måndag 22 december 2008

FLY ME ...


Chefsbibliotekarie Svensson och hennes besättning hälsar alla besökare välkomna ombord denna lokal för resa mot Kunskap och Insikt. Var vänlig och observera dessa säkerhetsföreskrifter – även om ni är en van biblioteksbesökare – eftersom dessa föreskrifter är speciellt utformade för just detta bibliotek.

Allt handbagage förvaras i ett särskilt utrymme vid ingången och får ej medföras in i lokalen. Kontrollera att ryggstödet vid er läsplats är korrekt inställt och att säkerhetsbältet går att spänna fast ordentligt och sitter bekvämt. Säkerhetsbältet måste alltid användas när ni sitter ned. När Säkerhetsbältesskylten är släckt kan ni röra er fritt i bibliotekslokalen, när skylten tänds måste ni genast bege er till er plats och spänna fast er.

All elektronisk utrustning såsom t ex mobiltelefoner, bärbara datorer, videospel och massageapparater måste vara avstängda eftersom de kan störa bibliotekspersonalens koncentration och inverka på deras navigering genom informationsdjungeln.

Personalen visar nu var nödutgångarna är placerade, kom ihåg i vilken riktning dessa finns. Vid fara släpps syrgasmasker automatiskt ner ifrån taket, placera masken över mun och näsa och andas normalt. Flytvästar förvaras under varje stolssäte, liksom fallskärmar, ishackor och fotriktiga skor.

Mat serveras ej under kunskapsfärden, men personalen kan vid behov dela ut vattenflaskor ifrån serveringsvagnen. Personalen delar även ut extra stolskuddar, öronproppar och hörlurar med musik. Om någon av besökarna önskar få en guidad visning av chefsbibliotekariens rum varifrån hela biblioteket styrs, så säg till i lånedisken.

Biblioteket är nu klart för sitt kunskapslyft och vi önskar alla våra besökare en god resa. Vi vill återigen tacka er för att ni utnyttjar just våra tjänster.

fredag 19 december 2008

KORT SAMMANFATTNING

Nu har denna sajt varit igång sedan oktober och det kan vara dags att summera vad som har hänt hittills:

Jo först så presenterade jag mig och sen rapporterade jag ifrån en bibliotekarie-konferens och sen lade jag ut en massa gammalt jox jag skrivit för längesen och sen presenterade jag bibliotekets avdelningar och sen skrev jag ett skämt som ingen begrep och sen skrev jag några dikter och sen förolämpade jag bibliotekarier och sen förolämpade jag låntagare och sen ritade jag en serie och sen skrev jag något jättekul och sen drev jag med Al Gore och sen var jag paranoid ett tag och sen gjorde jag en skojig bild och sen förolämpade jag bibliotekarier igen och sen kraschade mina datorer och sen presenterade jag några bra idéer som ingen brydde sig om och sen skrev jag en grej som åtminstone uppskattades av Star Trek-fans och sen åkte jag till Antarktis och sen skrev jag om berömda bibliotekarier och sen gjorde jag en musikvideo som ingen brydde sig om och sen gjorde jag en parodi på bibliotekshögskolans kursprogram och sen klagade jag lite och sen hade jag fler bra idéer och sen gjorde jag en julvideo som ingen brydde sig om ...

söndag 14 december 2008

CHRISTMAS BRINGS OUT THE WORST IN ME

Christmas – is always the worst time of the year
Christmas – I want to make fun and joy disappear

Take me away from the cheeriness
You’re just faking
Leave me alone to the mercy
Of my own making

My family
Are not the kind of people that you want to
Spend Christmas with

Don’t you know –
That Christmas (that Christmas)
It brings out the worst in me

Christmas – is making me growl, snarl and snap
Christmas – I don’t want to sit in Santa’s lap

Take me away from the happiness
That you’re spreading
Keep me away from the merriment
That I’m dreading

My family
Are not the kind of people that you want to
Spend Christmas with

Don’t you know –
That Christmas (that Christmas)
It brings out the worst in me

You know I’m moody and I’m grumpy too
That’s what Christmases can do to you

BIBLIOTEKARIEN SOM STAL JULEN ..?

lördag 13 december 2008

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Benjamin Frankly (1706-1790)

Benjamin Frankly var en känd uppfinnare, vetenskapsman, politiker, journalist och diplomat men mest känd var han som bibliotekarie.

1727 startade han en diskussionsklubb i Philadelphia som kallades ”Syjuntan”, där det diskuterades i det oändliga. 1743 bytte de namn till The American Phil Society eftersom en av medlemmarna – Phil – insisterade på det. 1731 grundade klubben ett bibliotek, mest för att ha en egen möteslokal eftersom de blivit utslängda ifrån alla andra lokaler i Philadelphia på grund av sitt högljudda diskuterande. Det var vanligt förekommande att sprit ingick i diskussionsunderlagen.

En natt i fyllan och villan bestämde sig Frankly för att flyga drake. Det faktum att det var becksvart, att det ösregnade och att blixtar oavbrutet slog ner omkring honom tycktes inte avstyra hans beslutsamhet. Efter att han tämligen omgående träffats av en blixt drabbades han av så svåra hjärnskador att han blev tvungen att ge upp sin karriär som bibliotekarie.

Istället blev han politiker. I sitt mentalt försvagade tillstånd var han med om att grunda Amerikas Förenta Stater ...

torsdag 11 december 2008

UTNYTTJA BIBLIOTEKSUTRYMMET

Många bibliotek klagar över att de har alldeles för lite utrymme tillgängligt för att få plats med alla böcker. Till sådana klagomål finns det bara en seriös respons: STRUNTPRAT!

Nästan alla bibliotek ser ut på ungefär likadant vis – högt i tak, fria ytor, öppna gångstråk, mängder av outnyttjade soffor och läsplatser och ett djävulskt överdrivet antal fönster. Istället för att ett bibliotek har tio meter fri luft upp till innertaket så kan man bygga fler våningsplan på samma utrymme. De flesta människor är inte längre än 185 cm så 1,90 meter i takhöjd borde vara rimligt (de som är bortåt 2 meter långa är ändå vana vid att behöva böja sig överallt de kommer). Fler våningsplan ger mera plats åt bokhyllor som kan fyllas ifrån golvet ända upp till taket.

Läsplatsernas vara eller inte vara har diskuterats – eller borde göras det ... Vad är det som säger att man ska sitta i biblioteket och läsa böcker som man lånat? Man sitter väl inte och äter sin middag på ICA? Bibliotekets uppdrag är att tillhandahålla information, var låntagaren tillgodogör sig denna information är upp till låntagaren själv. Låntagaren får en bok i handen och ett menande ögonkast ifrån personalen att genast försvinna. Biblioteket är inte någon bussväntsal där folk kan driva omkring håglöst i timmar.

Om man i fortsättningen bygger bibliotek som fyrkantiga lådor utan fönster, sprängfyllda med bokhyllor med en meters mellanrum, så ska det mycket till för att inte alla böcker och annat material ska få plats. Som man bäddar får man ligga. Vilket är viktigast – att alla böcker får plats i biblioteket eller att låntagaren kan sitta och halvsova vid ett bord medan han stirrar ut genom fönstret på vad som händer utomhus ..?

onsdag 10 december 2008

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Jan-Como Clasanova (1725-1798)

Clasanova var en kvinnotjusare som satte alla kvinnors hjärtan i brand. Så fort han visade sig så svimmade kvinnor av upphetsning. Det gjorde det svårt för honom att leva ett normalt liv, eftersom han ständigt var tvungen att antingen freda sig mot hysteriska kvinnor som försökte slita av honom kläderna med sina tänder, eller kliva över avsvimmade kvinnokroppar i drivor som hindrade hans väg.

Detta blev i längden ohållbart - det gick väl an att underhålla kvinnor när han var ung och frisk som tonåring, men på ålderns höst, i 25-årsåldern, så ville han ta det lugnare. För att leva ett så anonymt, ensligt och ointressant liv som möjligt så bestämde han sig för att bli bibliotekarie.

Ryktet spred sig dock om Den Vackre Bibliotekarien och i biblioteket blev det en sådan trängsel av kvinnliga låntagare att man blev tvungen att slänga alla böcker och montera ner alla bokhyllor för att alla besökare skulle få plats.

Clasanova dog 1798 av överansträngning …

Hans ende nu levande släkting i rakt nedstigande led är också berömd inom yrket och har ärvt alla hans egenskaper – Den Brutale Bibliotekarien (19??- ).


Elizzabeth Tailor (1912-1975)

Elizzabeth Tailor levde ett stillsamt liv som guvernant, lärare, bibliotekarie och författare tills han träffade den försupne och självdestruktive överbibliotekarien Richard Burden och de inledde ett stormigt förhållande. På tjugo år gifte och skilde de sig med varandra sammanlagt trettiofem gånger. Tillsammans skrev de boken ”Vem är rädd för Richard Wolf?” som blev en pjäs, en film, en musikal och en domstolsförhandling.

När Richard Burden dog av svåra leverskador (lever är ju som bekant otjänligt som människoföda, men han råkade äta detta på en restaurang varvid han hastigt avled) återgick Elizzabeth till sitt tidigare stillsamma liv. Ända fram till sin död grämde det henne att hon ständigt blev förväxlad med skådespelerskan med samma namn.

måndag 8 december 2008

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Agust Strindman (1849-1912)

I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.

Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.

På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.

lördag 6 december 2008

A BLOGGER'S WORK IS NEVER DONE ...

Det här med bloggande börjar att bli slitsamt ... åtminstone med det upplägget som jag har. Alla andra bloggare behöver bara skriva om sina egna ointressanta liv medan jag måste hitta på skämt hela tiden ...

Jag har nog för höga krav på mig själv. Jag har lagt ut några grejor på bloggen som jag själv inte tyckte höll högsta kvalitet men de blev lika (om inte mer) uppskattade som mina obestridliga mästerverk som jag skrivit. Så – är det dags att sänka ribban? Jag ska kanske spara de bästa skriverierna till min bok som jag ger ut när jag blir gammal och grå (öh ... nu alltså ...).

Jag hade tänkt göra fler ambitiösa saker innan jul som jag dock inte hinner med: julsång, adventskalender, sällskapsspel, fler musikvideor ... kanske nästa år ...
(Vilken annan blogg ger läsarna sådan valuta för deras oskänkta pengar ..?)

Jag ska i alla fall försöka få klar min nästa video som handlar om en typisk arbetsdag på biblioteket. Glöm inte att besöka mina Virtual Library Orchestra-sidor på Youtube och Myspace ... Join the herd and spread the word!

fredag 5 december 2008

Å-TIDSKRIFTER



På dagens bibliotek är snart papperstidskrifter ett minne blott, de elektroniska resurserna har mer eller mindre tagit över helt och hållet. Det går ju an när man befinner sig i civilisationens centrum som Linköping, men hur går det för bibliotek långt ute i obygden dit elektronerna inte når?

Lösningen är ångdrivna tidskrifter, å-tidskrifter. En ångmaskin kan enkelt införskaffas eller t o m tillverkas själv (se skiss) och användas för att driva generatorn som gör att alla bokstäver i tidskrifterna hamnar på rätt plats. Koppla generatorn till en gammal TV-apparat och du har alla å-resurser tillgängliga direkt.

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Marcel Prust (1871-1922)

Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.

Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.

De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...

onsdag 3 december 2008

FAST DET VERKAR INTE TROLIGT ...

Vi går mot bättre tider
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...

En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...

Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...

Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...

söndag 30 november 2008

BERÖMDA BIBLIOTEKARIER

Mao The Dong (1893-1976)

Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.

Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.

1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.