DAGENS FILM

”Ifjol i Mariestad” 1961. Regi: Allan Resnäs

Genom åren har det gjorts ett flertal filmer som haft ambitionen att tråka sin publik till döds, men den film som uppnått absolut perfektion vad gäller obefintlig handling, långsamt tempo och obegriplig dialog är Ifjol i Mariestad.

Handlingen kan sammanfattas följande: Det finns ingen. Tre personer utgör den huvudsakliga ensamblen: bibliotekarien Mr Exciting, kvinnan A1 och hennes make Maken. På ett ödsligt lyxhotell någonstans (var framgår inte) konfronterar bibliotekarien kvinnan och påstår att hon lånade en bok på Mariestads kommunbibliotek förra året som hon inte lämnat tillbaka. Möjligen kan det ha varit i Mariefred istället. Eller Mariehamn. Kvinnan säger sig inte minnas något av detta. Maken är under tiden fullt upptagen med att spela på enarmade banditer och bryr sig inte om vad hustrun har för sig. Bibliotekarien fortsätter att tjata på kvinnan om den förlorade boken hela filmen igenom. Ibland tror han sig ha tagit miste på person, tid och plats och ibland är det istället kvinnan som minns allting tydligt. För det mesta så har dock de bägge inte en susning om var de befinner sig eller ens vad de själva heter.

Det hela är filmat i sterila miljöer i svartvitt med statiska långsamma kamerarörelser. En enstaka scen bryter slentrianen genom att kameran plötsligt skakar till och bildvinkeln ändras och blir oskarp. Många filmexperter har tolkat denna scen som en symbolisk gestaltning av det irrationella skeendet i livets oförutsägbara kontraster. I själva verket så beror sekvensen på att fotografen somnade av uttråkning under filmningen och drog ned kameran på golvet.

Detta är en film som kan delas in i tre delar: i den första delen är handlingen försvunnen, i den andra delen är handlingen fortfarande försvunnen och i den tredje delen är publiken försvunnen.