DAGENS SKIVA

”The book of lust” med Apricot Crumble.

Mellan 1971 och 1976 var Swill & Swopman de mest framgångsrika låtskrivarna/producenterna i England. De tillverkade glamrockinspirerad lättviktspop med klämkäcka refränger som alla kunde sjunga med i, vare sig man ville eller inte ... Låtarna framfördes av hastigt ihopsatta grupper av snutfagra ungdomar som inte spelade själva på skivorna och knappt ens sjöng heller. Matt Swill och Neil Swopman öste ut skivor på löpande band som alla blev hits. Sista veckan i augusti 1974 hade dessa herrar sammanlagt fjorton låtar på Top 10-listan i England – för Swill & Swopman var inget omöjligt ...

Anonyma studiomusiker spelade in själva låtarna som sedan de färgglatt klädda låtsasgrupperna fick mima till i TV-program. Bland dessa tillverkade artister fanns namn såsom Crud, Ola Palola, Quick Fix, The Stanley Robbins Experience, Barry Bogus, The Coversationalists, Teenage Sweat, Ruffo och Dot Dot Dot.

Ett annat band var Apricot Crumble som hade en listetta med denna låt i november 1974. De var väldigt duktiga på att mima i TV. Detta var det enda de var duktiga på, vilket de (och alla andra) upptäckte när de bröt sig loss ifrån samarbetet med Swill & Swopman 1975 för att skriva och framföra sina egna låtar. Några hits blev det inte på egen hand och karriären fick ett hastigt slut. Sångaren Howard Dunn blev Joan Collins make Nr 38, men för de andra två bandmedlemmarna väntade ett liv i misär, förnedring och självförakt. De fick med andra ord jobb i orkestern till Andrew Lloyd Webber-musikaler.

Observera att detta singelomslag är tryckt i Sverige – det står alltså ”Englands-hit”, inte ”England-shit” ... men tanken var god ...