Det här med bloggande börjar att bli slitsamt ... åtminstone med det upplägget som jag har. Alla andra bloggare behöver bara skriva om sina egna ointressanta liv medan jag måste hitta på skämt hela tiden ...
Jag har nog för höga krav på mig själv. Jag har lagt ut några grejor på bloggen som jag själv inte tyckte höll högsta kvalitet men de blev lika (om inte mer) uppskattade som mina obestridliga mästerverk som jag skrivit. Så – är det dags att sänka ribban? Jag ska kanske spara de bästa skriverierna till min bok som jag ger ut när jag blir gammal och grå (öh ... nu alltså ...).
Jag hade tänkt göra fler ambitiösa saker innan jul som jag dock inte hinner med: julsång, adventskalender, sällskapsspel, fler musikvideor ... kanske nästa år ...
(Vilken annan blogg ger läsarna sådan valuta för deras oskänkta pengar ..?)
Jag ska i alla fall försöka få klar min nästa video som handlar om en typisk arbetsdag på biblioteket. Glöm inte att besöka mina Virtual Library Orchestra-sidor på Youtube och Myspace ... Join the herd and spread the word!
lördag 6 december 2008
fredag 5 december 2008
Å-TIDSKRIFTER
På dagens bibliotek är snart papperstidskrifter ett minne blott, de elektroniska resurserna har mer eller mindre tagit över helt och hållet. Det går ju an när man befinner sig i civilisationens centrum som Linköping, men hur går det för bibliotek långt ute i obygden dit elektronerna inte når?
Lösningen är ångdrivna tidskrifter, å-tidskrifter. En ångmaskin kan enkelt införskaffas eller t o m tillverkas själv (se skiss) och användas för att driva generatorn som gör att alla bokstäver i tidskrifterna hamnar på rätt plats. Koppla generatorn till en gammal TV-apparat och du har alla å-resurser tillgängliga direkt.
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Marcel Prust (1871-1922)
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
onsdag 3 december 2008
FAST DET VERKAR INTE TROLIGT ...
Vi går mot bättre tider
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
söndag 30 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Mao The Dong (1893-1976)
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
lördag 29 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
I Manuel Klant (1724-1804)
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
onsdag 26 november 2008
VIDEO KILLED THE LIBRARY STAR ...
Video på Youtube för The Virtual Library Orchestra http://se.youtube.com/watch?v=hlqaBPL6gR4
tisdag 25 november 2008
FINNS DET INGEN ÄNDE PÅ MIN BEGÅVNING ..?
Om denna blogg är den politiska grenen av min subversiva verksamhet så kommer nu här den militära; att förföra människor till underkastelse med skön musik … www.myspace.com/virtuallibraryorchestra.
måndag 24 november 2008
VAD EN UNG BIBLIOTEKARIE BÖR VETA
Jaså, du är färdig med din utbildning till bibliotekarie nu? Tog det inte lite väl lång tid för dig? Nå, alla har väl inte en naturlig fallenhet för yrket ...
Emellertid – nu när du tar dina första stapplande steg ut i arbetslivet finns det några små saker som du kan behöva veta. Sådant som de inte lär ut på bibliotekshögskolan – inte för att de inte vet, utan för att de inte vill ...
Du har säkert under utbildningen åtminstone någon gång stött på ordet ”låntagare”. Som du säkert förstått av det föraktfulla tonfall, kombinerat med nedlåtande hånleenden, med vilket ordet uttalas av erfarna bibliotekarier, att ”låntagare” är en företeelse som kommer väldigt långt ner på listan över en yrkesverksam bibliotekaries prioriteringar vad gäller åtaganden och plikter.
Trots det, så bör du känna till låntagarens rätta natur. Låt dig inte luras av deras beskedliga och allmänt bortkomna uppsyn - varje låntagare är personligen utsänd av djävulen själv för att testa ditt tålamod och din mentala styrka. Det räcker inte med att bara ignorera låntagarnas existens, du måste aktivt se till så att dessa permanent avskräcks ifrån att störa dig igen. Hur man går tillväga är upp till varje bibliotekarie själv, baserat på erfarenhet, personlighet och dagsform, men här är några tips:
- Vad än låntagaren önskar så hänvisa vidare till någon annan i personalen. Om dessa är införstådda med taktiken så gör de likadant och det hela blir en härlig rundgång. Ju längre och mer invecklad rundgång ni åstadkommer, desto större chans att ni alla kan se tillbaka på händelsen åratal framåt med ett angenämt nostalgiskt skimmer.
- En låntagare vet mindre än du och har alltid fel. Så länge du är införstådd med dessa oomkullrunkeliga fakta så kan inget hindra dig ifrån att utföra ett effektivt och tillfredsställande arbete. Det är saligare att giva än att taga – detta lämpar sig särskilt väl när det gäller argument ...
- En låntagare befinner sig alltid i en beroendeställning gentemot dig. Låntagaren behöver dig mer än du behöver denne. Sådant ger alltid bibliotekarien självförtroende, råg i ryggen och utlopp för självförverkligande idéer. Utnyttja din styrkeposition väl och med gott omdöme – eller om det nu inte går – inte ...
Förutom låntagare så kan det dyka upp andra suspekta och onödiga typer i biblioteket, t ex forskare, hantverkare, politiker, journalister och turister. Sådana ska avsnäsas med lika hög grad av inlevelse som vad gäller låntagare (en låntagare har ju trots allt åtminstone formellt en viss rätt att vistas i biblioteket). För en seriös bibliotekarie gäller att alltid vara konsekvent, jämlik och neutral, dvs behandla *alla* människor som lort.
Så – nu har du lärt dig allt du behöver veta för att du ska få en lång och framgångsrik karriär som bibliotekarie. Och kom ihåg – vad som än händer – hänvisa inte till mig ...
Emellertid – nu när du tar dina första stapplande steg ut i arbetslivet finns det några små saker som du kan behöva veta. Sådant som de inte lär ut på bibliotekshögskolan – inte för att de inte vet, utan för att de inte vill ...
Du har säkert under utbildningen åtminstone någon gång stött på ordet ”låntagare”. Som du säkert förstått av det föraktfulla tonfall, kombinerat med nedlåtande hånleenden, med vilket ordet uttalas av erfarna bibliotekarier, att ”låntagare” är en företeelse som kommer väldigt långt ner på listan över en yrkesverksam bibliotekaries prioriteringar vad gäller åtaganden och plikter.
Trots det, så bör du känna till låntagarens rätta natur. Låt dig inte luras av deras beskedliga och allmänt bortkomna uppsyn - varje låntagare är personligen utsänd av djävulen själv för att testa ditt tålamod och din mentala styrka. Det räcker inte med att bara ignorera låntagarnas existens, du måste aktivt se till så att dessa permanent avskräcks ifrån att störa dig igen. Hur man går tillväga är upp till varje bibliotekarie själv, baserat på erfarenhet, personlighet och dagsform, men här är några tips:
- Vad än låntagaren önskar så hänvisa vidare till någon annan i personalen. Om dessa är införstådda med taktiken så gör de likadant och det hela blir en härlig rundgång. Ju längre och mer invecklad rundgång ni åstadkommer, desto större chans att ni alla kan se tillbaka på händelsen åratal framåt med ett angenämt nostalgiskt skimmer.
- En låntagare vet mindre än du och har alltid fel. Så länge du är införstådd med dessa oomkullrunkeliga fakta så kan inget hindra dig ifrån att utföra ett effektivt och tillfredsställande arbete. Det är saligare att giva än att taga – detta lämpar sig särskilt väl när det gäller argument ...
- En låntagare befinner sig alltid i en beroendeställning gentemot dig. Låntagaren behöver dig mer än du behöver denne. Sådant ger alltid bibliotekarien självförtroende, råg i ryggen och utlopp för självförverkligande idéer. Utnyttja din styrkeposition väl och med gott omdöme – eller om det nu inte går – inte ...
Förutom låntagare så kan det dyka upp andra suspekta och onödiga typer i biblioteket, t ex forskare, hantverkare, politiker, journalister och turister. Sådana ska avsnäsas med lika hög grad av inlevelse som vad gäller låntagare (en låntagare har ju trots allt åtminstone formellt en viss rätt att vistas i biblioteket). För en seriös bibliotekarie gäller att alltid vara konsekvent, jämlik och neutral, dvs behandla *alla* människor som lort.
Så – nu har du lärt dig allt du behöver veta för att du ska få en lång och framgångsrik karriär som bibliotekarie. Och kom ihåg – vad som än händer – hänvisa inte till mig ...
fredag 21 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Sankt Jerry (347-419)
Efter att i sin ungdom varit en riktig huligan (han introducerade t ex läktarvåld vid offentliga avrättningar) så konverterade han 365 till katolicismen och studerade till munk. Efter att ha dragit ut en tagg ur påvens fot fick han hedersuppdraget att översätta bibeln. Hans version är den så kallade Vulgära Översättningen som än idag är i bruk i vissa slutna sällskap.
Han levde sina sista trettiofyra år som eremit i den syrianska öknen. Hans eremitliv hindrade honom dock inte från att utmärka sig som en framgångsrik nattklubbsångare, med ”Moon River” som specialitet.
Jerry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för katalogisatörer, översättare och Audrey Hepburn.
Efter att i sin ungdom varit en riktig huligan (han introducerade t ex läktarvåld vid offentliga avrättningar) så konverterade han 365 till katolicismen och studerade till munk. Efter att ha dragit ut en tagg ur påvens fot fick han hedersuppdraget att översätta bibeln. Hans version är den så kallade Vulgära Översättningen som än idag är i bruk i vissa slutna sällskap.
Han levde sina sista trettiofyra år som eremit i den syrianska öknen. Hans eremitliv hindrade honom dock inte från att utmärka sig som en framgångsrik nattklubbsångare, med ”Moon River” som specialitet.
Jerry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för katalogisatörer, översättare och Audrey Hepburn.
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Sankt Larry (213-258)
Larry gjorde snabb karriär inom den katolska kyrkan och konspirerade år 248 med scientologerna för att få påve Sixten II avrättad för blasfemi när denne visslat under ett toalettbesök. Efter påvens död blev Larry den högst rankade kyrklige ledaren i Rom. Han utnyttjade sin upphöjda ställning till att ägna de följande tio åren åt att söka efter den katolska kyrkans förmögenhet som Sixten hunnit gömma undan före sin arrestering. Under Larrys frenetiska skattletande överallt kom många gamla dokument fram som alla trodde gått förlorade. Det fick många att tro att Larry värnade om bevarandet av kyrkliga skrifter och skrivelser och han blev utnämnd till hedersbibliotekarie. Larry brändes till döds när han letade efter skatten i en brinnande ugn.
Larry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för dokumentalister och grillkockar.
Larry gjorde snabb karriär inom den katolska kyrkan och konspirerade år 248 med scientologerna för att få påve Sixten II avrättad för blasfemi när denne visslat under ett toalettbesök. Efter påvens död blev Larry den högst rankade kyrklige ledaren i Rom. Han utnyttjade sin upphöjda ställning till att ägna de följande tio åren åt att söka efter den katolska kyrkans förmögenhet som Sixten hunnit gömma undan före sin arrestering. Under Larrys frenetiska skattletande överallt kom många gamla dokument fram som alla trodde gått förlorade. Det fick många att tro att Larry värnade om bevarandet av kyrkliga skrifter och skrivelser och han blev utnämnd till hedersbibliotekarie. Larry brändes till döds när han letade efter skatten i en brinnande ugn.
Larry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för dokumentalister och grillkockar.
torsdag 20 november 2008
JAG KAN VÄNJA MIG VID ATT BLI ÄLSKAD ...
Snart kommer det att skrivas hyllningsdikter till min ära, men jag vill vara först ...
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli dyrkad är inget svårt
Jag gör alltid nåt bra
Nästan var da'
Succé tar mig inte hårt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Vad jag gör är helt unikt
Allt som jag vet
Ger mig ödmjukhet
Åt mig är all framgång vikt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli hyllad som en sann pionjär
Jag stiger mot skyn
En sån underbar syn
Ni må tro att vingarna bär
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Som fenomen, som geni, som man
Jag blir lätt blasé
På min egen kvalitet
Finns det något jag inte kan?
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Min begåvning är tät som smog
Jag blir en legend
Jag blir rik, frisk och känd
Om bara nån läste min blogg
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli dyrkad är inget svårt
Jag gör alltid nåt bra
Nästan var da'
Succé tar mig inte hårt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Vad jag gör är helt unikt
Allt som jag vet
Ger mig ödmjukhet
Åt mig är all framgång vikt
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Att bli hyllad som en sann pionjär
Jag stiger mot skyn
En sån underbar syn
Ni må tro att vingarna bär
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Som fenomen, som geni, som man
Jag blir lätt blasé
På min egen kvalitet
Finns det något jag inte kan?
Jag kan vänja mig vid att bli älskad
Min begåvning är tät som smog
Jag blir en legend
Jag blir rik, frisk och känd
Om bara nån läste min blogg
onsdag 19 november 2008
TRETTIOFEM PROCENT
Vissa beklagar att denne skribent
Kan va’ lat, inte lägger på en rem
Många ger alltid hundratio procent
Jag nöjer mig dock med trettiofem
Jag lämnar alltid dörren något på glänt
En möjlighet att göra reträtt
Andra ger allt, vad som än hänt
Jag väntar tills allting känns rätt
Jag erkänner allt – jag sätter det på pränt
Min arbetstakt är seg som slem
Kalla det inte slöhet – kalla det intelligent
Jag riskerar aldrig liv eller lem
På min arbetsplats är jag bara kompetent
Men jag är ett geni när jag kommer hem
Klaga om ni vill, men era argument
Har ingen effekt på Ni-Vet-Vem
Vad gäller kvalitet är jag högst excellent
Jag behöver inte jobba hårt som dem
Deras ambitiösa hundratio procent
Motsvarar mina trettiofem
Kan va’ lat, inte lägger på en rem
Många ger alltid hundratio procent
Jag nöjer mig dock med trettiofem
Jag lämnar alltid dörren något på glänt
En möjlighet att göra reträtt
Andra ger allt, vad som än hänt
Jag väntar tills allting känns rätt
Jag erkänner allt – jag sätter det på pränt
Min arbetstakt är seg som slem
Kalla det inte slöhet – kalla det intelligent
Jag riskerar aldrig liv eller lem
På min arbetsplats är jag bara kompetent
Men jag är ett geni när jag kommer hem
Klaga om ni vill, men era argument
Har ingen effekt på Ni-Vet-Vem
Vad gäller kvalitet är jag högst excellent
Jag behöver inte jobba hårt som dem
Deras ambitiösa hundratio procent
Motsvarar mina trettiofem
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
