Benjamin Frankly (1706-1790)
Benjamin Frankly var en känd uppfinnare, vetenskapsman, politiker, journalist och diplomat men mest känd var han som bibliotekarie.
1727 startade han en diskussionsklubb i Philadelphia som kallades ”Syjuntan”, där det diskuterades i det oändliga. 1743 bytte de namn till The American Phil Society eftersom en av medlemmarna – Phil – insisterade på det. 1731 grundade klubben ett bibliotek, mest för att ha en egen möteslokal eftersom de blivit utslängda ifrån alla andra lokaler i Philadelphia på grund av sitt högljudda diskuterande. Det var vanligt förekommande att sprit ingick i diskussionsunderlagen.
En natt i fyllan och villan bestämde sig Frankly för att flyga drake. Det faktum att det var becksvart, att det ösregnade och att blixtar oavbrutet slog ner omkring honom tycktes inte avstyra hans beslutsamhet. Efter att han tämligen omgående träffats av en blixt drabbades han av så svåra hjärnskador att han blev tvungen att ge upp sin karriär som bibliotekarie.
Istället blev han politiker. I sitt mentalt försvagade tillstånd var han med om att grunda Amerikas Förenta Stater ...
lördag 13 december 2008
torsdag 11 december 2008
UTNYTTJA BIBLIOTEKSUTRYMMET
Många bibliotek klagar över att de har alldeles för lite utrymme tillgängligt för att få plats med alla böcker. Till sådana klagomål finns det bara en seriös respons: STRUNTPRAT!
Nästan alla bibliotek ser ut på ungefär likadant vis – högt i tak, fria ytor, öppna gångstråk, mängder av outnyttjade soffor och läsplatser och ett djävulskt överdrivet antal fönster. Istället för att ett bibliotek har tio meter fri luft upp till innertaket så kan man bygga fler våningsplan på samma utrymme. De flesta människor är inte längre än 185 cm så 1,90 meter i takhöjd borde vara rimligt (de som är bortåt 2 meter långa är ändå vana vid att behöva böja sig överallt de kommer). Fler våningsplan ger mera plats åt bokhyllor som kan fyllas ifrån golvet ända upp till taket.
Läsplatsernas vara eller inte vara har diskuterats – eller borde göras det ... Vad är det som säger att man ska sitta i biblioteket och läsa böcker som man lånat? Man sitter väl inte och äter sin middag på ICA? Bibliotekets uppdrag är att tillhandahålla information, var låntagaren tillgodogör sig denna information är upp till låntagaren själv. Låntagaren får en bok i handen och ett menande ögonkast ifrån personalen att genast försvinna. Biblioteket är inte någon bussväntsal där folk kan driva omkring håglöst i timmar.
Om man i fortsättningen bygger bibliotek som fyrkantiga lådor utan fönster, sprängfyllda med bokhyllor med en meters mellanrum, så ska det mycket till för att inte alla böcker och annat material ska få plats. Som man bäddar får man ligga. Vilket är viktigast – att alla böcker får plats i biblioteket eller att låntagaren kan sitta och halvsova vid ett bord medan han stirrar ut genom fönstret på vad som händer utomhus ..?
Nästan alla bibliotek ser ut på ungefär likadant vis – högt i tak, fria ytor, öppna gångstråk, mängder av outnyttjade soffor och läsplatser och ett djävulskt överdrivet antal fönster. Istället för att ett bibliotek har tio meter fri luft upp till innertaket så kan man bygga fler våningsplan på samma utrymme. De flesta människor är inte längre än 185 cm så 1,90 meter i takhöjd borde vara rimligt (de som är bortåt 2 meter långa är ändå vana vid att behöva böja sig överallt de kommer). Fler våningsplan ger mera plats åt bokhyllor som kan fyllas ifrån golvet ända upp till taket.
Läsplatsernas vara eller inte vara har diskuterats – eller borde göras det ... Vad är det som säger att man ska sitta i biblioteket och läsa böcker som man lånat? Man sitter väl inte och äter sin middag på ICA? Bibliotekets uppdrag är att tillhandahålla information, var låntagaren tillgodogör sig denna information är upp till låntagaren själv. Låntagaren får en bok i handen och ett menande ögonkast ifrån personalen att genast försvinna. Biblioteket är inte någon bussväntsal där folk kan driva omkring håglöst i timmar.
Om man i fortsättningen bygger bibliotek som fyrkantiga lådor utan fönster, sprängfyllda med bokhyllor med en meters mellanrum, så ska det mycket till för att inte alla böcker och annat material ska få plats. Som man bäddar får man ligga. Vilket är viktigast – att alla böcker får plats i biblioteket eller att låntagaren kan sitta och halvsova vid ett bord medan han stirrar ut genom fönstret på vad som händer utomhus ..?
onsdag 10 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Jan-Como Clasanova (1725-1798)
Clasanova var en kvinnotjusare som satte alla kvinnors hjärtan i brand. Så fort han visade sig så svimmade kvinnor av upphetsning. Det gjorde det svårt för honom att leva ett normalt liv, eftersom han ständigt var tvungen att antingen freda sig mot hysteriska kvinnor som försökte slita av honom kläderna med sina tänder, eller kliva över avsvimmade kvinnokroppar i drivor som hindrade hans väg.
Detta blev i längden ohållbart - det gick väl an att underhålla kvinnor när han var ung och frisk som tonåring, men på ålderns höst, i 25-årsåldern, så ville han ta det lugnare. För att leva ett så anonymt, ensligt och ointressant liv som möjligt så bestämde han sig för att bli bibliotekarie.
Ryktet spred sig dock om Den Vackre Bibliotekarien och i biblioteket blev det en sådan trängsel av kvinnliga låntagare att man blev tvungen att slänga alla böcker och montera ner alla bokhyllor för att alla besökare skulle få plats.
Clasanova dog 1798 av överansträngning …
Hans ende nu levande släkting i rakt nedstigande led är också berömd inom yrket och har ärvt alla hans egenskaper – Den Brutale Bibliotekarien (19??- ).
Elizzabeth Tailor (1912-1975)
Elizzabeth Tailor levde ett stillsamt liv som guvernant, lärare, bibliotekarie och författare tills han träffade den försupne och självdestruktive överbibliotekarien Richard Burden och de inledde ett stormigt förhållande. På tjugo år gifte och skilde de sig med varandra sammanlagt trettiofem gånger. Tillsammans skrev de boken ”Vem är rädd för Richard Wolf?” som blev en pjäs, en film, en musikal och en domstolsförhandling.
När Richard Burden dog av svåra leverskador (lever är ju som bekant otjänligt som människoföda, men han råkade äta detta på en restaurang varvid han hastigt avled) återgick Elizzabeth till sitt tidigare stillsamma liv. Ända fram till sin död grämde det henne att hon ständigt blev förväxlad med skådespelerskan med samma namn.
Clasanova var en kvinnotjusare som satte alla kvinnors hjärtan i brand. Så fort han visade sig så svimmade kvinnor av upphetsning. Det gjorde det svårt för honom att leva ett normalt liv, eftersom han ständigt var tvungen att antingen freda sig mot hysteriska kvinnor som försökte slita av honom kläderna med sina tänder, eller kliva över avsvimmade kvinnokroppar i drivor som hindrade hans väg.
Detta blev i längden ohållbart - det gick väl an att underhålla kvinnor när han var ung och frisk som tonåring, men på ålderns höst, i 25-årsåldern, så ville han ta det lugnare. För att leva ett så anonymt, ensligt och ointressant liv som möjligt så bestämde han sig för att bli bibliotekarie.
Ryktet spred sig dock om Den Vackre Bibliotekarien och i biblioteket blev det en sådan trängsel av kvinnliga låntagare att man blev tvungen att slänga alla böcker och montera ner alla bokhyllor för att alla besökare skulle få plats.
Clasanova dog 1798 av överansträngning …
Hans ende nu levande släkting i rakt nedstigande led är också berömd inom yrket och har ärvt alla hans egenskaper – Den Brutale Bibliotekarien (19??- ).
Elizzabeth Tailor (1912-1975)
Elizzabeth Tailor levde ett stillsamt liv som guvernant, lärare, bibliotekarie och författare tills han träffade den försupne och självdestruktive överbibliotekarien Richard Burden och de inledde ett stormigt förhållande. På tjugo år gifte och skilde de sig med varandra sammanlagt trettiofem gånger. Tillsammans skrev de boken ”Vem är rädd för Richard Wolf?” som blev en pjäs, en film, en musikal och en domstolsförhandling.
När Richard Burden dog av svåra leverskador (lever är ju som bekant otjänligt som människoföda, men han råkade äta detta på en restaurang varvid han hastigt avled) återgick Elizzabeth till sitt tidigare stillsamma liv. Ända fram till sin död grämde det henne att hon ständigt blev förväxlad med skådespelerskan med samma namn.
måndag 8 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Agust Strindman (1849-1912)
I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.
Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.
På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.
I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.
Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.
På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.
lördag 6 december 2008
A BLOGGER'S WORK IS NEVER DONE ...
Det här med bloggande börjar att bli slitsamt ... åtminstone med det upplägget som jag har. Alla andra bloggare behöver bara skriva om sina egna ointressanta liv medan jag måste hitta på skämt hela tiden ...
Jag har nog för höga krav på mig själv. Jag har lagt ut några grejor på bloggen som jag själv inte tyckte höll högsta kvalitet men de blev lika (om inte mer) uppskattade som mina obestridliga mästerverk som jag skrivit. Så – är det dags att sänka ribban? Jag ska kanske spara de bästa skriverierna till min bok som jag ger ut när jag blir gammal och grå (öh ... nu alltså ...).
Jag hade tänkt göra fler ambitiösa saker innan jul som jag dock inte hinner med: julsång, adventskalender, sällskapsspel, fler musikvideor ... kanske nästa år ...
(Vilken annan blogg ger läsarna sådan valuta för deras oskänkta pengar ..?)
Jag ska i alla fall försöka få klar min nästa video som handlar om en typisk arbetsdag på biblioteket. Glöm inte att besöka mina Virtual Library Orchestra-sidor på Youtube och Myspace ... Join the herd and spread the word!
Jag har nog för höga krav på mig själv. Jag har lagt ut några grejor på bloggen som jag själv inte tyckte höll högsta kvalitet men de blev lika (om inte mer) uppskattade som mina obestridliga mästerverk som jag skrivit. Så – är det dags att sänka ribban? Jag ska kanske spara de bästa skriverierna till min bok som jag ger ut när jag blir gammal och grå (öh ... nu alltså ...).
Jag hade tänkt göra fler ambitiösa saker innan jul som jag dock inte hinner med: julsång, adventskalender, sällskapsspel, fler musikvideor ... kanske nästa år ...
(Vilken annan blogg ger läsarna sådan valuta för deras oskänkta pengar ..?)
Jag ska i alla fall försöka få klar min nästa video som handlar om en typisk arbetsdag på biblioteket. Glöm inte att besöka mina Virtual Library Orchestra-sidor på Youtube och Myspace ... Join the herd and spread the word!
fredag 5 december 2008
Å-TIDSKRIFTER
På dagens bibliotek är snart papperstidskrifter ett minne blott, de elektroniska resurserna har mer eller mindre tagit över helt och hållet. Det går ju an när man befinner sig i civilisationens centrum som Linköping, men hur går det för bibliotek långt ute i obygden dit elektronerna inte når?
Lösningen är ångdrivna tidskrifter, å-tidskrifter. En ångmaskin kan enkelt införskaffas eller t o m tillverkas själv (se skiss) och användas för att driva generatorn som gör att alla bokstäver i tidskrifterna hamnar på rätt plats. Koppla generatorn till en gammal TV-apparat och du har alla å-resurser tillgängliga direkt.
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Marcel Prust (1871-1922)
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
onsdag 3 december 2008
FAST DET VERKAR INTE TROLIGT ...
Vi går mot bättre tider
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
Och inget känns oroligt
Mina verser glädje sprider
Fast det verkar inte troligt ...
En kvinna kommer fram till mig
Och viskar förtroligt
”Jag vill ju bara ha dig”
Fast det verkar inte troligt ...
Den svage gör segergest
Ruskigt väder blir soligt
Fantasi blir grundlagsfäst
Fast det verkar inte troligt ...
Jag skriver som extraknäck
Ni tycker det är roligt
Ni säger ”mottag denna check”
Fast det verkar inte troligt ...
söndag 30 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Mao The Dong (1893-1976)
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
lördag 29 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
I Manuel Klant (1724-1804)
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
onsdag 26 november 2008
VIDEO KILLED THE LIBRARY STAR ...
Video på Youtube för The Virtual Library Orchestra http://se.youtube.com/watch?v=hlqaBPL6gR4
tisdag 25 november 2008
FINNS DET INGEN ÄNDE PÅ MIN BEGÅVNING ..?
Om denna blogg är den politiska grenen av min subversiva verksamhet så kommer nu här den militära; att förföra människor till underkastelse med skön musik … www.myspace.com/virtuallibraryorchestra.
måndag 24 november 2008
VAD EN UNG BIBLIOTEKARIE BÖR VETA
Jaså, du är färdig med din utbildning till bibliotekarie nu? Tog det inte lite väl lång tid för dig? Nå, alla har väl inte en naturlig fallenhet för yrket ...
Emellertid – nu när du tar dina första stapplande steg ut i arbetslivet finns det några små saker som du kan behöva veta. Sådant som de inte lär ut på bibliotekshögskolan – inte för att de inte vet, utan för att de inte vill ...
Du har säkert under utbildningen åtminstone någon gång stött på ordet ”låntagare”. Som du säkert förstått av det föraktfulla tonfall, kombinerat med nedlåtande hånleenden, med vilket ordet uttalas av erfarna bibliotekarier, att ”låntagare” är en företeelse som kommer väldigt långt ner på listan över en yrkesverksam bibliotekaries prioriteringar vad gäller åtaganden och plikter.
Trots det, så bör du känna till låntagarens rätta natur. Låt dig inte luras av deras beskedliga och allmänt bortkomna uppsyn - varje låntagare är personligen utsänd av djävulen själv för att testa ditt tålamod och din mentala styrka. Det räcker inte med att bara ignorera låntagarnas existens, du måste aktivt se till så att dessa permanent avskräcks ifrån att störa dig igen. Hur man går tillväga är upp till varje bibliotekarie själv, baserat på erfarenhet, personlighet och dagsform, men här är några tips:
- Vad än låntagaren önskar så hänvisa vidare till någon annan i personalen. Om dessa är införstådda med taktiken så gör de likadant och det hela blir en härlig rundgång. Ju längre och mer invecklad rundgång ni åstadkommer, desto större chans att ni alla kan se tillbaka på händelsen åratal framåt med ett angenämt nostalgiskt skimmer.
- En låntagare vet mindre än du och har alltid fel. Så länge du är införstådd med dessa oomkullrunkeliga fakta så kan inget hindra dig ifrån att utföra ett effektivt och tillfredsställande arbete. Det är saligare att giva än att taga – detta lämpar sig särskilt väl när det gäller argument ...
- En låntagare befinner sig alltid i en beroendeställning gentemot dig. Låntagaren behöver dig mer än du behöver denne. Sådant ger alltid bibliotekarien självförtroende, råg i ryggen och utlopp för självförverkligande idéer. Utnyttja din styrkeposition väl och med gott omdöme – eller om det nu inte går – inte ...
Förutom låntagare så kan det dyka upp andra suspekta och onödiga typer i biblioteket, t ex forskare, hantverkare, politiker, journalister och turister. Sådana ska avsnäsas med lika hög grad av inlevelse som vad gäller låntagare (en låntagare har ju trots allt åtminstone formellt en viss rätt att vistas i biblioteket). För en seriös bibliotekarie gäller att alltid vara konsekvent, jämlik och neutral, dvs behandla *alla* människor som lort.
Så – nu har du lärt dig allt du behöver veta för att du ska få en lång och framgångsrik karriär som bibliotekarie. Och kom ihåg – vad som än händer – hänvisa inte till mig ...
Emellertid – nu när du tar dina första stapplande steg ut i arbetslivet finns det några små saker som du kan behöva veta. Sådant som de inte lär ut på bibliotekshögskolan – inte för att de inte vet, utan för att de inte vill ...
Du har säkert under utbildningen åtminstone någon gång stött på ordet ”låntagare”. Som du säkert förstått av det föraktfulla tonfall, kombinerat med nedlåtande hånleenden, med vilket ordet uttalas av erfarna bibliotekarier, att ”låntagare” är en företeelse som kommer väldigt långt ner på listan över en yrkesverksam bibliotekaries prioriteringar vad gäller åtaganden och plikter.
Trots det, så bör du känna till låntagarens rätta natur. Låt dig inte luras av deras beskedliga och allmänt bortkomna uppsyn - varje låntagare är personligen utsänd av djävulen själv för att testa ditt tålamod och din mentala styrka. Det räcker inte med att bara ignorera låntagarnas existens, du måste aktivt se till så att dessa permanent avskräcks ifrån att störa dig igen. Hur man går tillväga är upp till varje bibliotekarie själv, baserat på erfarenhet, personlighet och dagsform, men här är några tips:
- Vad än låntagaren önskar så hänvisa vidare till någon annan i personalen. Om dessa är införstådda med taktiken så gör de likadant och det hela blir en härlig rundgång. Ju längre och mer invecklad rundgång ni åstadkommer, desto större chans att ni alla kan se tillbaka på händelsen åratal framåt med ett angenämt nostalgiskt skimmer.
- En låntagare vet mindre än du och har alltid fel. Så länge du är införstådd med dessa oomkullrunkeliga fakta så kan inget hindra dig ifrån att utföra ett effektivt och tillfredsställande arbete. Det är saligare att giva än att taga – detta lämpar sig särskilt väl när det gäller argument ...
- En låntagare befinner sig alltid i en beroendeställning gentemot dig. Låntagaren behöver dig mer än du behöver denne. Sådant ger alltid bibliotekarien självförtroende, råg i ryggen och utlopp för självförverkligande idéer. Utnyttja din styrkeposition väl och med gott omdöme – eller om det nu inte går – inte ...
Förutom låntagare så kan det dyka upp andra suspekta och onödiga typer i biblioteket, t ex forskare, hantverkare, politiker, journalister och turister. Sådana ska avsnäsas med lika hög grad av inlevelse som vad gäller låntagare (en låntagare har ju trots allt åtminstone formellt en viss rätt att vistas i biblioteket). För en seriös bibliotekarie gäller att alltid vara konsekvent, jämlik och neutral, dvs behandla *alla* människor som lort.
Så – nu har du lärt dig allt du behöver veta för att du ska få en lång och framgångsrik karriär som bibliotekarie. Och kom ihåg – vad som än händer – hänvisa inte till mig ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
