BEDRAGARE I BIBLIOTEKET

Då och då läser man i tidningarna om bedragare som utgett sig för att vara läkare. De har hängt på sig en vit rock och sedan spankulerat omkring på sjukhus och vårdcentraler och fått patienter att tro att dessa befinner sig i närvaro av en professionell yrkesman. En del av dessa falska läkare har kunnat bluffa sig fram i åratal och till och med genomfört komplicerade operationer, helt utan erforderlig utbildning.

Detta problem är dock en bagatell jämfört med de problem som en falsk bibliotekarie utgör. För denna typ av bedragare krävs ingen vit rock, det räcker med att de anlägger ett någorlunda intelligent uttryck i ansiktet för att ge att ge illusionen av att vara högutbildade kvalificerade informationsexperter.

Anledningen till att dessa bedragares härjningar inte fått lika stor uppmärksamhet som de falska läkarnas, är att de flesta av dessa förekommande bedrägerier har tystats ned för att undvika panik bland allmänheten – om man inte kan lita på sin bibliotekarie, vem kan man då lita på ..?

Tack vare den höga ställning som en bibliotekarie åtnjuter i samhället, så kan det vara frestande för en samvetslös och våghalsig kanalje att försöka lura till sig respekt ifrån sina medmänniskor tack vare en falsk bibliotekarietitel. Det är dock inte lika lätt att utge sig för att vara bibliotekarie som t ex läkare. Risken är betydligt större att man blir avslöjad direkt i sin falska verksamhet, så fort bedragaren är tvungen att besvara en fråga. Medan en äkta bibliotekarie bokstavligen vet allt om allting, så kan minsta tveksamhet och osäkerhet hos bedragaren ha förödande konsekvenser för att hans målsättning att hålla skenet uppe.

En del bedragare har dock genom åren lyckats vara framgångsrika i sin illegala gärning. Helt nyligen upptäcktes t ex att chefen för ett stort forskningsbibliotek helt saknade bibliotekarieutbildning utan endast innehade en futtig juristexamen! En annan bedragare lurade låntagare i flera år genom sin sura framtoning och folkilskna attityd. Hon var så pass övertygande i sin roll att hon efter avslöjandet blev erbjuden en lärartjänst på Bibliotekshögskolan.

Flera av dessa falska bibliotekarier har dock åstadkommit stora skador genom sina illgärningar: de har till exempel beviljat nya lån åt avstängda låntagare, de har struntat i förseningsavgifter, de har gett låntagarna mera information än vad dessa frågat efter, de har bemannat informationsdiskar även under lunchtid och de har svarat i telefon efter stängningsdags. Den typen av falska bibliotekarier brukar dock tämligen omgående ådra sig andra riktiga bibliotekariers uppmärksamhet och blir ofta avslöjande direkt. En sådan falsk bibliotekarie blev till exempel avslöjad efter tio sekunder när hon log mot en låntagare.

Risken att vi äkta auktoriserade utövare av bibliotekarieyrket ska råka ut för falskeligen praktiserande bluffkollegor är trots allt inte så stor. Med vår naturliga misstänksamhet och vår förmåga att hela tiden tänka negativt, så nalkas vi alla främmande personer med ett stort mått av hälsosamt förakt och gedigen illvilja.

Det krävs mycket för att kunna lura en bibliotekarie ..!