J Edegar Hoofer (1895-1972)
Innan Hoofer blev chef för FBI och Postverket, jobbade den unge Jay Edegar som bibliotekarie i Chicago. Tack vare att han var medfött misstänksam, snarstucken, hemlighetsfull, illvillig, nedlåtande och undandragen kunde han snabbt göra karriär inom bibliotekarieyrket. Han blev även snabbt uppmärksammad av den lokala korrumperade poliskåren i staden. Han fick uppdrag som informatör, underrättelseagent och infiltratör. Eftersom polisen ägdes av maffian så var det i första hand vanliga hederliga medborgare som drabbades av polisundersökningar, inte den organiserade brottsligheten.
Från dessa skumraskaffärer var steget inte långt till FBI och även där gjorde Hoofer en snabb karriär. Vid nitton års ålder blev han högste chef, en position som han behöll i sextio år.
Förutom sin livsgärning att trakassera invandrare, kommunister och presidenter så hade Hoofer även en separat karriär vid sidan av, som designer av kvinnounderkläder. Det är kanske inte allmänt känt att det var Hoofer som uppfann bygelbehån.
Visar inlägg med etikett berömda bibliotekarier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett berömda bibliotekarier. Visa alla inlägg
onsdag 15 juli 2009
måndag 5 januari 2009
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Gustaf Edvard Klämmig (1823-1893)
Byggde upp Kungliga Biblioteket i Stockholm helt och hållet med sin egen privata boksamling, som tillkom genom att han aldrig lämnade tillbaka böcker han lånat på andra bibliotek. Klämmig flyttade även in på biblioteket och levde där hela sitt liv utan att någonsin lämna lokalen. Han hade ingen som helst utbildning och kunde varken läsa eller skriva. Hans intresse för böcker grundade sig helt och hållet på böckernas vackra pärmar. I Kungliga Biblioteket sorterade han alla böcker efter bokryggarnas färger, vilket gjorde att låntagare drog sig för att utnyttja bibliotekets resurser. Detta passade Klämmig utmärkt och han levde som en enstöring bland sina böcker.
Klämmig närde en dröm om att skriva en egen bok. Emilskrönikan, men eftersom han inte kunde skriva själv så dikterade han för andra. Dessa andra visade sig dock vara råttor i biblioteket, vilket innebär att väldigt lite av det han dikterade finns nerskrivet.
Klämmig dog när en hylla rasade över honom och det dröjde över fyrtio år innan hans lik upptäcktes.
Byggde upp Kungliga Biblioteket i Stockholm helt och hållet med sin egen privata boksamling, som tillkom genom att han aldrig lämnade tillbaka böcker han lånat på andra bibliotek. Klämmig flyttade även in på biblioteket och levde där hela sitt liv utan att någonsin lämna lokalen. Han hade ingen som helst utbildning och kunde varken läsa eller skriva. Hans intresse för böcker grundade sig helt och hållet på böckernas vackra pärmar. I Kungliga Biblioteket sorterade han alla böcker efter bokryggarnas färger, vilket gjorde att låntagare drog sig för att utnyttja bibliotekets resurser. Detta passade Klämmig utmärkt och han levde som en enstöring bland sina böcker.
Klämmig närde en dröm om att skriva en egen bok. Emilskrönikan, men eftersom han inte kunde skriva själv så dikterade han för andra. Dessa andra visade sig dock vara råttor i biblioteket, vilket innebär att väldigt lite av det han dikterade finns nerskrivet.
Klämmig dog när en hylla rasade över honom och det dröjde över fyrtio år innan hans lik upptäcktes.
lördag 13 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Benjamin Frankly (1706-1790)
Benjamin Frankly var en känd uppfinnare, vetenskapsman, politiker, journalist och diplomat men mest känd var han som bibliotekarie.
1727 startade han en diskussionsklubb i Philadelphia som kallades ”Syjuntan”, där det diskuterades i det oändliga. 1743 bytte de namn till The American Phil Society eftersom en av medlemmarna – Phil – insisterade på det. 1731 grundade klubben ett bibliotek, mest för att ha en egen möteslokal eftersom de blivit utslängda ifrån alla andra lokaler i Philadelphia på grund av sitt högljudda diskuterande. Det var vanligt förekommande att sprit ingick i diskussionsunderlagen.
En natt i fyllan och villan bestämde sig Frankly för att flyga drake. Det faktum att det var becksvart, att det ösregnade och att blixtar oavbrutet slog ner omkring honom tycktes inte avstyra hans beslutsamhet. Efter att han tämligen omgående träffats av en blixt drabbades han av så svåra hjärnskador att han blev tvungen att ge upp sin karriär som bibliotekarie.
Istället blev han politiker. I sitt mentalt försvagade tillstånd var han med om att grunda Amerikas Förenta Stater ...
Benjamin Frankly var en känd uppfinnare, vetenskapsman, politiker, journalist och diplomat men mest känd var han som bibliotekarie.
1727 startade han en diskussionsklubb i Philadelphia som kallades ”Syjuntan”, där det diskuterades i det oändliga. 1743 bytte de namn till The American Phil Society eftersom en av medlemmarna – Phil – insisterade på det. 1731 grundade klubben ett bibliotek, mest för att ha en egen möteslokal eftersom de blivit utslängda ifrån alla andra lokaler i Philadelphia på grund av sitt högljudda diskuterande. Det var vanligt förekommande att sprit ingick i diskussionsunderlagen.
En natt i fyllan och villan bestämde sig Frankly för att flyga drake. Det faktum att det var becksvart, att det ösregnade och att blixtar oavbrutet slog ner omkring honom tycktes inte avstyra hans beslutsamhet. Efter att han tämligen omgående träffats av en blixt drabbades han av så svåra hjärnskador att han blev tvungen att ge upp sin karriär som bibliotekarie.
Istället blev han politiker. I sitt mentalt försvagade tillstånd var han med om att grunda Amerikas Förenta Stater ...
onsdag 10 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Jan-Como Clasanova (1725-1798)
Clasanova var en kvinnotjusare som satte alla kvinnors hjärtan i brand. Så fort han visade sig så svimmade kvinnor av upphetsning. Det gjorde det svårt för honom att leva ett normalt liv, eftersom han ständigt var tvungen att antingen freda sig mot hysteriska kvinnor som försökte slita av honom kläderna med sina tänder, eller kliva över avsvimmade kvinnokroppar i drivor som hindrade hans väg.
Detta blev i längden ohållbart - det gick väl an att underhålla kvinnor när han var ung och frisk som tonåring, men på ålderns höst, i 25-årsåldern, så ville han ta det lugnare. För att leva ett så anonymt, ensligt och ointressant liv som möjligt så bestämde han sig för att bli bibliotekarie.
Ryktet spred sig dock om Den Vackre Bibliotekarien och i biblioteket blev det en sådan trängsel av kvinnliga låntagare att man blev tvungen att slänga alla böcker och montera ner alla bokhyllor för att alla besökare skulle få plats.
Clasanova dog 1798 av överansträngning …
Hans ende nu levande släkting i rakt nedstigande led är också berömd inom yrket och har ärvt alla hans egenskaper – Den Brutale Bibliotekarien (19??- ).
Elizzabeth Tailor (1912-1975)
Elizzabeth Tailor levde ett stillsamt liv som guvernant, lärare, bibliotekarie och författare tills han träffade den försupne och självdestruktive överbibliotekarien Richard Burden och de inledde ett stormigt förhållande. På tjugo år gifte och skilde de sig med varandra sammanlagt trettiofem gånger. Tillsammans skrev de boken ”Vem är rädd för Richard Wolf?” som blev en pjäs, en film, en musikal och en domstolsförhandling.
När Richard Burden dog av svåra leverskador (lever är ju som bekant otjänligt som människoföda, men han råkade äta detta på en restaurang varvid han hastigt avled) återgick Elizzabeth till sitt tidigare stillsamma liv. Ända fram till sin död grämde det henne att hon ständigt blev förväxlad med skådespelerskan med samma namn.
Clasanova var en kvinnotjusare som satte alla kvinnors hjärtan i brand. Så fort han visade sig så svimmade kvinnor av upphetsning. Det gjorde det svårt för honom att leva ett normalt liv, eftersom han ständigt var tvungen att antingen freda sig mot hysteriska kvinnor som försökte slita av honom kläderna med sina tänder, eller kliva över avsvimmade kvinnokroppar i drivor som hindrade hans väg.
Detta blev i längden ohållbart - det gick väl an att underhålla kvinnor när han var ung och frisk som tonåring, men på ålderns höst, i 25-årsåldern, så ville han ta det lugnare. För att leva ett så anonymt, ensligt och ointressant liv som möjligt så bestämde han sig för att bli bibliotekarie.
Ryktet spred sig dock om Den Vackre Bibliotekarien och i biblioteket blev det en sådan trängsel av kvinnliga låntagare att man blev tvungen att slänga alla böcker och montera ner alla bokhyllor för att alla besökare skulle få plats.
Clasanova dog 1798 av överansträngning …
Hans ende nu levande släkting i rakt nedstigande led är också berömd inom yrket och har ärvt alla hans egenskaper – Den Brutale Bibliotekarien (19??- ).
Elizzabeth Tailor (1912-1975)
Elizzabeth Tailor levde ett stillsamt liv som guvernant, lärare, bibliotekarie och författare tills han träffade den försupne och självdestruktive överbibliotekarien Richard Burden och de inledde ett stormigt förhållande. På tjugo år gifte och skilde de sig med varandra sammanlagt trettiofem gånger. Tillsammans skrev de boken ”Vem är rädd för Richard Wolf?” som blev en pjäs, en film, en musikal och en domstolsförhandling.
När Richard Burden dog av svåra leverskador (lever är ju som bekant otjänligt som människoföda, men han råkade äta detta på en restaurang varvid han hastigt avled) återgick Elizzabeth till sitt tidigare stillsamma liv. Ända fram till sin död grämde det henne att hon ständigt blev förväxlad med skådespelerskan med samma namn.
måndag 8 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Agust Strindman (1849-1912)
I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.
Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.
På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.
I likhet med de flesta bibliotekarier så ville Agust helst bli författare själv istället för att handskas med andras mediokra verk. I över tio års tid skickade han allt sämre och sämre manus till förläggare utan att få napp. I ett sista desperat försök beslöt han sig för att utesluta fantasifulla miljöer, en äventyrlig handling och intressanta personer för att istället skriva om sig själv.
Resultatet blev ”Döda Rummet”, en bok som handlar om en bibliotekarie som sitter på sin kammare och skriver om sig själv. Boken blev en braksuccé och Agust kunde äntligen sluta sitt själsdödande jobb på biblioteket och istället bli författare på heltid. Han skrev böcker om sina semestrar i skärgården, om sina söndagspromenader, om sina älskarinnor, om sina experimentella försök att tillverka kryptonit och om hur skönt det är slippa jobba på bibliotek.
På sin ålders höst efter en lång och framgångsrik karriär som skildrare av sig själv, bestämde han sig för att en sista gång skriva en bok som var helt påhittad utan anknytning till hans eget liv. Boken ”En blå bok med bruna smutsfläckar” blev ett dunderfiasko och på sin 63-årsdag blev han lynchad av en uppretad folkmassa som passerade hans hus med facklor i händerna.
fredag 5 december 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Marcel Prust (1871-1922)
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
Förutom att han var en av sin tids största hypokondriker så var han lat, snobbig och självupptagen. I Frankrikes litterära kretsar på 1800-talet var ingenting av detta något hinder - tvärtom levde han som en uppburen och beundrad författare i många år innan han faktiskt satte sig ner och nedlät sig till att skriva sin första bok. Boken fick titeln ”Svanvägen 34” och handlar om en man som äter kakor. Marcel tyckte att det var så ansträngande att författa (psykiskt och framförallt fysisk) att han drog sig för att skriva mera. Istället gav han ut samma bok sex gånger till fast med olika titlar, och sa att alla sju böckerna ingick i en romansvit med titeln ”På spaning efter den inspiration som flytt”. Eftersom de flesta läsarna tappade intresset någonstans i mitten på den första boken så var det ingen som märkte detta.
Trots kritikerhyllningar var det få som köpte böckerna - för att få en inkomst med minsta möjliga ansträngning tog Marcel anställning vid Biblioteque Mazarine i Paris. Det blev hans uppgift att bära mazarinerna ifrån bageriet till lånedisken.
De sista 45 åren av sitt liv ägnade han åt att beklaga sig över sin svaga hälsa. Han dog i sömnen i sin säng när han råkade linda lakanet runt sin hals och ströp sig själv. På hans gravsten finns inskriptionen ”Jag sa ju att jag var sjuk” ...
söndag 30 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Mao The Dong (1893-1976)
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
Mao tillbringade sitt tidiga yrkesliv som biblioteksassistent vid Pekings universitet. När han inte fick en utlovad högre tjänst så såg han bara en lösning på problemet. Han blev tvungen att samla ihop en stor skara anhängare, marschera mot Chiang Kai-Shek och dennes miljonhövdade armé och störta regimen i en blodig revolution. På så vis skulle han ta sin rättmätiga tjänst som barnbibliotekarie i anspråk.
Emellertid gick inte så smidigt som han hade tänkt sig, så han och hans överlevande anhängare fick fly långt ut på landsbygden. Där kunde han i lugn och ro tänka ut ännu mer utstuderade hämndaktioner mot etablissemanget, dvs biblioteksstyrelsen. 1949 efter långvariga strider stod Mao till slut som segrare och han kunde utropa Folkbiblioteket Kina med sig själv som ordförandebibliotekarie.
1966 genomfördes Den Stora Biblioteksrevolutionen då Mao lät bränna alla böcker i Kina såsom varande västerländska kapitalistiska påfund. Mao dog 1976 innan han hann genomföra nästa stora revolution: att förbjuda tal, tankar, ljud och kroppsliga funktioner såsom varande västerländska kapitalistiska påfund.
lördag 29 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
I Manuel Klant (1724-1804)
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
Var på sin tid en hyfsat känd filosof som grundade Den Kritiska Filosofin, vilket innebär att man kritiserar allt och alla överallt och hela tiden, vilket gjorde honom särskilt uppskattad vid middagsbjudningar.
När han fick tid över från sitt kritiserande tjänstgjorde han som biblioteksassistent vid det kungliga palatset i Königsberg där han – hör och häpna – hade vissa invändningar mot hur biblioteket sköttes. Efter en dispyt med överbibliotekarien som slutade med en duell i gryningen, dog Klant av sina skador som han ådrog sig vid detta tillfälle. Inte vid duellen (som han vann) utan när han ramlade av cykeln på väg hem.
fredag 21 november 2008
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Sankt Jerry (347-419)
Efter att i sin ungdom varit en riktig huligan (han introducerade t ex läktarvåld vid offentliga avrättningar) så konverterade han 365 till katolicismen och studerade till munk. Efter att ha dragit ut en tagg ur påvens fot fick han hedersuppdraget att översätta bibeln. Hans version är den så kallade Vulgära Översättningen som än idag är i bruk i vissa slutna sällskap.
Han levde sina sista trettiofyra år som eremit i den syrianska öknen. Hans eremitliv hindrade honom dock inte från att utmärka sig som en framgångsrik nattklubbsångare, med ”Moon River” som specialitet.
Jerry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för katalogisatörer, översättare och Audrey Hepburn.
Efter att i sin ungdom varit en riktig huligan (han introducerade t ex läktarvåld vid offentliga avrättningar) så konverterade han 365 till katolicismen och studerade till munk. Efter att ha dragit ut en tagg ur påvens fot fick han hedersuppdraget att översätta bibeln. Hans version är den så kallade Vulgära Översättningen som än idag är i bruk i vissa slutna sällskap.
Han levde sina sista trettiofyra år som eremit i den syrianska öknen. Hans eremitliv hindrade honom dock inte från att utmärka sig som en framgångsrik nattklubbsångare, med ”Moon River” som specialitet.
Jerry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för katalogisatörer, översättare och Audrey Hepburn.
BERÖMDA BIBLIOTEKARIER
Sankt Larry (213-258)
Larry gjorde snabb karriär inom den katolska kyrkan och konspirerade år 248 med scientologerna för att få påve Sixten II avrättad för blasfemi när denne visslat under ett toalettbesök. Efter påvens död blev Larry den högst rankade kyrklige ledaren i Rom. Han utnyttjade sin upphöjda ställning till att ägna de följande tio åren åt att söka efter den katolska kyrkans förmögenhet som Sixten hunnit gömma undan före sin arrestering. Under Larrys frenetiska skattletande överallt kom många gamla dokument fram som alla trodde gått förlorade. Det fick många att tro att Larry värnade om bevarandet av kyrkliga skrifter och skrivelser och han blev utnämnd till hedersbibliotekarie. Larry brändes till döds när han letade efter skatten i en brinnande ugn.
Larry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för dokumentalister och grillkockar.
Larry gjorde snabb karriär inom den katolska kyrkan och konspirerade år 248 med scientologerna för att få påve Sixten II avrättad för blasfemi när denne visslat under ett toalettbesök. Efter påvens död blev Larry den högst rankade kyrklige ledaren i Rom. Han utnyttjade sin upphöjda ställning till att ägna de följande tio åren åt att söka efter den katolska kyrkans förmögenhet som Sixten hunnit gömma undan före sin arrestering. Under Larrys frenetiska skattletande överallt kom många gamla dokument fram som alla trodde gått förlorade. Det fick många att tro att Larry värnade om bevarandet av kyrkliga skrifter och skrivelser och han blev utnämnd till hedersbibliotekarie. Larry brändes till döds när han letade efter skatten i en brinnande ugn.
Larry blev efter sin kanonisering utnämnd till skyddshelgon för dokumentalister och grillkockar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
