HEMSÖKTA BIBLIOTEK

Vi förnuftiga, rationella och intelligenta människor borde inte så lättfärdigt avspisa allt som betraktas som övernaturligt. Bara för att det inte finns minsta tillstymmelse till bevis, så betyder det inte att det inte finns själavandring, flygande tefat, pyramidkraft, telepati, levitation, jultomte eller rättvisa löner för bibliotekarier.

De flesta av Sveriges gamla biblioteksbyggnader kryllar av spöken - rastlösa själar av bibliotekarier, låntagare och andar som gått fel på väg till skärselden. Nu förtjänar det förstås att påpekas att inte alla skumma händelser i ett bibliotek härrör ifrån spöken. T ex en snart pensionsmässig tjurig bibliotekarie som tillbringat de senaste trettio åren ensam i sitt belamrade arbetsrum, kan vara nog så skrämmande som en osalig gengångare. Och de skräckinjagande ångestskrik man hör i det tomma biblioteket mitt i natten kommer förmodligen ifrån låntagare som blivit kvarglömda och inlåsta i källaren efter stängningsdags.

Trots detta så finns det bevis (tja, bevis ... men i alla fall något som kan tolkas som bevis av ett välvilligt öppet sinne ...) för att spöken existerar. Kungliga Bibliotekets chef har inte bara sina föregångares porträtt hängande på väggen, han har även deras vålnader i rummet som ständigt ligger sig i hans dagliga arbete. Vissa bibliotek blir aldrig besökta eftersom ryktet gått att det spökar där. Det kan förstås också bero på att alla böcker blivit uppätna av råttor.

Ett av den nuvarande regeringens mest angelägna och betydelsefulla vallöften var att ta itu med alla spöken, men hittills har inga åtgärder vidtagits för att lösa problemet. Privata grupper av spökjägare hyr ut sina tjänster till godtrogna bibliotekarier men dessa gör inte mycket nytta. Deras påståenden om att spökjägarnas blotta närvaro håller spökena borta skall tas med en nypa salt.

Gammalt skrock om hur man får spöken att försvinna är heller inte mycket att lita på. T ex att måla hela huset rött, att smörja in ytterporten med ister, att spela hårdrock på högsta volym hela natten, att bränna ett exemplar av Statskalendern vid fullmåne, att be TV 4 komma och göra ett reportage - inga av dessa metoder kan anses vara hundra procent tillförlitliga.

En teori finns att om man förvandlar alla bibliotek till ogästvänliga, själsdödande nästen av ångestfylld misär och depressiv emotionell armod, så kommer det att hålla alla spöken borta. Men detta fungerar ju inte på vanliga låntagare nu, så varför skulle det fungera på spöken ..?