fredag 21 november 2008

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Sankt Jerry (347-419)

Efter att i sin ungdom varit en riktig huligan (han introducerade t ex läktarvåld vid offentliga avrättningar) så konverterade han 365 till katolicismen och studerade till munk. Efter att ha dragit ut en tagg ur påvens fot fick han hedersuppdraget att översätta bibeln. Hans version är den så kallade Vulgära Översättningen som än idag är i bruk i vissa slutna sällskap.

Han levde sina sista trettiofyra år som eremit i den syrianska öknen. Hans eremitliv hindrade honom dock inte från att utmärka sig som en framgångsrik nattklubbsångare, med ”Moon River” som specialitet.

Jerry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för katalogisatörer, översättare och Audrey Hepburn.

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Sankt Larry (213-258)

Larry gjorde snabb karriär inom den katolska kyrkan och konspirerade år 248 med scientologerna för att få påve Sixten II avrättad för blasfemi när denne visslat under ett toalettbesök. Efter påvens död blev Larry den högst rankade kyrklige ledaren i Rom. Han utnyttjade sin upphöjda ställning till att ägna de följande tio åren åt att söka efter den katolska kyrkans förmögenhet som Sixten hunnit gömma undan före sin arrestering. Under Larrys frenetiska skattletande överallt kom många gamla dokument fram som alla trodde gått förlorade. Det fick många att tro att Larry värnade om bevarandet av kyrkliga skrifter och skrivelser och han blev utnämnd till hedersbibliotekarie. Larry brändes till döds när han letade efter skatten i en brinnande ugn.

Larry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för dokumentalister och grillkockar.

torsdag 20 november 2008

JAG KAN VÄNJA MIG VID ATT BLI ÄLSKAD ...

Snart kommer det att skrivas hyllningsdikter till min ära, men jag vill vara först ...


Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli dyrkad är inget svårt
Jag gör alltid nåt bra
Nästan var da'
Succé tar mig inte hårt

Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Vad jag gör är helt unikt
Allt som jag vet
Ger mig ödmjukhet
Åt mig är all framgång vikt

Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli hyllad som en sann pionjär
Jag stiger mot skyn
En sån underbar syn
Ni må tro att vingarna bär

Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Som fenomen, som geni, som man
Jag blir lätt blasé
På min egen kvalitet
Finns det något jag inte kan?

Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Min begåvning är tät som smog
Jag blir en legend
Jag blir rik, frisk och känd
Om bara nån läste min blogg

onsdag 19 november 2008

TRETTIOFEM PROCENT

Vissa beklagar att denne skribent
Kan va’ lat, inte lägger på en rem
Många ger alltid hundratio procent
Jag nöjer mig dock med trettiofem

Jag lämnar alltid dörren något på glänt
En möjlighet att göra reträtt
Andra ger allt, vad som än hänt
Jag väntar tills allting känns rätt

Jag erkänner allt – jag sätter det på pränt
Min arbetstakt är seg som slem
Kalla det inte slöhet – kalla det intelligent
Jag riskerar aldrig liv eller lem

På min arbetsplats är jag bara kompetent
Men jag är ett geni när jag kommer hem
Klaga om ni vill, men era argument
Har ingen effekt på Ni-Vet-Vem

Vad gäller kvalitet är jag högst excellent
Jag behöver inte jobba hårt som dem
Deras ambitiösa hundratio procent
Motsvarar mina trettiofem

måndag 17 november 2008

BABY, IT'S COLD OUTSIDE ...

Nu är jag framme vid forskningsstationen Nya Syd-Agder på Antarktis där jag kommer att tjänstgöra en vecka på biblioteket, som ett led i min straffrehabilitering.

Vi är inne i sommarårstiden här så det är bara minus 20 grader kallt. Jag har passat på att besöka den absoluta geografiska sydpolen belägen nästan mitt på Antarktis. Där finns ett souvenirstånd och en korvkiosk.

Eftersom det finns få möjligheter till fritidsaktiviteter här (även om ju hästpolo alltid är lika populärt överallt i världen) så är biblioteket mycket uppskattat med många användare. Den mest utlånade boken är ”Love in a cold climate” av Nancy Mitford.

Nu ser jag en norrman närma sig internetkabeln med blottade tänder så det är dags att sluta.

fredag 14 november 2008

ANTARKTIS

Nästa vecka har jag utbytestjänstgöring som bibliotekarie på Antarktis så jag kanske inte får så mycket tid till att publicera på bloggen som jag brukar. Det finns ju också alltid en risk att en valross biter av internetkabeln till fastlandet. Finns det valrossar där ..? Nå, en norrman, då …

tisdag 11 november 2008

JA, JAG ÄR EN TREKKER ...

Om Star Trek utspelade sig på ett bibliotek:

Kommendörbibliotekarie James T Körk tittade sig belåtet omkring i lånedisken. Han betraktade denna plats som sin kommandobrygga, där han hade full kontroll och bestämde över liv och död. Körk studerade sina lojala och skickliga medarbetare. Där fanns Fu Lu, den asiatiske navigationsbibliotekarien som kunde hitta varenda bok i biblioteket och som med sina kampsportkunskaper kunde oskadliggöra en trilskande låntagare med en enda spark. Körks närmaste man var Mr Speck, vetenskapsbibliotekarien. En seriös och humorbefriad besserwisser med konstiga öron som ofta drev Körk till vansinne med sin orubbliga uppfattning om regler och logik. Lika jobbig tyckte Körk att medicinbibliotekarien MacKan kunde vara ibland, med sina kverulantiska utbrott och protester mot alla arbetsuppgifter han tvingades utföra med kort varsel. Däremot var vaktmästaren Slotty en klippa, det fanns inga maskiner som inte han kunde laga snabbt och effektivt - synd bara att ingen kunde förstå hans skånska dialekt. Vid sitt skrivbord satt kommunikationsbibliotekarien Åhåra, en mörkhyad yppig skönhet som Körk hade ett gott öga till. Som den seriöse och professionelle yrkesman han var kunde han naturligtvis inte låta sina liderliga känslor för kvinnliga kollegor ta överhanden, istället fick han kompensera detta genom att förföra varenda kvinnlig låntagare som kom in i biblioteket.

En sådan närmade sig precis lånedisken. Körk störtade genast fram för att vara behjälplig men Speck hann före. Innan Körk hunnit ingripa hade Speck läxat upp henne för att hon hade flera oåterlämnade böcker.
- Seså Speck, så strikta behöver vi väl inte vara. Jag är säker på att den unga damen har alla avsikter att återlämna böckerna så fort tillfälle ges …
- Men Sir – en av böckerna lånades för över tre år sedan och vi har sjuttiofem låntagare i kö ...
- Den förtjusande unga damen har säkert användning för boken fortfarande, inte sant ..?

Körk tittade djupt in i låntagarens ögon och blinkade menande. Hon log besvärat och försökte ta loss sin hand ur Körks fasta grepp, Körk verkade bara vara sekunder ifrån att vilja kyssa henne längs med armen. Speck var dock obeveklig.
- Innan hon lämnar tillbaka böckerna så kan hon enligt reglerna inte låna några fler …
Körk började bli irriterad.
- Speck! I sådana här sammanhang måste man vara flexibel … man måste se till omständigheterna. Se mellan fingrarna … använda sitt sunda förnuft …

Speck skulle just beordra Fu Lu att dela låntagarens lånekort mitt itu med sitt samurajsvärd när Åhåra ropade till Körk att ett telefonsamtal inkommit och att anropningsfrekvenserna nu var öppna. Av någon anledning insisterade Körk alltid på att bara använda högtalartelefon, trots att alla i biblioteket kunde höra känslig information. Det inkommande samtalet var ifrån kanslerbibliotekarien, ordförande för den Förenade Federationen av bibliotek.
- Körk – vi i Federationen har fått nog av dina regelvidriga lösningar på uppkommande problem. Vi har strikta direktiv för hur kriser ska hanteras. Det går inte an att du agerar helt självsvåldigt hela tiden. Som den gången du satte eld på hela biblioteket ..!
- Men Sir – det var enda chansen att lura rebellbibliotekarien Gham och övervinna hans styrkor …
- Tyst! Hela din personal har indoktrinerats med dina idéer, t o m Mr Speck fast han aldrig skulle erkänna det. Ni kommer alla att ersättas med ny personal, under ledning av Jean-Gluck Picant. Vårt beslut är oåterkalleligt. Det är nya tider nu, Körk – dags att lämna över till en ny generation …

Körk suckade och tittade sorgset omkring sig. Var detta verkligen slutet för honom? Han – som briljant vunnit strider mot sådana mäktiga och oövervinnerliga fiender som Lingon-imperiet, tribbeltupéerna, den jättelika bokamöban och Leif Pagrotsky.

Åhåra tittade bekymrat på Körk:
- Kommendör Körk – vad tänker ni göra ..?
Körk fick en glimt i ögat.
- Än är inte spelet förlorat, mina vänner! Vi ger oss inte utan strid … någon som har tändstickor ..?

Fortsättning följer?

måndag 10 november 2008

SKAFFA DIG EN PERSONLIG BIBLIOTEKARIE

Du har säkert hört talas om rika människor som har personliga shoppare som sköter deras inköp av kläder o dyl.

Nu kan även en fattig slusk som du få chansen att få känna sig lite lyxig ... Skaffa dig en personlig bibliotekarie! En person som känner till din usla smak vad gäller litteratur och som väljer ut de böcker som exakt tilltalar dig. Ingen mera chanstagning med okända författare, inga besvär med att hålla dig ajour med nyutkommen litteratur. Låt din personliga bibliotekarie ansvara för din bildning och din avkoppling.

Denna service är ej att förväxla med ”Boka en bibliotekarie”. De bibliotekarier som är inblandade i detta sitter bara och gissar. Din personliga bibliotekarie *vet* ..!

lördag 8 november 2008

PRESENTATION AV BIBLIOTEKETS AVDELNINGAR

Del 3: Förvärv

Hur skaffar bibliotek sina böcker?

Den enkla metoden är att personalen från ett bibliotek besöker ett annat bibliotek, stjäl böcker och märker om dom …

I de fall där inte hela biblioteksbudgeten går åt till löner åt avdelningschefer, kan biblioteket köpa in det material som de vill ha. Alla människor har förslag på vilka böcker som borde finnas på ett biblioteket och att göra ett urvalskriterium från detta sammelsurium av motstridiga åsikter är en hel vetenskap i sig. Det är i dessa stunder som man känner att en bibliotekaries grundutbildning rättfärdigas av att vara längre och kostsammare än t ex en läkares … Tack vare denna gedigna utbildning och framförallt erfarenhet och förhoppningsvis medfödda begåvning för beslutfattande, kan en bibliotekarie inom förvärvsavdelningens inköpssektion erhålla sin rättmätiga beundran.

Mycket i denna komplicerade beslutsprocess är hemlig och ska så förbli, men vissa detaljer kan härmed avslöjas för en fascinerad allmänhet.

Man skulle kunna tro att ett bibliotek bara vill ha böcker som låntagarna vill läsa, men för en förvärvare gäller det att inte förhasta sig. Man får t ex ta hänsyn till sådana faktorer som att vissa typer av bokhyllor drabbas av svåra nedkylningsskador om de inte fylls med böcker som aldrig rörs. Hyllor nära ingången ska också helst fyllas med praktband för att ge ett digert och seriöst intryck. Helst tyska eller franska böcker från 1800-talet som ingen nu levande människa skulle komma på tanken att läsa. Nytillverkade imitationer av sådana verk kan också ge den rätta effekten. Böckerna behöver inte ens ha sidor med text, ingen kommer frivilligt att närma sig dessa hyllor ändå.

Visst material måste bara finnas på ett biblioek, oavsett om det läses eller inte. Alla statliga utredningar och rapporter är ett bra exempel. Alla biblioteksanställda vet ju att det effektivaste sättet att undvika låntagare är att gömma sig bland hyllor med dylik papperskompost.

Viss klassisk litteratur förväntas också alltid finnas tillgänglig. Så fort en Astrid Lindgren-bok börjar bli sliten och sönderläst är det dags att skaffa ett nytt exemplar. Leif GW Persson är det inte lika bråttom med …

Det påverkar också ett biblioteks anseende och status om man är välförsedd med Nobels litteraturpristagare. Helst ska man vara så förutseende att årets pristagares samlade produktion snabbt kan exponeras i biblioteket medan Horace Engdahl fortfarande solar sig i strålkastarljuset …

Framförallt gäller det att biblioteken bibehåller en viss kvalitativ standard på sitt material. Om man bara skulle ge folk vad de vill ha, så skulle det räcka med att ställa en TV i lånedisken som visar TV4 …

Sedan finns frågan om utrymme - om all världens litteratur ska finnas tillgänglig så kräver detta ett antal hyllmeter. Till skillnad mot vad man skulle kunna tro så vill inte lokalpolitiker o dyl satsa 75 % av sin totala budget på biblioteken. Då får man prioritera vad som ska finnas i de öppna samlingar och vad som duger till råttmat i källaren. En tumregel att gå efter är att etablerade författare ska få det utrymme som krävs. Sådana dagsländor som Ulf Lundell behöver inte ha mer än högst en av sina böcker i bibliotekets samlingar.

Ett bibliotek kan också få donationer och gåvor. Till de som inte är aktivt involverad i denna process så låter det väl som en ynnest att få gratis böcker. Då ska man komma ihåg att en donation till största delen består av gammal dynga … Vad donatorn betraktar som oundgängliga mästerverk duger för det mesta bara som fyllnadsmassa vid rondellbyggen. Det är upp till förvärvsavdelningen att gå igenom och sortera upp det kaos av illaluktande och förmultnande papper som utgör en bokgåva och bedöma om något förtjänar att bevaras för eftervärlden - det förstår ni själva vilket eftertraktat jobb detta är …

Vissa celebra donatorer förväntar sig att hela deras älskade boksamling ska leva vidare intakt och att bibliotekarierna ska falla ner på sina bara knän och prisa Herren över denna oförgätliga generositet. Man får hoppas att donatorn är ordentligt död så han slipper höra alla kommentarer i fikarummet …

En del donatorer har inte ens vett att vara döda utan vill bli hyllade för sin filantropiska gärning medan de ännu lever. Då kan man hävda tids- och platsbrist och packa ner allt i källaren tills gubben äntligen är död.

Som sammanfattning kan man säga att det viktigaste är att bibliotekets hyllor är välfyllda. Det är förvärvsavdelningens ansvar att se till så att hyllorna fylls - vad de fylls med är av underordnad betydelse. Om biblioteket bara hade populära böcker så skulle ju dessa ständigt vara utlånade vilket innebär att hyllorna inte skulle vara välfyllda ...

torsdag 6 november 2008

BLOGG 3.0

Den Brutale Bibliotekarien lanserar härmed det allra senaste inom bloggvärlden. Att en läsare passivt klickar på en blogg och läser innantill vad som står på skärmen känns förlegat i dagens interaktiva moderna samhälle. Istället ska bloggaren (bloggianten? bloggifieraren?) slumpvis söka upp läsarna i deras hem och läsa upp dagens inlägg. När det gäller en sådan skrämmande mångsidig begåvning som Ni Vet Vem så kan detta innebära deklamering av poesi, sjungande av sånger, presentation av initierade debattinlägg och framförande av hela teaterföreställningar.

Så - om det ringer på er dörr klockan 03.15 inatt så bli inte rädda … det är bara Den Brutale Bibliotekarien som vill uppdatera sin blogg. Så sätt på kaffet (inte åt DBB dock, han dricker bara Coca-Cola – se nedan) och njut av en enmansshow som kommer att ge er helt nya insikter om livets mening …

ALL IS WELL WITH THE WORLD ...

Jag har skaffat en myspace-sida: www.myspace.com/denbrutalebibliotekarien - det finns ingenting där ännu förutom en pressrelease för denna förnämliga blogg … jag är än så länge helt utan vänner på myspace, precis som i verkliga livet …

Reklamen gör sitt intåg på min blogg, jag uppmanar er att utforska Googles alla spännande resurser som kommer att annonseras här, vilka de nu är …
Om McDonalds och Coca-Cola har några kronor över så kan jag ta emot dessa också … Min integritet är till salu! Det viktigaste av allt är ärlighet – kan man bara fejka det så är lyckan gjord …

Mina musikprojekt är aningen försenade pga datorhaverier o dyl, men den som väntar på nougat (eller en Big Mac) väntar aldrig för länge … Fler än jag kommer att bli positivt överraskade av slutresultaten …

Nämnde jag att jag är sponsrad av Google? Det betyder att google när google och google istället för google utan att google på minst tre olika google har google till alla google … Google!

onsdag 5 november 2008

JAVISST GÖR DET ONT NÄR DATORER KRASCHAR ...

… varför skulle annars datortekniker tveka ..?

Min hemdator krånglar så det finns en viss risk att jag måste ladda in allt i den igen ifrån början. Alla program och filer försvinner … vilket inte är så farligt, men det är tidsödande och besvärligt. Var inte oroliga, kära läsare – denna blogg påverkas inte och finns kvar … och kommer att finnas kvar ända tills hela internet smälter (eller tills jag inte kan hitta på nåt mer att skriva om …).
Kommer ni ihåg förr i världen när man skrev nånting och det fanns kvar på papper ..?
Saker kunde i och för sig försvinna då också, vilket jag upptäckte när jag skulle leta upp mina gamla skriverier och lägga ut dom på bloggen …

Just nu känns det mesta så frustrerande att jag måste muntra upp mig med nedanstående seriestripp.

KAFKAS KATT