bibliotek kan också få donationer och gåvor. Till de som inte är aktivt involverad i denna process så låter det väl som en ynnest att få gratis böcker. Då ska man komma ihåg att en donation till största delen består av gammal dynga … Vad donatorn betraktar som oundgängliga mästerverk duger för det mesta bara som fyllnadsmassa vid rondellbyggen. Det är upp till förvärvsavdelningen att gå igenom och sortera upp det kaos av illaluktande och förmultnande papper som utgör en bokgåva och bedöma om något förtjänar att bevaras för eftervärlden - det förstår ni själva vilket eftertraktat jobb detta är …

Vissa celebra donatorer förväntar sig att hela deras älskade boksamling ska leva vidare intakt och att bibliotekarierna ska falla ner på sina bara knän och prisa Herren över denna oförgätliga generositet. Man får hoppas att donatorn är ordentligt död så han slipper höra alla kommentarer i fikarummet …

En del donatorer har inte ens vett att vara döda utan vill bli hyllade för sin filantropiska gärning medan de ännu lever. Då kan man hävda tids- och platsbrist och packa ner allt i källaren tills gubben äntligen är död.

Som sammanfattning kan man säga att det viktigaste är att bibliotekets hyllor är välfyllda. Det är förvärvsavdelningens ansvar att se till så att hyllorna fylls - vad de fylls med är av underordnad betydelse. Om biblioteket bara hade populära böcker så skulle ju dessa ständigt vara utlånade vilket innebär att hyllorna inte skulle vara välfyllda ...

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag erkänner. Nu har jag skrattat sådär opassande högt igen.
Kristin