ATTACK!

När man har ett så utsatt och farligt yrke som bibliotekarie så gäller det ju att vara beredd på alla eventualiteter. Vid en lånedisk konfronteras man dagligen med våldsmän, våldskvinnor, förrymda fångar, desperata arbetslösa, internationella terrorister, ohyfsade ungdomar, sinnessjuka yxmördare och berusade arbetskamrater. Att i sådana lägen hävda att man är en övertygad anhängare av ickevålds-principen räcker inte långt – brutalt och överdrivet våld är alltid lösningen på alla problem …

Om man inte är stor och stark och följdaktligen kan övertyga en människa med ett enda kraftfullt slag på käften, finns det flera andra metoder man kan använda sig av, t ex jiu-jutsu, karate eller savate. Om man inte vill ägna sig åt självförsvar utan åt självattack, kan jag varmt rekommendera den japanska kampsporten Watashi Wa Nihongo Wo Ichikagetu Narrate Imasu (vilket betyder ”En duva lyfter mjukt sina vingar och sparkar dig i skrevet”).

Genom denna kampsport får man lära sig att slåss så det står härliga till. De olika mästargraderna hos utövarna igenkänns inte genom olikfärgade bälten utan genom antalet blodfläckar på kläderna. Japanerna kunde ha vunnit andra världskriget överlägset om de begagnat sig av denna anfallsmetod fullt ut. Dock är denna kampsport väldigt rituellt och ceremoniellt utformad i sin mest fulländade form. Efter varje blodsdrypande slag följer en tre timmar lång té-ceremoni som gör att allt momentum som byggts upp aningen försvagas …

Men även om man inte vill tävla i denna ädla sport utan bara slå ner folk i största allmänhet, så finns det ingen annan överfallsteknik som överträffar Watashi Wa Nihongo Wo Ichikagetu Narrate Imasu.