DAGENS SKIVA

"Quiet, please!" med Librallica.

Librallica var ett av det tidiga 80-talets populäraste hårdrocksband och de hade en jättehit med denna låt - en given succé bland världens alla konsertscener och bibliotek. Librallica blev inbjudna att medverka i Live Aid 1985 - tyvärr tog bandet fel på år och kom dit 1986 istället. De flesta i publiken hade då åkt hem.

Trots idoga försök lyckades ingen av bandmedlemmarna supa eller knarka ihjäl sig och de lever alla idag i högönsklig välmåga, inväntande rätt tillfälle att återförenas. Tills dess försörjer de sig som högstadielärare, pianostämmare, kyrkvaktmästare och Notarius Publicus.

BEDÖM DIN CHEF

Med utgångspunkt ifrån detta frågeformulär kan du enkelt utröna huruvida din chef är dålig eller värdelös (I frågorna kallas chefen genomgående för ”Han”, annars får jag stryk av min kvinnliga chef).

Vad gör du om Chefen inför drastiska förändringar på arbetsplatsen?
1. Går samman med dina arbetskamrater i ett våldsamt upplopp och rullar Chefen i tjära och fjädrar under gemytliga former.
2. Missuppfattar medvetet alla nya instruktioner och orsakar kaos.
3. Du hyllar Chefen entusiastiskt för dennes nya idéer och hoppas kunna fjäska dig uppåt på karriärstegen.

Hur kritiserar du din Chef?
1. Skriker, skriker samt skriker. Den som ger upp först förlorar.
2. Du skickar anonyma hotelsebrev med urklippta bokstäver. På jobbets brevpapper.
3. Du klagar hos Chefens Chef, vare sig detta innebär högste direktören, statsministern eller Gud.

Hur uppfattar du Chefens professionella framtoning?
1. Alla besök av personer utifrån råkar alltid sammanfalla med den traditionella ”Nakendagen”.
2. Chefen går alltid omkring beväpnad och med skottsäker väst.
3. Chefen vet allt om allting men vägrar att dela med sig av sin kunskap.

Hur reagerar du om Chefen ber dig göra någonting?
1. Du blir hastigt sjuk och svimmar i krampaktiga konvulsioner.
2. Du stirrar på honom som om han var en idiot och fortsätter att fika.
3. Du startar genast en sittstrejk som varar till c:a 16.30.

Hur leder Chefen sina möten?
1. Med piska och stoppur.
2. Som mysiga samkväm med kuddar, stillsam musik, rökelse, kram-terapi och tung narkotika.
3. På en refug vid en livligt trafikerad huvudled.

Hur bra hänger din Chef med nya tekniska landvinningar?
1. Han har just köpt en elektrisk skrivmaskin.
2. Han köper ny mobiltelefon varje vecka.
3. Han ägnar större delen av sin arbetsdag åt att ladda ner illegala filer på sin dator.

Kollar Chefen allt du gör?
1. Ja, och gör sedan om allting – så jag behöver inte anstränga mig …
2. Chefen har en offentlig blogg där han skriver upp allt som alla anställda gör i detalj. Bloggen är sponsrad av Manpower.
3. Nej, Chefen har ingen som helst aning om vad någon anställd gör överhuvudtaget. Eller han själv …

Tvingar din Chef dig att jobba på helger?
1. Bara julafton, nyårsafton och midsommarafton.
2. Vi har övertygat Chefen om att han själv är den ende som är tillräckligt kompetent för att kunna jobba helger.
3. Alla anställda är djupt religiösa och vägrar att jobba religiösa helger – som religiösa helger räknas måndag–söndag.

Om något går galet, hur stor är chansen att det är Chefens fel?
1. 100 %.
2. Mer än 100 %.
3. Ännu mer än 100 %.

Hur länge har din Chef varit chef över dig?
1. I tio minuter och jag står inte ut längre ..!
2. I tio år, vilket är minst elva år för länge.
3. Enligt facket så behöver jag inte acceptera begrepp såsom ”chef”, ”arbetsledning” och ”över” …

Hur ofta talar du med din Chef?
1. Minst var tionde minut för att förhindra att han upptäcker att jag inte gör något på hela dagarna.
2. Aldrig. Han talar med mig men jag lyssnar inte.
3. På telefon varje söndag kl 04.35.

Hur ärlig är din Chef?
1. Hänsynslöst ärlig och uppriktig.
2. Ljuger om allting, inklusive sitt namn.
3. Ljuger bara när han påstår att han talar sanning.

Hur behandlar din Chef sina underlydande?
1. Som slavar. Visserligen lata, ointresserade och uppkäftiga slavar, men i alla fall …
2. Chefen är fullständigt livrädd för sina underlydande och undviker alla kontakter med dessa.
3. Varje vecka försvinner ännu en ur personalen under mystiska omständigheter. Ett spår av blod leder alltid fram till Chefens dörr.

Hur uppmuntrande är din Chef?
1. När en anställd har gjort något bra så får den anställde lön.
2. Varje dag sitter en anställd i stupstocken som ett uppmuntrande exempel för de andra.
3. Chefen tar åt sig äran av alla de anställdas idéer. Som tur är så har vi aldrig några idéer.

Hur är Chefens disciplin?
1. En näve av järn i en handske av järn, täckt med florsocker.
2. Alla anställda straffas för allting, oavbrutet och hela tiden. Detta är enklast för Chefen att administrera.
3. Chefen befordrar nyckelpersoner ur personalen som får utföra alla smutsiga disciplinära åtgärder medan Chefen tvår sina händer.

Vad har Chefen för humör?
1. Alltid fullständigt lugn och avslappnad, även när han torterar en anställd med glödande knivar.
2. Går bärsärkagång, tuggar fradga, biter folk i benen – när han har en bra dag.
3. Alltid vänligt leende – och alltid spydig, sarkastisk, hånfull och nedlåtande.

Hur är din Chefs självförtroende?
1. Starkare än Hitlers och Carolas tillsammans.
2. Obefintligt. Ändrar sig trettio gånger om dagen.
3. Betydligt bättre just nu än innan han läser denna utvärdering.

Hur bra är din Chef på att lösa kriser?
1. Han lyckas lösa åtminstone femton procent av alla konflikter som han själv skapar.
2. Vid varje kristillfälle ser Chefen till att hastigt bli bortkallad på möte. Eller semester.
3. Chefen griper alltid in i alla lägen - med tydliga direktiv och klar åtgärdsimplementering lyckas han alltid förvärra alla situationer.

Är din Chef en god lyssnare?
1. Ja, förutsatt att det handlar om tjuvlyssning.
2. Nej, Chefen råkar alltid vända sitt lomhörda öra mot personalen.
3. Ja, Chefen är en uppmärksam lyssnare, men han bryr sig inte ett dugg om vad den anställde säger …

KAFKAS KATT

REPLIKER I BIBLIOTEKSBAREN

"Lånar du ofta här?"
"Ska vi ta en sväng i min bokbuss? Gott om plats där bak ..."
"Ska vi gå hem till mig och nära våra litterära ådror?"
"Jag har tappat bort mitt lånekort, kan jag få låna ditt istället?"
"I min dagbok har jag redan skrivit att du och jag kysstes ikväll - du vill väl inte göra mig till en lögnare ..?"
"Har jag inte sett dig på omslaget till Biblioteksbladet?"
"Mitt gosedjur är i tvätten - kan jag få krama dig istället?"
"Hej, kommer du ihåg mig? Jag fösökte ragga upp dig igår kväll och du gav mig en smäll på käften ... Du har möjligtvis inte ändrat dig ..?"
"Wow, du är läcker och aptitlig som en portvinsgarnerad oxfilé med löjrum och glacerade päron eller som en grillad kalvkotlett med kantarellrisotto och tryffelduchesse ... Fan, vad jag blev hungrig ... Du - jag återkommer!"
"Jag ser dåligt utan mina läsglasögon - är du snygg?"
"Jag har en väldigt stor och lång bokhylla - vill du komma hem och titta på den?"
"Din knytblus och dina glasögon skulle se snygga ut på mitt sovrumsgolv"
"Stopp där - jag tror att du stulit en bok ifrån biblioteket! Jag måste visitera dig grundligt ..."
"Vet du att du är mycket snyggare nu än för tre drinkar sedan?"
"Jag läste en bok en gång ... den var blå ..."
"Det var de fulaste kläder jag någonsin sett - ta genast av dig dom ..!"
"Jag skulle kunna drunkna i dina öron ..."
"Vad sägs om en lång het dusch? För du luktar ganska illa ..."
"Får jag bjuda på en drink? Jag kan rekommendera Quiet Tequila, Black Borrower, Martini Bookmobile, Dusty Bookshelf, Smokin' Gunnar Sahlin, Sweet Librarian, Fresh Folkbibliotek, 14-dagarslån eller Dry Borås ..."

BIBLIOTEKSBUKTEN

Den amerikanska förlagsindustrin har nu upptäckt att det går att läsa amerikanska upphovsrättsskyddade böcker utan att behöva betala för det. Tydligen så finns det särskilda ställen där vemsomhelst kan skaffa sig en användaridentitet och sedan få tillgång till mängder av böcker och tidningar alldeles gratis! Dessa syndens nästen, administrerade av skumma, suspekta och perversa lagbrytare, kallas för bibliotek. De amerikanska förlagen kommer genast att inleda rättsliga åtgärder för att till varje pris förhindra att människor kan roa sig gratis.

MAN ÄR BARA UNG TVÅ GÅNGER

Sluta behandla mig som en vuxen
Jag vill vara ung, oansvarig och knäpp
Jag har långt kvar till min sista suck, sen
Släpper jag Ungdomens grepp

Barnslig till sinnet, måhända naiv
Jag är väl ung, frisk och stark
Så ungdomligt idéfylld och kreativ
Pigg utan hjälp utav knark

Man är så ung som man känner sig
En tonåring utan tonårsproblem
Begeistrad av varje häftig ny grej
För evigt en lättsinnig bohem

Man är bara ung två gånger, gu’bevars
Ta chansen att va’ dum som ett spån
Ungdomar är från Venus, gamlingar från Mars
Vilken planet är jag ifrån ..?

YTANS INNEHÅLL

Jag funderar på att börja blogga ...

Hittills så har jag ju bara skrivit konstruktiva och informativa debattinlägg om bibliotekens utsatta situation i dagens krassa samhälle, men jag hade tänkt spara mina bästa idéer till en kommande bok - en pamflett om civilisationens stelnade utvecklingskonventioner, en brandfackla i den fastfrusna kulturskymningen, en nidskrift om den moderna gemenskapens ruttnande kadaver till själsbildning - kort sagt, en jädrans kul bok ..!

Men eftersom det fortfarande finns läsare som hittar till denna sajt i jakt på lättköpta nöjen och simpel sjaskig tillfredsställelse, så måste jag ju skriva något annat här ...

Om jag skulle blogga som alla andra så måste jag ju beskriva mina innersta tankar och funderingar på ett inåtvänt och självupptaget sätt. Eftersom jag inte har några inre tankar, inget djup under den vackra ytan - så skulle det bli väldigt tomt här ... Tecknade serier är ju visserligen den högsta formen av intellektuellt manifesterade kulturyttringar, men jag kan inte fylla hela bloggen med Kafkas katt ...

Jag ska kanske skriva om kläder och mode? Men jag vet ju ingenting om mode, jag vet inte ens vad jag har för kläder på mig just nu och jag har inte tid att titta efter.

Eftersom jag kan skriva så lättsamt och underhållande om något så trist som bibliotek så kan jag säkert skriva trevliga saker om vadsomhelst. Om jag får en stor summa pengar av folk så kan jag skriva om deras produkter. T ex: Igår åt jag en hamburgare. Den var god.

Se? Briljant formulerat, inte sant? Vad får jag allt ifrån ...

Nå, nu har jag ju i alla fall lyckats fylla dagens inlägg med struntprat. Nu behöver jag inte hitta på något mer förrän i morgon. Om ni är nyfikna på vad jag ska skriva då, så är det ingenting emot vad jag är ...

KAFKAS KATT

MASKINER SKA LÄRA SIG VETA HUT

Ni har säkert ofta märkt att maskiner, apparater, mojänger och mekaniska prylar uppför sig underligt ibland. Fullständigt ologiska fel, överraskande haverier och oförklarliga driftstopp. Man skulle kunna tro att apparaterna medvetet slutar fungera bara för att jävlas med en ..!

Och det stämmer. Alla maskiner har ett inbyggt uppkäftighetschip som aktiveras slumpvis utan förvarning och utan förklaring. Chipet är inte tillverkat av människor utan skapas spontant och automatiskt i samma ögonblick som två olika tekniska pryttlar monteras tillsammans. Chipet går inte att ta bort och det går heller inte att inaktivera det.

När chipet känner för det, så ser den till att saker som apparaten gjort hundratals gånger förut vägrar göra igen. Maskinen avbryter sin verksamhet i sitt mest kritiska skede. Verktyget stänger av sig själv. Funktioner i mojängen försvinner spårlöst. Mackapären bestämmer sig helt enkelt för att sluta fungera.

Allt detta kan upplevas som *aningen* irriterande av användaren ...

Om man nu inte kan få bort chipet hur gör man då? Att ta apparaten till en reparatör hjälper föga eftersom han inte kan fixa problemet (vad han än påstår) helt enkelt därför att det finns inget problem att fixa. Maskinen fungerar ju perfekt förutom det faktum att den inte vill fungera ...

De flesta i det här läget ger upp och skaffar sig en ny likadan apparat som fungerar klanderfritt ända tills ni-vet-vad aktiveras.

Maskiner känner ingen fysisk smärta, så det är ingen idé att slå på den i ilska och frustration med knytnävar eller tillhyggen. En del av er har säkert prövat den taktiken. Jag har en teori, att istället för att bruka fysiskt våld så använder man sig av psykiskt - hån, ironi, spydigheter, sarkasmer och satir. Tala med apparaten på ett nedlåtande sätt, låt den veta hur värdelös den är - men gör det med ett leende och med ett mjukt tonfall. Apparaten kommer att bli förvirrad och kan inte hantera den tvetydiga informationen. I sitt förvirrade tillstånd kan det hända att den ofrivilligt börjar att fungera perfekt igen ...

KUNGLIG FÖRDUMNING

Många ögonbryn höjdes säkert i veckan då det proklamerades att kronprinsessan Victoria förlovat sig med Den Brutale Bibliotekarien. Men alla som känner mig vet ju att jag är beredd att göra vadsomhelst för att få uppmärksamhet och locka läsare till min sida ...

Tyvärr så kunde jag inte närvara personligen vid den officiella presskonferensen eftersom jag legat hemma i digerdöden hela veckan, men jag skickade en stand-in i mitt ställe. Jag hoppas att han inte tror att *han* är den riktiga fästmannen. Han verkar ju inte så intelligent ...

Nå, jag lovar att utföra mitt framtida ämbete som kunglig gemål, rådgivare och snyltare med spänst och sunt förnuft.

Under tiden så har jag diverse musikprojekt att ta itu med. Om prinsessan Stephanie av Monaco kunde vara popstjärna på 80-talet, så kan nog jag klara av att utföra två betungande plikter samtidigt, såsom Kunglig och Artist. Jag menar *tre* plikter - jag glömde att jag är Bibliotekarie också ...

DEN PERFEKTA LÅNTAGAREN

Vad är den perfekta låntagaren? De flesta bibliotekarier skulle nog hävda, mellan skål och vägg eller i fyllan och villan, att den perfekta låntagaren är någon som aldrig sätter sin fot i ett bibliotek eller utnyttjar dess tjänster. Men om vi bortser ifrån verkligheten en stund och istället ser allt i ett rosenrött skimmer, hur kan man karakterisera Den Perfekta Låntagaren?

Underdånighet är alltid en välkommen egenskap, likaså lydaktighet och gränslös tacksamhet. Attityder som inte kan tolereras är uppkäftighet, frågvishet, oförskämdhet, näsvishet, respektlöshet och en missriktad övertygelse om att låntagaren är lika aktningsvärd som bibliotekarien.

Det är dock tillåtet för en låntagare att ställa *några* frågor. Helst enkla sådana, som bibliotekarien kan svara på direkt utan att ens behöva leta efter svaret. Sådant väcker rättmätig beundran hos låntagaren och ger bibliotekarien en stark självkänsla och en anledning till att fortsätta kliva ur sängen på mornarna och åka till jobbet.

Den idealiska situationen innefattar inga kontakter alls mellan låntagare och personal. Låntagaren letar reda på böckerna själv, lånar dem i självutlåningsapparaten och försvinner sedan omedelbart utan att drälla omkring i lokalen i onödan. Tyvärr är de flesta låntagare inte tillräckligt intelligenta för att kunna klara sig helt på egen hand så förr eller senare försöker de haffa någon ur personalen för att få hjälp. Om denne bara slår dövörat till, ignorerar låntagarens existens, håller ett snabbt och stadigt tempo och så fort som möjligt uppsöker en dörr med skylten "Endast Personal", så brukar det lösa sig.

Det har hänt att en låntagare uppfört sig exemplariskt i ett bibliotek. Senast detta inträffade var på Sundsvalls Stadsbibliotek den 4 mars 1987. Personalen där talar fortfarande om händelsen med ett lyriskt skimmer i sina anleten. Kanske kommer vi alla en dag att få uppleva något liknande i vår livstid, men man måste dock placera sina förväntningar på en rimlig nivå. Så länge som en låntagare inte talar med hög röst, spiller kaffe eller läsk, sätter tillbaka böcker på fel plats i hyllorna, har sönder bibliotekets datorer, ställer korkade frågor, stjäl böcker eller sätter eld på hela biblioteket så får man som bibliotekarie vara nöjd med låntagarens uppförande.

HEMSÖKTA BIBLIOTEK

Vi förnuftiga, rationella och intelligenta människor borde inte så lättfärdigt avspisa allt som betraktas som övernaturligt. Bara för att det inte finns minsta tillstymmelse till bevis, så betyder det inte att det inte finns själavandring, flygande tefat, pyramidkraft, telepati, levitation, jultomte eller rättvisa löner för bibliotekarier.

De flesta av Sveriges gamla biblioteksbyggnader kryllar av spöken - rastlösa själar av bibliotekarier, låntagare och andar som gått fel på väg till skärselden. Nu förtjänar det förstås att påpekas att inte alla skumma händelser i ett bibliotek härrör ifrån spöken. T ex en snart pensionsmässig tjurig bibliotekarie som tillbringat de senaste trettio åren ensam i sitt belamrade arbetsrum, kan vara nog så skrämmande som en osalig gengångare. Och de skräckinjagande ångestskrik man hör i det tomma biblioteket mitt i natten kommer förmodligen ifrån låntagare som blivit kvarglömda och inlåsta i källaren efter stängningsdags.

Trots detta så finns det bevis (tja, bevis ... men i alla fall något som kan tolkas som bevis av ett välvilligt öppet sinne ...) för att spöken existerar. Kungliga Bibliotekets chef har inte bara sina föregångares porträtt hängande på väggen, han har även deras vålnader i rummet som ständigt ligger sig i hans dagliga arbete. Vissa bibliotek blir aldrig besökta eftersom ryktet gått att det spökar där. Det kan förstås också bero på att alla böcker blivit uppätna av råttor.

Ett av den nuvarande regeringens mest angelägna och betydelsefulla vallöften var att ta itu med alla spöken, men hittills har inga åtgärder vidtagits för att lösa problemet. Privata grupper av spökjägare hyr ut sina tjänster till godtrogna bibliotekarier men dessa gör inte mycket nytta. Deras påståenden om att spökjägarnas blotta närvaro håller spökena borta skall tas med en nypa salt.

Gammalt skrock om hur man får spöken att försvinna är heller inte mycket att lita på. T ex att måla hela huset rött, att smörja in ytterporten med ister, att spela hårdrock på högsta volym hela natten, att bränna ett exemplar av Statskalendern vid fullmåne, att be TV 4 komma och göra ett reportage - inga av dessa metoder kan anses vara hundra procent tillförlitliga.

En teori finns att om man förvandlar alla bibliotek till ogästvänliga, själsdödande nästen av ångestfylld misär och depressiv emotionell armod, så kommer det att hålla alla spöken borta. Men detta fungerar ju inte på vanliga låntagare nu, så varför skulle det fungera på spöken ..?

KAFKAS KATT