NYA MEDARBETARE PÅ BIBLIOTEKET

Arvil ”Giraffen” Tournesol, 47 år. Född i Gästrikland och har varit på flykt sedan dess.

En man med ett fläckfyllt förflutet: han har tidigare arbetat som slaktarlärling, slakteribiträde, slaktare, slaktavfallstransportör, slakthusinspektör, slaktlärare på slakterihögskolan och som stödsångare på Kungliga Operan. Han kallas Giraffen inte därför att han har en lång hals, utan för att giraffer är hans favoritmat. Herr Tournesols arbetsuppgifter på biblioteket blir i första hand att ankomstregistrera tidskrifter, vilket kommer att innebära många resor till sydligare länder. På egen begäran kommer han även att assistera vid återkrav av försenade lån, han säger själv att han är mycket duktig på att tillrättavisa människor.

STÖLD

Det här med att lägga ut sina texter gratis på nätet kan ha sina risker. Folk stjäl uttryck, fraser, idéer och skämt ifrån mig …

T ex så hörde jag i måndags Maud Olofsson säga ”Jag tänker gå samman med mina partikamrater och rulla Reinfeldt i tjära och fjädrar under gemytliga former”. Och på Dagens Nyheters ledarsida tyckte någon att ”vi förnuftiga, rationella och intelligenta människor borde inte så lättfärdigt avspisa allt som betraktas som övernaturligt. Bara för att det inte finns minsta tillstymmelse till bevis, så betyder det inte att det inte finns själavandring, flygande tefat, pyramidkraft, telepati, levitation, jultomte eller rättvisa löner för bibliotekarier”. I marsnumret av Svensk Pseudovetenskaplig Tidskrift står det ”Alla maskiner har ett inbyggt uppkäftighetschip som aktiveras slumpvis utan förvarning och utan förklaring. Chipet är inte tillverkat av människor utan skapas spontant och automatiskt i samma ögonblick som två olika tekniska pryttlar monteras tillsammans. Chipet går inte att ta bort och det går heller inte att inaktivera det.”

Idén att driva med bibliotekarier sprider sig också som en löpeld över bloggvärlden. Vi har redan Den Fräcke Bibliotekarien, Den Cyniske Bibliotekarien, Den Förnumstige Bibliotekarien och Den Stjälande Bibliotekarien.

Serien Kafkas Katt har plagierats i form av Selma Lagerlöfs Katt, Jane Austens Pitbull, Aleister Crowleys Pudel, Edith Södergrans Boaorm och Arthur Schopenhauers Dvärgmarsvin.

Så för att förekomma alla andra är det väl lika bra att jag gör en parodi på mig själv. Då vet jag ju åtminstone att det blir bra gjort …

B.A.N.A.L.

Hej, jag är Den Banale Bibliotekarien. Jag har utnämnt mig själv till geni eftersom ingen annan har gjort det. Jag har bara ett enda skämt som jag upprepar hela tiden: bibliotekarier är vresiga och låntagare är korkade. Samma skämt om och om igen. Man skulle kunna tro att jag jobbar på TV 4 … Jag försöker att inte låtsas om att ingen gillar min musik eller besökt mina Myspace-sidor. Om man ropar tillräckligt högt att man själv är begåvad så hör man inga protester. Nu måste jag sluta för jag ska hitta på ett nytt skämt, det handlar om vresiga bibliotekarier och korkade låntagare …

SKROCK

Inom biblioteksvärlden döljer sig mycket skrock och vidskepelse. Oskrivna regler, obskyra rutiner och obegripliga traditioner – de har alla sitt ursprung i gamla tiders skrock. Här är en lista över de vanligast förekommande.

Vissling. Det betyder otur att vissla på en teater, en cirkus, ett bibliotek eller något annat nöjesetablissemang. En busvissling för att påkalla personalens uppmärksamhet är tillåtet, men om man visslar eller gnolar ”La Paloma” så är det att be om stryk, inte bara ifrån musikälskare. Man kan råka ut för oförklarliga olyckor som t ex bli överkörd av en bokvagn, drabbas av blixtnedslag i låneexpeditionen eller få krav på böcker man lämnat igen.

Nycklar. Alla nycklar skall förvaras skramlande i en nyckelknippa, den ska hänga väl synlig vid midjan och får inte gömmas i fickor eller väskor. Nycklar får heller inte läggas på bord, hyllor, golv, stolar eller soffor utan måste antingen befinna sig i handen eller i dinglande fritt i ett knippe. Annars blir Djävulen gramse!

Porträtt. Bilder på före detta medarbetare på biblioteket måste alltid hängas upp och ner för att tydligt markera för alla onda andar att de inte längre är i tjänst. När medarbetarna inte längre står under bibliotekets beskydd så är det OK om de drabbas av hemska olyckor.

Skratt. Det är strängeligen förbjudet för bibliotekspersonal att skratta på arbetstid. Den typen av respektlöst beteende leder till sju svåra år, i form av budgetnedskärningar och minskande kundunderlag.

Svart katt. Om man ser en katt (oavsett färg) i biblioteket så ska den omedelbart slängas ut.

Pelikan. En pelikan däremot är en mytologisk bringare av god lycka och en välkommen gäst, såvida den inte skiter på ditt skrivbord.

Bokryggar. Vissa mystiskt betungade och arkaniska skrifter får bara stå på hyllorna med ryggen inåt för att motverka onda förnimmelser. T ex Shakespeares Macbeth, August Strindbergs Ockulta dagbok, Anton LaVeys Satanisk bibel och Gunilla Bergströms Aja baja Alfons Åberg.

Sömn. För bibliotekspersonal betyder det otur att sova med huvudet mot norr på arbetstid.

Svart bil. Om en svart bil i full fart kraschar igenom väggen på biblioteket, krossar inredningen och skadar massor av människor så är det attans förargligt.

Kaffe. För en låntagare betyder det otur att spilla kaffe i bibliotekets böcker, får då kommer han att möta en mörk och ondskefull gestalt. Med knytblus, glasögon och knut i nacken.

Sju. Siffran sju är magisk och kan orsaka mycket elände. Det är därför, när det står att biblioteket stänger klockan sju, det har stängt redan klockan sex.

Tretton. Siffran tretton innebär en förbannelse. Detta innebär att var trettonde bok i biblioteket ska brännas.

Födelsedag. När någon fyller år så ska denne bjuda sina arbetskamrater på tårta. Samt dela ut alla sina värdsliga ägodelar bland dessa.

Salt. Att spilla salt är synd och skam och dessutom olycksbringande. Då ska man genast kasta det spillda saltet i ögonen på nästa person man ser.

Stege. Att gå under en biblioteksstege är inte att rekommendera eftersom bibliotekarier är klumpiga och tappar saker hela tiden.

Paraply. Man ska inte öppna ett paraply utomhus, speciellt inte om det regnar. Istället ska man köpa ett regnställ hos Clas Ohlson för 295 kr, extrapris denna vecka.

Tips. Att satsa pengar på någon som inte vinner är otur. Eller korkat.

Trä. Om man talar om otur så ska man tillägga ”ta i trä” och knacka på närmsta träföremål. I dagens moderna samhälle går det även bra att knacka på träimitationer. Eller inte säga ”ta i trä” eller knacka alls …

Önskeben. Om någon i personalen slår ned en besvärlig låntagare så är det kutym att tillkalla ännu en person och tillsammans bryta ett ben på låntagaren. Den person som får den största biten av benet kommer att vederfaras god lycka.

Ring. När en vigselring placeras på fingret så får den inte avlägsnas förrän efter äktenskapets upplösning eller efter tre timmar, beroende på vilket som inträffar först.

Fredag. I de flesta kulturer så betyder det otur att arbeta på fredagar, vilket kan vara en anledning till varför det är så svårt att få tag i personer någonstans på fredagar.

Eld. Det är strängeligen förbjudet att någonsin överhuvudtaget på det minsta vis ens antyda att böcker kan brinna. Vad en bibliotekarie beträffar så är alla böcker tryckta på betong och kan motstå alla former av lågor. Att påstå något annat är att utmana ödet och ett helgerån, landsförräderi eller majestätsbrott – fast värre! Att försöka skämta om dylikt är en så hemsk tanke att den inte ens tål att tänkas … Kort sagt: inget bibliotek har någonsin brunnit!

PRIORITERINGAR

Vissa dagar är det mycket att göra på ett bibliotek och det är kort om personal, på grund av ledigheter, sjukdom, möten eller onykterhet. Vad ska man då prioritera i det dagliga arbetet tills läget har stabiliserat sig?

Den första åtgärd man ska överväga är givetvis att stänga biblioteket. Så jädrans viktigt kan det inte vara att hålla öppet, vi är väl ingen akutmottagning heller ..? Men det är inte alltid det går, så några få personer måste därför hålla bibliotekets drift igång – vad måste i första hand bli gjort för att inte hela bibliotekets verksamhet ska undergrävas?

En del tycker kanske att det gäller att tillgodose låntagarnas behov i första hand. Ja, jag vet – det låter fullständigt vanvettigt, men vissa människor har inget grepp om verkligheten … Bara för att biblioteket är öppet så betyder det inte att det måste finnas personal tillgänglig. En låntagare kan ju sitta och läsa alldeles själv utan hjälp. Och han kan söka reda på böckerna själv i hyllorna om han bara anstränger sig lite. Med dagens utlånings- och återlämningsapparater så är det ju meningen att låntagaren ska göra allt jobb i alla fall …

För att ett arbete ska kännas tillfredsställande så gäller det att hålla fast vid alla dagliga rutiner, även i krislägen. Man ska inte låta sig stressas av tidsbrist, besvärliga situationer eller hastigt uppkomna problem, utan istället genomföra sin ordinarie verksamhet på sedvanligt sätt. De fasta punkterna i tillvaron är viktigare än man skulle kunna tro. Om man känner att allting flyter på precis som vanligt, så behöver man inte låta sig jäktas till anspänning av eventuellt bristande resurser.

Med andra ord – de i personalen som är på plats i biblioteket vid dessa kritiska tillfällen ska i första hand prioritera sina sedvanliga fika- och lunchraster. Om något arbete hinner utföras mellan dessa pausar så är detta en bonus, men inget som ska inverka menligt på personalens välbefinnande.

Allting löser sig om man bara lever efter den klassiska devisen ”Det jag inte hinner idag, hinner någon annan i morgon”. Även ”Om man bara väntar tillräckligt länge, så löser sig alla problem av sig självt”. Eller ”Har man sett en låntagare så har man sett alla …”.

'68

1968 måste vara ett av de mest intressanta åren i musikhistorien. Det året var bokstavligen alla typer av musik populära. På topplistorna fanns fånig pop, soul, country, schlager, easy listening, tung rock, filmmusik, funk, klassisk musik, samba, folkmusik, musicals, singer-songwriters, swamprock, blues, psychedelica, smörsång och rock'n'roll. 1968 var en brytningsperiod mellan 1967 då allt antingen var psykedeliskt eller bubbelgum och 1969 då tung bluesrock eller singer-songwriters betraktades som "inne". 1968 hade ingen bestämt vad alla skulle gilla, så all musik existerade på sina egna villkor. Musikjournalister hade ännu inte fått sig tilldelade sin allsmäktiga roll som smakdomare, så de hade inget större inflytande på vilka skivor som folk köpte. Skivbolag och radio- och TV-stationer hade som vanligt inte den blekaste aning om någonting överhuvudtaget, så de lät varenda artist som passerade deras väg få en plats i rampljuset. Detta gjorde att det kom fram ambitiösa over-the-top-låtar som aldrig skulle kunnat bli hits vid någon annan tidpunkt, som t ex Barry Ryan's Eloise eller Richard Harris' McArthur Park ...

1969 hade förståsigpåarna börjat få övertaget och de bestämde att nu gällde antingen väldig lätt (t ex Crosby Stills & Nash) eller väldigt tungt (t ex Led Zeppelin). Vilket var helt OK, men det var synd att andra typer av musik hamnade i skymundan. Världen behöver fånig pop och det var först med glamrocken som den återtog sin rättmätiga plats i universums centrum.

Jag är själv för ung för att ha varit medveten om 1968 års musik när det begav sig men i efterhand har jag fått följande favoritlåtar ifrån detta år ... They don't write songs like that anymore ...

Steppenwolf - Born to be wild
Tiny Tim - Tiptoe through the tulips
John Fred & His Playboy Band - Judy in disguise
The Beatles - Lady Madonna
Richard Harris - McArthur Park
Simon & Garfunkel - Mrs Robinson
Cream - White room
Tom Jones - Delilah
Classivs IV - Spooky
Georgie Fame - The ballad of Bonnie and Clyde
The crazy world of Arthur Brown - Fire
Manfred Mann - The mighty Quinn
The Move - (Here we go round) The lemon tree
Deep Purple - Hush
Blood Sweat & Tears - I can't quit her
Scott Walker - Windows of the world
The Zombies - Time of the season

Engelbert Humperdinck's The last waltz kom 1967 annars hade den också varit given på denna lista ...

HEDERSBIBLIOTEKARIE

Något av det mest åtråvärda för en ömklig stackare med mycket pengar eller inflytande men lite begåvning, är att bli utnämnd till Hedersdoktor. Att inneha titeln Doktor är bland det mest statusbetingade som finns, oavsett om man faktiskt studerat hårt i många år för att lära sig hur människor fungerar eller om man bara försett sig med en doktorstitel i de hundratals andra discipliner som inte kräver lika omfattande studier.

Det finns ju förstås en titel som smäller högre än Doktor och det är Bibliotekarie (speciellt biblioteksassistenter brukar olovligen lägga sig till med denna titel när det inte finns någon bibliotekarie i närheten – för alla utomstående som inte är insatta i biblioteksterminologin så är ju alla som jobbar på ett bibliotek bibliotekarier …). Nu har så även titeln Hedersbibliotekarie tillkommit för alla som inte ids studera till riktig bibliotekarie. Den psykiska och fysiska press som man utsätts för hela vägen igenom denna krävande utbildning passar ju förstås inte alla. Bara tanken att man som bibliotekarie bara finns till för att hjälpa andra människor kan knäcka den bäste …

Nå, med en Hedersbibliotekarietitel kan man nu sola sig i glansen av detta begärliga yrke utan att behöva anstränga sig. Det enda som krävs är mycket pengar och/eller inflytande – politiker kommer som vanligt att tränga sig före i kön, sedan har vi diverse kulturkändisar som inte kan få nog av uppmärksamhet, plus forskare och vetenskapare inom andra och mindre betydande områden än litteratur och till slut affärsmän som i hela sin karriär gått över lik för att bli förmögna och sedan blivit sentimentala på gamla dar.

Risken finns ju att värdet av titeln ”Bibliotekarie” kommer att devalveras kraftigt när man har alla dessa Hedersbibliotekarier springande omkring, men jag tror nog att de flesta människor vid det här laget är medvetna om, att är man ”Heders-” nånting så är man inte på riktigt … exempelvis Kungens alla hederstitlar …

Dessa Hedersbibliotekarier kommer nu framledes att tilldelas ett diplom och framförallt en Bibliotekshatt vid en formell ceremoni varje år i Borås, en kall och regnig majdag. Denna hatt kan sedan bäras vid högtidliga tillfällen för att väcka avund, som t ex vid riksdagssammanträden, Nobelmiddagar, Metallica-konserter och i TV 4:s morgonsoffa.

Håll utkik i rikspressen när den förste Hedersbibliotekarien blir utnämnd!

DAGENS SKIVA

”I hate … you know, oh my God … like, you know … books and stuff …” med Samantha Smithee.

Samantha Smithee blev upptäckt redan som 16-åring - hennes val stod mellan intensiva och krävande förakademiska studier eller ett festfyllt kändisliv som popstjärna. Av någon anledning valde hon det senare. Denna låt var en av hennes åtta listettor i England i maj 1983. I juni dalade intresset för hennes musikaliska insatser och hon försvann ifrån rampljuset.

Några år senare hade hennes liv fått en helt annan inriktning – hon tillhörde nu den extremradikala stadsgerillan The Wacky Lefties som ägnade sig åt upplopp, misshandel, skadegörelse och bombdåd.

Vi skulle gärna vilja veta var hon befinner sig idag och det skulle polisen också.

DAGENS SKIVA

”Får jag låna ditt hjärta i en vecka, Henrietta?” med Kjell-Gilbertz.

Kjell-Gilbertz var i början av 70-talet ett i raden av hårt arbetande dansband med över 800 spelningar om året runt hela Sverige. De ansågs dock vara så ointressanta och musikaliskt anonyma att inte ens Bert Karlsson ville ge ut skivor med dem. Allt detta ändrades dock i september 1972 när de skaffade sig sin nya image ”De glada bibliotekarierna”. Då fick de skivkontrakt och hamnade på Svensktoppen med denna låt, skriven av en ung Horace Engdahl.

Ingen av medlemmarna var bibliotekarier förstås eller hade någon som helst anknytning dit, men basistens moster hade på 50-talet bränt ned Ulricehamns stadsbibliotek. Framgångarna med denna låt ledde till ytterligare 1200 spelningar om året. I slutet av 1973 kände de sig aningen slitna och utarbetade. Deras skrupelfrie manager Gotthard ”Barracuda” Eliasson bytte då omgående ut alla originalmedlemmar mot nya.

Några fler Svensktoppshits blev det dock inte, men gruppen turnerar fortfarande oavbrutet och är nu framme vid sitt etthundratrettiofjärde medlemsbyte. Originalmedlemmarna har istället bildat ett tribute-band till sig själva.

NIGERIABREV

Denna sajt brukar i regel aldrig ägna sig åt välgörenhet, men här har det dykt upp ett behjärtansvärt fall som måste förmedlas.

Käre vän!
Mitt namn är Mrs Lilian Kappi ifrån Port Harcourt i Nigeria. Min framlidne make var Francis Kappi, överbibliotekarie på universitetsbiblioteket i Lagos. I augusti 2008 blev han halshuggen och dessutom dödad av sin biträdande assistent som tog makten på biblioteket under kuppartade former. Min make hade dock lyckats undangömma 310 miljoner dollar av bibliotekets pengar på ett hemligt privat konto som bara jag känner till i Capitol Trust Bank i Nigeria.

Jag behöver nu hjälp för att kunna transferera dessa pengar till ett säkert bankkonto under min kontroll, så att jag kan få ett drägligt liv för mig och mina arton faderlösa barn. Om ni av godhet och humanitär uppoffring kan tänka Er att skicka mig uppgifter om ett konto i Ert namn utanför Nigerias gränser, så kan dessa 310 miljoner dollar vila på detta konto tills de säkert kan överföras till mig själv. Som tack för Ert besvär är jag beredd att kompensera Er med en check på tolv dollar.

Med hjärtinnerliga hälsningar och en önskan om snart återhörande
Mrs L Kappi

DAGENS SKIVA

"Quiet, please!" med Librallica.

Librallica var ett av det tidiga 80-talets populäraste hårdrocksband och de hade en jättehit med denna låt - en given succé bland världens alla konsertscener och bibliotek. Librallica blev inbjudna att medverka i Live Aid 1985 - tyvärr tog bandet fel på år och kom dit 1986 istället. De flesta i publiken hade då åkt hem.

Trots idoga försök lyckades ingen av bandmedlemmarna supa eller knarka ihjäl sig och de lever alla idag i högönsklig välmåga, inväntande rätt tillfälle att återförenas. Tills dess försörjer de sig som högstadielärare, pianostämmare, kyrkvaktmästare och Notarius Publicus.

BEDÖM DIN CHEF

Med utgångspunkt ifrån detta frågeformulär kan du enkelt utröna huruvida din chef är dålig eller värdelös (I frågorna kallas chefen genomgående för ”Han”, annars får jag stryk av min kvinnliga chef).

Vad gör du om Chefen inför drastiska förändringar på arbetsplatsen?
1. Går samman med dina arbetskamrater i ett våldsamt upplopp och rullar Chefen i tjära och fjädrar under gemytliga former.
2. Missuppfattar medvetet alla nya instruktioner och orsakar kaos.
3. Du hyllar Chefen entusiastiskt för dennes nya idéer och hoppas kunna fjäska dig uppåt på karriärstegen.

Hur kritiserar du din Chef?
1. Skriker, skriker samt skriker. Den som ger upp först förlorar.
2. Du skickar anonyma hotelsebrev med urklippta bokstäver. På jobbets brevpapper.
3. Du klagar hos Chefens Chef, vare sig detta innebär högste direktören, statsministern eller Gud.

Hur uppfattar du Chefens professionella framtoning?
1. Alla besök av personer utifrån råkar alltid sammanfalla med den traditionella ”Nakendagen”.
2. Chefen går alltid omkring beväpnad och med skottsäker väst.
3. Chefen vet allt om allting men vägrar att dela med sig av sin kunskap.

Hur reagerar du om Chefen ber dig göra någonting?
1. Du blir hastigt sjuk och svimmar i krampaktiga konvulsioner.
2. Du stirrar på honom som om han var en idiot och fortsätter att fika.
3. Du startar genast en sittstrejk som varar till c:a 16.30.

Hur leder Chefen sina möten?
1. Med piska och stoppur.
2. Som mysiga samkväm med kuddar, stillsam musik, rökelse, kram-terapi och tung narkotika.
3. På en refug vid en livligt trafikerad huvudled.

Hur bra hänger din Chef med nya tekniska landvinningar?
1. Han har just köpt en elektrisk skrivmaskin.
2. Han köper ny mobiltelefon varje vecka.
3. Han ägnar större delen av sin arbetsdag åt att ladda ner illegala filer på sin dator.

Kollar Chefen allt du gör?
1. Ja, och gör sedan om allting – så jag behöver inte anstränga mig …
2. Chefen har en offentlig blogg där han skriver upp allt som alla anställda gör i detalj. Bloggen är sponsrad av Manpower.
3. Nej, Chefen har ingen som helst aning om vad någon anställd gör överhuvudtaget. Eller han själv …

Tvingar din Chef dig att jobba på helger?
1. Bara julafton, nyårsafton och midsommarafton.
2. Vi har övertygat Chefen om att han själv är den ende som är tillräckligt kompetent för att kunna jobba helger.
3. Alla anställda är djupt religiösa och vägrar att jobba religiösa helger – som religiösa helger räknas måndag–söndag.

Om något går galet, hur stor är chansen att det är Chefens fel?
1. 100 %.
2. Mer än 100 %.
3. Ännu mer än 100 %.

Hur länge har din Chef varit chef över dig?
1. I tio minuter och jag står inte ut längre ..!
2. I tio år, vilket är minst elva år för länge.
3. Enligt facket så behöver jag inte acceptera begrepp såsom ”chef”, ”arbetsledning” och ”över” …

Hur ofta talar du med din Chef?
1. Minst var tionde minut för att förhindra att han upptäcker att jag inte gör något på hela dagarna.
2. Aldrig. Han talar med mig men jag lyssnar inte.
3. På telefon varje söndag kl 04.35.

Hur ärlig är din Chef?
1. Hänsynslöst ärlig och uppriktig.
2. Ljuger om allting, inklusive sitt namn.
3. Ljuger bara när han påstår att han talar sanning.

Hur behandlar din Chef sina underlydande?
1. Som slavar. Visserligen lata, ointresserade och uppkäftiga slavar, men i alla fall …
2. Chefen är fullständigt livrädd för sina underlydande och undviker alla kontakter med dessa.
3. Varje vecka försvinner ännu en ur personalen under mystiska omständigheter. Ett spår av blod leder alltid fram till Chefens dörr.

Hur uppmuntrande är din Chef?
1. När en anställd har gjort något bra så får den anställde lön.
2. Varje dag sitter en anställd i stupstocken som ett uppmuntrande exempel för de andra.
3. Chefen tar åt sig äran av alla de anställdas idéer. Som tur är så har vi aldrig några idéer.

Hur är Chefens disciplin?
1. En näve av järn i en handske av järn, täckt med florsocker.
2. Alla anställda straffas för allting, oavbrutet och hela tiden. Detta är enklast för Chefen att administrera.
3. Chefen befordrar nyckelpersoner ur personalen som får utföra alla smutsiga disciplinära åtgärder medan Chefen tvår sina händer.

Vad har Chefen för humör?
1. Alltid fullständigt lugn och avslappnad, även när han torterar en anställd med glödande knivar.
2. Går bärsärkagång, tuggar fradga, biter folk i benen – när han har en bra dag.
3. Alltid vänligt leende – och alltid spydig, sarkastisk, hånfull och nedlåtande.

Hur är din Chefs självförtroende?
1. Starkare än Hitlers och Carolas tillsammans.
2. Obefintligt. Ändrar sig trettio gånger om dagen.
3. Betydligt bättre just nu än innan han läser denna utvärdering.

Hur bra är din Chef på att lösa kriser?
1. Han lyckas lösa åtminstone femton procent av alla konflikter som han själv skapar.
2. Vid varje kristillfälle ser Chefen till att hastigt bli bortkallad på möte. Eller semester.
3. Chefen griper alltid in i alla lägen - med tydliga direktiv och klar åtgärdsimplementering lyckas han alltid förvärra alla situationer.

Är din Chef en god lyssnare?
1. Ja, förutsatt att det handlar om tjuvlyssning.
2. Nej, Chefen råkar alltid vända sitt lomhörda öra mot personalen.
3. Ja, Chefen är en uppmärksam lyssnare, men han bryr sig inte ett dugg om vad den anställde säger …

KAFKAS KATT

REPLIKER I BIBLIOTEKSBAREN

"Lånar du ofta här?"
"Ska vi ta en sväng i min bokbuss? Gott om plats där bak ..."
"Ska vi gå hem till mig och nära våra litterära ådror?"
"Jag har tappat bort mitt lånekort, kan jag få låna ditt istället?"
"I min dagbok har jag redan skrivit att du och jag kysstes ikväll - du vill väl inte göra mig till en lögnare ..?"
"Har jag inte sett dig på omslaget till Biblioteksbladet?"
"Mitt gosedjur är i tvätten - kan jag få krama dig istället?"
"Hej, kommer du ihåg mig? Jag fösökte ragga upp dig igår kväll och du gav mig en smäll på käften ... Du har möjligtvis inte ändrat dig ..?"
"Wow, du är läcker och aptitlig som en portvinsgarnerad oxfilé med löjrum och glacerade päron eller som en grillad kalvkotlett med kantarellrisotto och tryffelduchesse ... Fan, vad jag blev hungrig ... Du - jag återkommer!"
"Jag ser dåligt utan mina läsglasögon - är du snygg?"
"Jag har en väldigt stor och lång bokhylla - vill du komma hem och titta på den?"
"Din knytblus och dina glasögon skulle se snygga ut på mitt sovrumsgolv"
"Stopp där - jag tror att du stulit en bok ifrån biblioteket! Jag måste visitera dig grundligt ..."
"Vet du att du är mycket snyggare nu än för tre drinkar sedan?"
"Jag läste en bok en gång ... den var blå ..."
"Det var de fulaste kläder jag någonsin sett - ta genast av dig dom ..!"
"Jag skulle kunna drunkna i dina öron ..."
"Vad sägs om en lång het dusch? För du luktar ganska illa ..."
"Får jag bjuda på en drink? Jag kan rekommendera Quiet Tequila, Black Borrower, Martini Bookmobile, Dusty Bookshelf, Smokin' Gunnar Sahlin, Sweet Librarian, Fresh Folkbibliotek, 14-dagarslån eller Dry Borås ..."