UTDRAG UR MIN BOK #3

Chefen och jag brukade äta lunch tillsammans. Chefen och jag brukade även smita ifrån notan tillsammans, vilket innebar att vi ständigt måste uppsöka nya restauranger i staden. Den här sushirestaurangen som vid stod framför, måste ha öppnat nyligen - vad jag kom ihåg så hade det legat en skoaffär i den här lokalen förut. Sushi var väl inte precis någon favoritmat hos mig direkt, jag föredrog en rejäl köttbit inramad av potatis i dess mest förädlade form - pommes frites - och grönsaker i form av ketchup och inget annat. Om jag höll för näsan, blundade och intalade mig själv att jag åt marshmallows, så gick det kanske att få ner de råa fiskbitarna. Chefen och jag hade dock viktiga saker att diskutera nu, vilket tacksamt nog kunde distrahera mig ifrån den primitiva födan.
- Jaha, sa jag när vi slagit oss ned vid ett bord nära ingången och gjort våra beställningar. Fullt med låntagare i biblioteket igen till hösten?
- Ja, det är ju själva fan! Varför ska folk nödvändigtvis gå till ett bibliotek när de vill låna böcker ..?
- Behöver vi mera personal?
- Vilka är det som jobbar hos oss nu?
- Vet du inte det?
Nog för att Chefen var självupptagen och allmänt förvirrad, men nog borde han väl i alla fall kunna hålla koll på vilka som ingick i hans biblioteks dagliga arbetsstyrka.
- Var det inte någon som dog? sa Chefen med munnen full med mat.
- Ja - George ... han är inte kvar ...
- Bra.
- Sen har vi Lisa i låneexpeditionen ...
- Vem?
- Lisa Minelli.
- Sånge ...
- Nej, inte sångerskan. Hon stavar Liza med Z. Medelålders proper dam, alltid klädd helt i lila. Du måste ha sett henne i ögonvrån åtminstone någon gång.
- Hmmm. Vet hon vem jag är?
- Alla vet vem du är ...
- Finns det nån mer?
- Ja - Joanna ...
- Hur mycket?
- JOANNA. Ung tjej, nervöst lagd, sitter bara på sitt rum hela dagarna, säger aldrig någonting.
- Och du tycker det är konstigt att jag inte kommer ihåg personalen ..?
- OK, Joanna är lite speciell. Men om vi nu ska få en massa seriösa låntagare hit så måste vi ha seriösa bibliotekarier också.
- Är den där bruden kvar?
- Vilken brud?
- Den där blonda snaggade tjejen ... med snygg figur …
- Jag har ingen aning om vem du menar ...
Jag föredrog att inte bli påmind om kvinnor som på ett eller annat vis förolämpat mig - vilket hittills inkluderade alla kvinnor jag någonsin träffat, privat eller yrkesmässigt.
- Aldrig funnits någon sådan hos oss, sa jag oberört.
- OK, jag har säkert misstagit mig. Kunde ha svurit på att ... nå, vilka nya personer behöver vi?
- Ja, själv är jag ju fullständigt överbelastad med arbete som det redan är, så vi behöver fler bibliotekarier som kan ta hand om informationsdisken och låntagarundervisningen. Och så någon mer i låneexpeditionen som kan byta av Lisa. Om Joanna tar hand om katalogiseringen och fjärrlånen, så kanske det behövs några personer till som nyförvärvar och några som tar pass vid lånedisken ...
- Hur många blir det?
- Fjorton ..?
- Fyra räcker nog. Vi kan inte lägga alla nya pengar som vi nu får på litteratur och personal. Jag vill ha ett barskåp i mitt arbetsrum. Och ett nytt biljardbord, det gamla gick sönder när jag sov på det. Och vi skulle behöva en ny bowlingbana - de där kinesiska studenterna sprängde ju den förra ...
- Tur att laboratorierna var i det andra huset och inte i biblioteksbyggnaden ...
- Tycker du att jag ska hålla ett personalmöte med alla?
- Nu tar du väl ändå i ...
- Jag har hört att andra chefer gör det. Ganska ofta också tydligen. Skulle vara kul att pröva på nåt sånt nångång ...
- Är du säker på att du verkligen vill utsätta dig för andra människor? Och tvärtom ..?
- Hade vi inte möten förr i världen? Nån gammal kärring som höll i dem ...
- Ja, Elisabet - hon skötte hela biblioteket så att du slapp.
- Vem har skött biblioteket sedan dess?
- Jag tror faktiskt inte att det har behövts skötas. Marti ... jag menar, en viss person höll i trådarna ett tag, men annars så har allt rullat på av sig självt. Jag har försökt att se till så att det praktiska arbetet fungerat.
- Vad skulle jag ta mig till utan dig ..?
- Det tål inte ens att spekuleras över. Nå, jag tycker att vi anställer de här åtta personerna ...
- Fyra.
- ... fyra personerna under sommaren och fördelar arbetsuppgifterna bland dem. Sedan kan vi ha ett stort personalmöte i höst med allihopa. Som en planering inför verksamhetens strukturering. Eller en diskussion om personalfrämjande åtgärder.
- Det där är ord som jag känner igen ...
- Jag vet, de brukar förekomma i arbetslivet. Vi kan ju låtsas att vi också tillhör arbetslivet.
- OK, det här låter bra, tycker jag. Ska du springa åt höger eller vänster?
- Jag tar vänster.
Chefen och jag reste oss blixtsnabbt ifrån matbordet och sprang rakt ut från restaurangen. Chefen försvann gatan upp till höger och jag sprang nedåt stan, in bland smågatorna. Personalen i restaurangen reagerade för långsamt och kunde bara stå ute på gatan och skrika efter oss.