söndag 22 mars 2009

'68

1968 måste vara ett av de mest intressanta åren i musikhistorien. Det året var bokstavligen alla typer av musik populära. På topplistorna fanns fånig pop, soul, country, schlager, easy listening, tung rock, filmmusik, funk, klassisk musik, samba, folkmusik, musicals, singer-songwriters, swamprock, blues, psychedelica, smörsång och rock'n'roll. 1968 var en brytningsperiod mellan 1967 då allt antingen var psykedeliskt eller bubbelgum och 1969 då tung bluesrock eller singer-songwriters betraktades som "inne". 1968 hade ingen bestämt vad alla skulle gilla, så all musik existerade på sina egna villkor. Musikjournalister hade ännu inte fått sig tilldelade sin allsmäktiga roll som smakdomare, så de hade inget större inflytande på vilka skivor som folk köpte. Skivbolag och radio- och TV-stationer hade som vanligt inte den blekaste aning om någonting överhuvudtaget, så de lät varenda artist som passerade deras väg få en plats i rampljuset. Detta gjorde att det kom fram ambitiösa over-the-top-låtar som aldrig skulle kunnat bli hits vid någon annan tidpunkt, som t ex Barry Ryan's Eloise eller Richard Harris' McArthur Park ...

1969 hade förståsigpåarna börjat få övertaget och de bestämde att nu gällde antingen väldig lätt (t ex Crosby Stills & Nash) eller väldigt tungt (t ex Led Zeppelin). Vilket var helt OK, men det var synd att andra typer av musik hamnade i skymundan. Världen behöver fånig pop och det var först med glamrocken som den återtog sin rättmätiga plats i universums centrum.

Jag är själv för ung för att ha varit medveten om 1968 års musik när det begav sig men i efterhand har jag fått följande favoritlåtar ifrån detta år ... They don't write songs like that anymore ...

Steppenwolf - Born to be wild
Tiny Tim - Tiptoe through the tulips
John Fred & His Playboy Band - Judy in disguise
The Beatles - Lady Madonna
Richard Harris - McArthur Park
Simon & Garfunkel - Mrs Robinson
Cream - White room
Tom Jones - Delilah
Classivs IV - Spooky
Georgie Fame - The ballad of Bonnie and Clyde
The crazy world of Arthur Brown - Fire
Manfred Mann - The mighty Quinn
The Move - (Here we go round) The lemon tree
Deep Purple - Hush
Blood Sweat & Tears - I can't quit her
Scott Walker - Windows of the world
The Zombies - Time of the season

Engelbert Humperdinck's The last waltz kom 1967 annars hade den också varit given på denna lista ...

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!
Du glömde "I can't let Maggie go" med The Honeybus
hälsn BT
PS:
http://animoto.com/play/949714a2e57dc99793bc16b27a2de750?autostart=true

DEN BRUTALE BIBLIOTEKARIEN sa...

Jag har säkert glömt fler klassiker än "I can't let Maggie go". Plus en massa låtar som jag inte upptäckt ännu - på B-sidan till en singel som aldrig blev en hit döljer sig kanske den bästa låt jag någonsin hört i hela mitt liv ... En av anledningarna till varför jag går på alla skivmässor ...

Anonym sa...

På min Facebook-sida har jag just listat de 5 skivor som betytt mest för mej. Bland dom finns "Shine on brightly" med Procol Harum. Har du hört den?

DEN BRUTALE BIBLIOTEKARIEN sa...

Jag har alla LP med Procol Harum, min favorit är faktiskt "Exotic birds and fruit" ifrån 1974.

Anonym sa...

Jag var i USA på 70-talet (usch, vad gammal jag är), och där såg vi Procol Harum live (i Palo Alto). Synd att dom började bråka med varandra på senare år

DEN BRUTALE BIBLIOTEKARIEN sa...

Originalsättningen av Procol Harum återförenades faktiskt för flera konserter på 90- och 00-talet. Så Gary Brooker och Matthew Fisher spelade tillsammans samtidigt som de bråkade i domstol om gamla royalites ...

Anonym sa...

Förresten påpekade min lillebror att "na na na"-sekvensen i "Hush" är samma som den drömska "na-na-na"-sekvensen i Beatles' "A day in the life". Det har jag aldrig tänkt på innan