fredag 24 oktober 2008
torsdag 23 oktober 2008
BIBLIOTEKARIER ÄR DJUR!
Vad driver unga flickor att redan i tidig ålder vända ryggen åt nöjen, livsglädje och normalt umgängesliv för att ägna sig åt böcker?
Något entydigt svar finns inte på frågan. Ingen forskare har på allvar studerat den frågeställningen – förmodligen främst därför att det handlar om kvinnor och därför är fullständigt ointressant ...
I de flesta kulturer och samhällsbildningar är bibliotekarieyrket en illa sedd och suspekt sysselsättning och ett lågstatusyrke, förbehållet kvinnor som inte duger till något annat. Själva arbetsmiljön uppmuntrar heller inte till någon positiv livssyn: ”Här har jag ställt boken på rätt plats i hyllan och så kommer det en vilt främmande person och tar ner den!”. Frågvisa och allmänt korkade låntagare kan också fresta på tålamodet hos även den mest sansade person.
Intåget av datorer på biblioteken har lett till nya problem. Det är ju vetenskapligt bevisat (*det* finns det forskning om ...) att kvinnor inte klarar av att trycka på rätt knapp, även om den är uppmärkt ”Det här är rätt knapp – tryck på den”. Detta har i förlängningen inneburit att allt fler män tvingats in i den deprimerande biblioteksvärlden. Detta leder i sin tur ofrånkomligen till svåra konflikter mellan könen som urartar till konfrontationer, dålig stämning och i värsta fall till äktenskap.
Kvinnor som tillbringar en stor del av sitt liv på ett bibliotek får svårt att klara sig ute i samhället. Relationer med män är inte att tänka på – inte ens med män vars självsliv går att läsa som en öppen bok ...
I generationer har barn växt upp med bilden av ett bibliotek som en ogästvänlig plats där gamla kärringar tvingar dom att läsa tråkiga böcker istället för serier. Som en revolt mot barndomens plågor hos framförallt män, så vägrar dessa i vuxen ålder att läsa något annat än kvällstidningen. En oerhörd kulturskatt är gömd i våra mörka bibliotek, skyddad av eldsprutande drakar.
Någon lösning på problemet finns inte i sikte. Så fort en generation gamla kärringar dör undan så dyker det upp en ny, varifrån är det ingen som vet. Vi får nog tyvärr bara konstatera att biblioteket är en gudsförgäten plats där kvinnor som inte vet något om livet härskar diktatoriskt över allt dammigare böcker och tidskrifter.
Sedan finns ju frågan om vad som driver män till att bli bibliotekarier ...
Något entydigt svar finns inte på frågan. Ingen forskare har på allvar studerat den frågeställningen – förmodligen främst därför att det handlar om kvinnor och därför är fullständigt ointressant ...
I de flesta kulturer och samhällsbildningar är bibliotekarieyrket en illa sedd och suspekt sysselsättning och ett lågstatusyrke, förbehållet kvinnor som inte duger till något annat. Själva arbetsmiljön uppmuntrar heller inte till någon positiv livssyn: ”Här har jag ställt boken på rätt plats i hyllan och så kommer det en vilt främmande person och tar ner den!”. Frågvisa och allmänt korkade låntagare kan också fresta på tålamodet hos även den mest sansade person.
Intåget av datorer på biblioteken har lett till nya problem. Det är ju vetenskapligt bevisat (*det* finns det forskning om ...) att kvinnor inte klarar av att trycka på rätt knapp, även om den är uppmärkt ”Det här är rätt knapp – tryck på den”. Detta har i förlängningen inneburit att allt fler män tvingats in i den deprimerande biblioteksvärlden. Detta leder i sin tur ofrånkomligen till svåra konflikter mellan könen som urartar till konfrontationer, dålig stämning och i värsta fall till äktenskap.
Kvinnor som tillbringar en stor del av sitt liv på ett bibliotek får svårt att klara sig ute i samhället. Relationer med män är inte att tänka på – inte ens med män vars självsliv går att läsa som en öppen bok ...
I generationer har barn växt upp med bilden av ett bibliotek som en ogästvänlig plats där gamla kärringar tvingar dom att läsa tråkiga böcker istället för serier. Som en revolt mot barndomens plågor hos framförallt män, så vägrar dessa i vuxen ålder att läsa något annat än kvällstidningen. En oerhörd kulturskatt är gömd i våra mörka bibliotek, skyddad av eldsprutande drakar.
Någon lösning på problemet finns inte i sikte. Så fort en generation gamla kärringar dör undan så dyker det upp en ny, varifrån är det ingen som vet. Vi får nog tyvärr bara konstatera att biblioteket är en gudsförgäten plats där kvinnor som inte vet något om livet härskar diktatoriskt över allt dammigare böcker och tidskrifter.
Sedan finns ju frågan om vad som driver män till att bli bibliotekarier ...
onsdag 22 oktober 2008
SWEDISH BOOKMOBILE CHAMPIONSHIP
Nästa år startar en ny racingserie i Sverige – Swedish Bookmobile Championship (SBC). Vi ser fram emot rafflande dueller mellan racingförare/bibliotekarier såsom Kenny Bläck, Mikaela Frumacher och Kimmy Räkostonen.
tisdag 21 oktober 2008
DAGENS SANNING
Människor kan delas in i tre kategorier: sådana som kan räkna och sådana som inte kan det ...
måndag 20 oktober 2008
REFLECTIONS IN MY MIND'S EYE ...
Nu har jag lagt in en RSS-feed på min blogg så att alla mina miljontals läsare kan hålla sig ajour med mitt forskningsprojekt "Blogga istället för att arbeta". Jag har gjort en egen lista med feeds från andras sidor, men frågan är om jag hinner läsa dessa. Jag är fullt upptagen med att korrekturläsa mina egna inlägg ... som ni kanske märkt så innehåller min blogg inte ett enda stavfel, vilket torde vara rätt unikt i bloggsammanhang ...
lördag 18 oktober 2008
SLÄPP FRAM MIG - JAG ÄR BIBLIOTEKARIE!
Världen styrs av barbaren
Så Kunskapens rum
Har tömts på varje inventarie
Vem kan då alla svaren?
Vem har ett hum?
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Ett brott som begås
I okunskapens namn
Kan ej lösas av en korkad kommissarie
När hjärnan går i lås
Sök upp visdomens famn
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Jag vill inte ha pokal
Jag vill klokhet kring mig strö
Av alla vise (vice) män är jag ordinarie
När jag går på lokal
Jag passerar varje kö
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Så Kunskapens rum
Har tömts på varje inventarie
Vem kan då alla svaren?
Vem har ett hum?
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Ett brott som begås
I okunskapens namn
Kan ej lösas av en korkad kommissarie
När hjärnan går i lås
Sök upp visdomens famn
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
Jag vill inte ha pokal
Jag vill klokhet kring mig strö
Av alla vise (vice) män är jag ordinarie
När jag går på lokal
Jag passerar varje kö
Släpp fram mig – jag är bibliotekarie!
torsdag 16 oktober 2008
PRESENTATION AV BIBLIOTEKETS AVDELNINGAR
Del 2: Lånedisk
Ett biblioteks anseende avgörs genom dess ansikte utåt mot allmänheten. Detta innebär den eller de personer som arbetar i lånedisken.
De flesta utanför biblioteksvärlden har säkert bilden av en bibliotekarie som en barsk, medelålders kvinna med glasögon och knut i nacken. En bidragande orsak till att just denna bild skapats är säkert att alla bibliotekarier är barska, medelålders kvinnor med glasögon och knut i nacken. Det finns undantag, men jag kan lista namnen på dessa tio personer vid ett annat tillfälle.
Arbetet i lånedisken består i princip av en enda sak: att svara på dumma frågor. Frågor som t ex var toaletterna finns, var exakt i biblioteket en viss bok finns, varför denna bok inte finns där just nu och varför biblioteket inte har fler lediga datorer för låntagarna.
Hur man bemöter denna anstormning av irritation i koncentrerad form, kan indelas i tre kategorier:
1. Bibliotekets service för låntagare är "gratis". Gratis är latin och betyder "sämre kvalitet". Man får vad man betalar för. När låntagaren närmar sig lånedisken så förväntar sig denne inte en fri trerätters-middag, fri ryggmassage eller en fri bredbilds-TV. Varför skulle då låntagaren förvänta sig fri information? Viss rudimentär informationsdelgivning är dock oundviklig - en bibliotekarie bör t ex aldrig tveka att informera låntagaren om var utgången är. Bibliotekarien kan även vidarebefordra sin personliga uppfattning om låntagarens försummade uppfostran.
2. När det gäller information så är en välutbildad bibliotekarie i alla lägen alltid överlägsen Google. Inget kan överträffa den mänskliga kontakten ansikte mot ansikte när det gäller felaktiga hänsyftningar, begreppsförvirring, medvetna lögner, överdrifter, suspekta omdömen, smygpropaganda, språkliga abstraktioner, felöversättningar och systemkrascher.
En vetenskaplig rapport ifrån Institutet För Kostnadskrävande Studier, Bahamas, visar att när det gäller att få fram exakt rätt information som man söker efter i Google, så har detta inträffat sammanlagt 3 gånger de senaste fem åren. När det gäller att få rätt information ur en bibliotekarie har detta inträffat 5 gånger under samma tidsperiod, alltså nästan mer än dubbelt så ofta ... Det förtjänar att påpekas att när en låntagare efterfrågar "rätt" information, så är det ju bara bibliotekarien som är tillräckligt kompetent att avgöra vad som är "rätt". Om låntagaren redan vet vad som är rätt, så skulle ju denne inte springa på biblioteket och tjata i alla fall ...
3. I dagens automatiserade bibliotek med självutlånare och återlämnings-apparater har ju personalen i lånedisken till stor del befriats ifrån konfrontationer med låntagare. Detta givetvis under förutsättning att dessa apparater fungerar ... Det finns säkert kollegor i branschen som älskar att berätta otroliga skrönor om hur de upplevt att maskiner fungerat perfekt flera timmar i sträck, men man ska inte fästa alltför stort avseende vid dessa moderna myter. Om man istället utgår ifrån att alla apparater alltid är helt trasiga hela tiden, så är man bättre mentalt förberedd för verklighetens kyliga bris över nackhåren.
När låntagaren mot förmodan hittat en bok som han vill låna så går han då till lånedisken. Där förväntar han sig snabb och vänlig service, eller om han varit på ett bibliotek förut - inte ..! I vilket fall som helst så får han den service han förtjänar. Detta kan innebära allt ifrån milt förebrående vad gäller läsvanor till regelrätt utskällning beträffande utseende, hållning, attityd, klädsmak och stamtavla. En bibliotekarie får aldrig svika sin uppgift som världsförbättrare.
Till slut - hela idén med att man kan låna böcker gratis är ju i grund och botten helt pervers. Man kan ju inte gå in på ett snabbköp och låna en liter mjölk, så varför skulle ett bibliotek vara annorlunda? Tills dess att reglerna ändras och ett civiliserat system införs där full debitering av låntagaren avkrävs (från inträdesavgift till hyrkostnad för böcker) så tvingas vi alla leva med dagens förnuftsvidriga gratislån. Om en ny kostnadspolicy infördes så skulle vi ju slippa många av de problem som angetts ovan.
Många av de frågeställningar som jag tagit upp i detta inlägg finns även att läsa som fördjupade studier i min bok "På knäskydd genom öknen". Köp den - låna den inte gratis på biblioteket ...
Ett biblioteks anseende avgörs genom dess ansikte utåt mot allmänheten. Detta innebär den eller de personer som arbetar i lånedisken.
De flesta utanför biblioteksvärlden har säkert bilden av en bibliotekarie som en barsk, medelålders kvinna med glasögon och knut i nacken. En bidragande orsak till att just denna bild skapats är säkert att alla bibliotekarier är barska, medelålders kvinnor med glasögon och knut i nacken. Det finns undantag, men jag kan lista namnen på dessa tio personer vid ett annat tillfälle.
Arbetet i lånedisken består i princip av en enda sak: att svara på dumma frågor. Frågor som t ex var toaletterna finns, var exakt i biblioteket en viss bok finns, varför denna bok inte finns där just nu och varför biblioteket inte har fler lediga datorer för låntagarna.
Hur man bemöter denna anstormning av irritation i koncentrerad form, kan indelas i tre kategorier:
1. Bibliotekets service för låntagare är "gratis". Gratis är latin och betyder "sämre kvalitet". Man får vad man betalar för. När låntagaren närmar sig lånedisken så förväntar sig denne inte en fri trerätters-middag, fri ryggmassage eller en fri bredbilds-TV. Varför skulle då låntagaren förvänta sig fri information? Viss rudimentär informationsdelgivning är dock oundviklig - en bibliotekarie bör t ex aldrig tveka att informera låntagaren om var utgången är. Bibliotekarien kan även vidarebefordra sin personliga uppfattning om låntagarens försummade uppfostran.
2. När det gäller information så är en välutbildad bibliotekarie i alla lägen alltid överlägsen Google. Inget kan överträffa den mänskliga kontakten ansikte mot ansikte när det gäller felaktiga hänsyftningar, begreppsförvirring, medvetna lögner, överdrifter, suspekta omdömen, smygpropaganda, språkliga abstraktioner, felöversättningar och systemkrascher.
En vetenskaplig rapport ifrån Institutet För Kostnadskrävande Studier, Bahamas, visar att när det gäller att få fram exakt rätt information som man söker efter i Google, så har detta inträffat sammanlagt 3 gånger de senaste fem åren. När det gäller att få rätt information ur en bibliotekarie har detta inträffat 5 gånger under samma tidsperiod, alltså nästan mer än dubbelt så ofta ... Det förtjänar att påpekas att när en låntagare efterfrågar "rätt" information, så är det ju bara bibliotekarien som är tillräckligt kompetent att avgöra vad som är "rätt". Om låntagaren redan vet vad som är rätt, så skulle ju denne inte springa på biblioteket och tjata i alla fall ...
3. I dagens automatiserade bibliotek med självutlånare och återlämnings-apparater har ju personalen i lånedisken till stor del befriats ifrån konfrontationer med låntagare. Detta givetvis under förutsättning att dessa apparater fungerar ... Det finns säkert kollegor i branschen som älskar att berätta otroliga skrönor om hur de upplevt att maskiner fungerat perfekt flera timmar i sträck, men man ska inte fästa alltför stort avseende vid dessa moderna myter. Om man istället utgår ifrån att alla apparater alltid är helt trasiga hela tiden, så är man bättre mentalt förberedd för verklighetens kyliga bris över nackhåren.
När låntagaren mot förmodan hittat en bok som han vill låna så går han då till lånedisken. Där förväntar han sig snabb och vänlig service, eller om han varit på ett bibliotek förut - inte ..! I vilket fall som helst så får han den service han förtjänar. Detta kan innebära allt ifrån milt förebrående vad gäller läsvanor till regelrätt utskällning beträffande utseende, hållning, attityd, klädsmak och stamtavla. En bibliotekarie får aldrig svika sin uppgift som världsförbättrare.
Till slut - hela idén med att man kan låna böcker gratis är ju i grund och botten helt pervers. Man kan ju inte gå in på ett snabbköp och låna en liter mjölk, så varför skulle ett bibliotek vara annorlunda? Tills dess att reglerna ändras och ett civiliserat system införs där full debitering av låntagaren avkrävs (från inträdesavgift till hyrkostnad för böcker) så tvingas vi alla leva med dagens förnuftsvidriga gratislån. Om en ny kostnadspolicy infördes så skulle vi ju slippa många av de problem som angetts ovan.
Många av de frågeställningar som jag tagit upp i detta inlägg finns även att läsa som fördjupade studier i min bok "På knäskydd genom öknen". Köp den - låna den inte gratis på biblioteket ...
onsdag 15 oktober 2008
JO, JO - MAN FRESTAR MIG MED GODSAKER ...
En manlig bibliotekarie
Kan ej undgå beundran
Ifrån storstan till långt ut på tundran
Mellan 40 och 50
Har han skönheten och stilen
Jag gör entré likt Cleopatra nerför Nilen
Kvinnliga kollegor
Och låntagare väna
Står ej emot när det skakar i knäna
Ledd till kunskapens träd
Utan seder och tukt
Jo, jo - man frestar mig med frukt ...
Jag har talanger som få
Liksom Goethe en pöt
För att va' karl är jag onödigt söt
Men jag har fast karaktär
Och ståndaktighet
För mig är mitt kall nåt konkret
Vid min skyddande disk
Gör jag alltid min plikt
När damer i flock stör min sikt
Ett förföriskt ögonkast
Med löfte/hot om mera sen
Jo, jo - man frestar mig igen ...
Kan ej undgå beundran
Ifrån storstan till långt ut på tundran
Mellan 40 och 50
Har han skönheten och stilen
Jag gör entré likt Cleopatra nerför Nilen
Kvinnliga kollegor
Och låntagare väna
Står ej emot när det skakar i knäna
Ledd till kunskapens träd
Utan seder och tukt
Jo, jo - man frestar mig med frukt ...
Jag har talanger som få
Liksom Goethe en pöt
För att va' karl är jag onödigt söt
Men jag har fast karaktär
Och ståndaktighet
För mig är mitt kall nåt konkret
Vid min skyddande disk
Gör jag alltid min plikt
När damer i flock stör min sikt
Ett förföriskt ögonkast
Med löfte/hot om mera sen
Jo, jo - man frestar mig igen ...
söndag 12 oktober 2008
DAGENS SANNING
Jag älskar kvinnor som säger ja
Jag älskar kvinnor som säger nej
Men bäst för mej är
Kvinnor som säger
"Ja ... men bara för dej ..."
Jag älskar kvinnor som säger nej
Men bäst för mej är
Kvinnor som säger
"Ja ... men bara för dej ..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
