FOLKSJUKDOM

Skrivkramp är ju något som kan drabba alla skribenter (inte mig förstås) men en betydligt mindre analyserad åkomma sprider sig lavinartat bland det moderna samhällets yngre medborgare – läskramp. Ingen har längre ro att sätta sig ned med en stor tjock bok och somna efter halva första kapitlet. Ingen plöjer längre igenom hela dags- eller morgontidningen och läser vartenda ord. Folk orkar knappt ens läsa textremsorna till TV-programmen längre. Och ljudböcker tycks vara mera populära än tryckta böcker.

Allt detta är givetvis bloggarnas fel. Det går väl an med bloggar skrivna av självupptagna fåntrattar som känner sig manade att delge varenda tanke de har till en underdånig läsekrets – när de skriver om allt de gör, skall göra, borde ha gjort och vad andra inte gör lika bra, så fyller de ju åtminstone sidan med mängder av text. Men allt fler bloggare orkar inte ens skriva om sig själva, än mindre om andra människor.

Numera har ju dessutom bloggarna nästan helt övertagits av Twitter. Där ska allt vara kort, koncist och ointressant. Inga långa svåra ord, inga djuplodande insikter och inga förklarande beskrivningar. Helst ska all text skrivas som SMS-förkortningar, till exempel OU812? (”Jaså, du åt en du också?”).

Vad finns det då för botemedel mot den nya folksjukdomen läskramp? Inte vet jag – ser jag ut som en läkare ..?

Personligen kommer jag dock fortsätta att använda så många svåra och onödiga ord som möjligt i mina skrivelser för att i möjligaste mån förhindra att framtida fallgängestransenter helt konjekteras.

Varje ny generation av läsare kommer att vara mindre läskunnig än den föregående. Men eftersom jorden ändå går under 2012 så behöver vi kanske inte bry oss …