KAFKAS KATT

STACKARS MORALIST

Stackars moralist
Du som bara vill väl
Hur känns det att drabbas av verklighet?
Dina höga tankar
Om människans rena själ
Har aldrig haft nån större dignitet

När optimismen grumlas
Och sanningen tränger sig på
Då står du där och ömkar människors kval
Du hävdar allas godhet
Hos stora och hos små
Men realiteten dränker dina tal

Stackars moralist
Så ensam på din bänk
Du tittar på när andra lever fan
Du som läser detta
En tacksam tanke skänk
Till varje charlatan som är human

KAFKAS KATT