KAFKAS KATT

JOBBKURS FÖR MISANTROPER

I höst startar Älgfors Universitet en yrkesförberedande kurs för de som vill söka sig till den cyniska arbetsmarknaden. Kursen är på 8000 poäng och vänder sig till humaniststudenter som läst humaniorakurser under några år och som nu känner sig mogna att ta sig an verklighetsbaserade faktiska realiteter. Syftet är att hjälpa dessa studenter att öva upp sina naturligt medfödda men uppfostringsförträngda färdigheter i själviskhet, egennyttig intolerans, beräknande människoförakt och drastiskt konkurrenstänkande. Efter kursens genomförande får studenterna chansen att visa upp sin nya kompetens inför potentiella arbetsgivare inom massmedia, bankväsendet, politiken, idrottsrörelsen och biblioteksbranschen.

Utbildningen omfattar bland annat övningar i desinformation, bruten kommunikation och skär lögn.
”Vi vill visa arbetsgivarna även inom den förment traditionella humanistiska arbetsmarknaden vilken nytta de kan ha av rena skitstövlar” säger Yvert Nedran, utbildningsledare vid Misantropfakulteten. ”Bland misantropkompetensen finns bland annat förmågan att ljuga folk rakt upp i ansiktet, att intrigera bakom andras ryggar och framförallt att med charm och falsk uppriktighet dölja sina verkliga avsikter. Misantropen är duktig på att se de verkliga sammanhangen, att se bortom floskler och att sätta de humanistiska perspektiven i sina rätta brutala sammanhang.”

Till hösten anordnas den första kursen med plats för sammanlagt arton studenter. Hittills har trettiotre miljoner sökande ifrån hela världen anmält sitt intresse för kursen.
”Det är inte omöjligt att vi kommer att uttöka antalet studieplatser” säger Yvert Nedran.

DAGENS SKIVA

”Passage interdit de Bibliothèque” med Marie Claire Anne Cyrisse.

Luxemburgs bidrag till Eurovisions-schlagertävlingen 1973. Som vanligt så hyrde luxemburgarna in personer utifrån att representera dom, eftersom ingen i landet har någon som helst musikalisk begåvning. Sångerskan kom ifrån Schweiz, låtskrivaren var tysk och dirigenten var fransman. Tack vare dessa samlade resurser så vann Luxemburg tävlingen för åttonde året i rad. Vid det här laget var arrangörerna barskrapade så de avstod gärna ifrån att presentera tävlingen igen. Istället hölls tävlingen 1974 på den engelska rivieran där en svensk grupp lyckades fuska till sig segern.

Om just den här låten finns (i likhet med de flesta Eurovisionsschlagerbidrag) inte mycket att säga. Sångerskan som vid det här tillfället var 16 år, ställde upp flera gånger till i tävlingen de kommande tjugo åren – närmare bestämt sjutton gånger till (och tävlade för sammanlagt femton olika länder) men hon vann aldrig igen.

Ralf Herkel von Ister som skrev låten, blev 1978 fängslad för brott mot mänskligheten. Inte – som man skulle tro – för att han skrev denna låt, utan för att han spelat dragspel i ett fångläger under andra världskriget, vilket som alla vet räknas som tortyr ...

DAGENS SKIVA

”Quiet study area” med Ephemera.

I början av 70-talet skulle musiken vara storslagen, symfonisk, långsam, intellektuell och svårbegriplig och framföras av håriga seriösa män med snabba fingrar. Säga vad man vill om den musiken, men svängde gjorde det inte ...

Ett av banden det svängde minst om var engelska Ephemera som var oerhört populära. Med väldiga kulissbyggen på scenen, gigantiska filmskärmar, uppblåsbara flygande marsvin, brandfarliga attrapper och livsfarliga lasereffekter lyckades de hålla sin publik vaken flera timmar i sträck, trots den sövande musiken. Bandet själv brukade tränga ihop sig i ett hörn på scenen, knappt synliga bakom alla effektfulla sceniska upplevelser. Med tanke på att alla medlemmarna i bandet var fula som stryk så var nog detta ingen tillfällighet ...

1975 gavs denna LP ut som blev en enorm framgång – alla köpte den (de flesta utan att lyssna på den mer än en gång) och den blev ett obligatorisk inslag i i alla studentrum. Även alla som önskade att de levde studentliv köpte den. Med sitt tidstypiska omslag var denna skiva oundviklig var man än befann sig. Den spelades överallt och görs så fortfarande. Man kan slumpvis slå på en radiostation med Classic Rock närsomhelst och förvänta sig få höra den episka ”Library stairway” ifrån albumet vilket ögonblick som helst ...

Bandet kunde inte följa upp denna enorma framgång och personliga tvister mellan medlemmarna satte stopp för vidare samarbete. Invecklade gräl om vem som ägde rättigheterna till gruppens namn ledde bland annat till att sju olika versioner av bandet turnerade samtidigt. Originalsättningen av bandet gjorde dock en bejublad återförening vid en välgörenhetskonsert för ett par år sedan. Vid det laget hade de blivit, om möjligt, ännu fulare ...

Denna skiva var under många år det mest sålda albumet i världshistorien, tills Dr Alban slog det rekordet.

DAGENS FRÅGA

till tre oskyldiga förbipasserande:

När läste Ni en bok senast?



Benjabritt Tjurgolf, 34 år, mugghållare
Jag läser tre böcker om dagen. Jag avverkar böcker som en liten bäver, jag! HA HA HA HA! Men jag skojar förstås ..! Jag är allt en riktig spjuver ... jag har ... Vänta! Hallå, vart ska ni gå ... vill ni inte höra resten ..?



Micke Öst Andersson, 34 år, B-lagsinspektör
Jag började när jag var fjorton ... mina kamrater trugade mig att pröva på böcker. Snart var jag fast, förstås. Det gick snabbt utför. Ifrån pocketböcker gick jag över till inbundna praktverk och sen till de tunga sakerna – vetenskapliga avhandlingar ... Därifrån var steget inte långt till promemorier ifrån statliga myndigheter och juridiska dokument ... jag var verkligen fast i skiten ... Det som till slut räddade mig var spriten ... nu läser jag aldrig nånting längre ... inte ens etiketterna på flaskorna ...




Martyna Wyss, 23 år, miss
Prata inte med mig om böcker! Jag har fått nog av de där äckliga sakerna! Överallt finns dom – vidriga stinkande missfoster med sin ”information” och ”underhållning”! Och de tar jobben ifrån tidskrifterna också!

DAGENS FRÅGA

till tre oskyldiga förbipasserande:

Att låna på bibliotek – hur coolt är det egentligen?




Ernst-Glytt Marinat, 28 år, sekundär
Jag har ingen aning om vad som är coolt eller inte – jag är ifrån Stockholm ...







Svea Vea, 58, bastuinspektör
Jag följer alla de senaste trenderna och har ständigt fingret på nutidspulsen. Det här med bibliotek har jag aldrig hört talas om – kommer det ifrån New York ..?






Malkolm Tryck, 11 år, 1:a maj-talare
Jag går till biblioteket varje dag. Jag lånar massor med böcker. Jag har aldrig lämnat tillbaka några av dom. Varje gång jag kommer hem ifrån biblioteket så eldar jag upp böckerna på balkongen. Jag ska bli pyroman när jag blir stor.

BIBLIOTEKSBUBBLOR

IDAG BIBLIOTEKSBLADET - I MORGON VÄRLDEN ..!

Artikel från Biblioteksbladet nr 4 2009.

BIBLIOTEKSBUBBLOR

BIBLIOTEKSBUBBLOR

ÖVERSÄTTNING

Som ni ser så har jag lagt in en översättningsfunktion på denna sajt för att tillgodose behoven hos potentiella miljarder utländska läsare. Jag kan dock inte påstå att jag är speciellt imponerad av resultaten. Risken finns t o m att översättningarna blir roligare än min ursprungliga text ...

DAGENS SKIVA

”Books suck!” med Johnny Crapp & The Illiterates.

När västvärldens samlade musikjournalistkår i slutet av 1976 bestämde att punkrock var bättre än musik, så var det många musiker som blev arbetslösa över en natt. Om banden inte snabbt hakade på tåget och plagierade den nya trenden förstås ...

Ett av dessa band var The Magic Bluebottles som bildades redan 1969 i London. Från början spelade de folkmusikinspirerad vispop på akustiska gitarrer och bongotrummor. De var uppskattade som liveband på universitet och intellektuella caféer men de hade svårt att få skivkontrakt eftersom det fanns tre miljoner band till i England som lät exakt likadant, fast bättre. Gruppens ledare Henry Willsborough III övertalade så småningom de andra att det var dags att byta namn till The Lager Louts och spela countryrock på pubar, vilket var mäkta populärt i mitten av 70-talet. Återigen uppstod problemet att alla andra band som lät likadant hann före till skivbolagens portar.

När så punken bröt ut likt böldpest hösten 1976, såg bandet sin chans att för en gångs skull ligga i täten. De hade vid denna tidpunkt tur, så till vida att gitarristen Jimmy Crowbar (faktiskt hans riktiga namn) blev allvarligt hjärnskadad i en olycka och helt glömde bort hur man spelar gitarr. De flesta punkgitarrister kunde bara spela tre ackord – Jimmy Crowbar kunde nu bara spela ett halvt. Denna brist på musikalisk förfining tillsammans med ett nambyte till Johnny Crapp & The Illiterates ledde omedelbart till ett skivkontrakt med ett desperat skivbolag. Henry alias Johnny lyckades dölja sin adliga bakgrund och sin utbildning på internatskolor och musikkonservatorier. Trummisen som var utbildad bibliotekarie blev tvungen att läsa böcker i smyg när det inte fans eller journalister fanns i närheten.

Singeln "Books suck!" blev en hit vintern 1977 och bandet spåddes en lysande framtid som symboler och talesmän för Den Nya Musikaliska Revolutionen (dvs samma musik som förr fast snabbare). Emellertid så dök det snart upp bättre (och framförallt yngre) band som intresserade pressen och skivköparna mera. Bandet såg sig återigen ignorerade av omgivningen och beslöt sig för att helt ge upp sin musikaliska karriär. Istället började de att spela disco ...

KAFKAS KATT