DAGENS SKIVA

”Dancing after library hours” med Taylor Francis.

Disco. Ett ord som kan orsaka kalla kårar utefter ryggraden på de flesta normala människor. Man får dock inte glömma att några av de värsta låtarna gjordes av de skickligaste musikerna och sångarna.

Taylor Francis var dock inte en av dessa. Hon kunde bara med yttersta svårighet få fram läten, som med stor generositet och välvilja, kunde karakteriseras såsom sång.

Hon lanserades som The Disco Librarian eftersom hon i sin ungdom en sommar jobbat extra på ett skolbibliotek i Minneapolis. Samma sommar jobbade hon även som strippa på en sjaskig nattklubb, något som inte lyftes fram i samma utsträckning vid marknadsföringen av skivan.

Denna taktfasta låt, som handlar om vad personalen har för sig i biblioteket efter att det stängt, låg på topplistorna i hela världen våren 1979. Några fler hits blev det inte för Taylor Francis, men eftersom denna låt finns med på samtliga discosamlingsskivor som getts ut, så måste det ha blivit några kronor i kassan för henne.

Vart hon tog vägen efter att framgångarna tog slut har inte gått att få reda på. Rykten gör gällande att hon återvände till åtminstone en av de verksamheter hon utövade den där sommaren ...

DAGENS SKIVA

”Passage interdit de Bibliothèque” med Marie Claire Anne Cyrisse.

Luxemburgs bidrag till Eurovisions-schlagertävlingen 1973. Som vanligt så hyrde luxemburgarna in personer utifrån att representera dom, eftersom ingen i landet har någon som helst musikalisk begåvning. Sångerskan kom ifrån Schweiz, låtskrivaren var tysk och dirigenten var fransman. Tack vare dessa samlade resurser så vann Luxemburg tävlingen för åttonde året i rad. Vid det här laget var arrangörerna barskrapade så de avstod gärna ifrån att presentera tävlingen igen. Istället hölls tävlingen 1974 på den engelska rivieran där en svensk grupp lyckades fuska till sig segern.

Om just den här låten finns (i likhet med de flesta Eurovisionsschlagerbidrag) inte mycket att säga. Sångerskan som vid det här tillfället var 16 år, ställde upp flera gånger till i tävlingen de kommande tjugo åren – närmare bestämt sjutton gånger till (och tävlade för sammanlagt femton olika länder) men hon vann aldrig igen.

Ralf Herkel von Ister som skrev låten, blev 1978 fängslad för brott mot mänskligheten. Inte – som man skulle tro – för att han skrev denna låt, utan för att han spelat dragspel i ett fångläger under andra världskriget, vilket som alla vet räknas som tortyr ...

DAGENS SKIVA

”Quiet study area” med Ephemera.

I början av 70-talet skulle musiken vara storslagen, symfonisk, långsam, intellektuell och svårbegriplig och framföras av håriga seriösa män med snabba fingrar. Säga vad man vill om den musiken, men svängde gjorde det inte ...

Ett av banden det svängde minst om var engelska Ephemera som var oerhört populära. Med väldiga kulissbyggen på scenen, gigantiska filmskärmar, uppblåsbara flygande marsvin, brandfarliga attrapper och livsfarliga lasereffekter lyckades de hålla sin publik vaken flera timmar i sträck, trots den sövande musiken. Bandet själv brukade tränga ihop sig i ett hörn på scenen, knappt synliga bakom alla effektfulla sceniska upplevelser. Med tanke på att alla medlemmarna i bandet var fula som stryk så var nog detta ingen tillfällighet ...

1975 gavs denna LP ut som blev en enorm framgång – alla köpte den (de flesta utan att lyssna på den mer än en gång) och den blev ett obligatorisk inslag i i alla studentrum. Även alla som önskade att de levde studentliv köpte den. Med sitt tidstypiska omslag var denna skiva oundviklig var man än befann sig. Den spelades överallt och görs så fortfarande. Man kan slumpvis slå på en radiostation med Classic Rock närsomhelst och förvänta sig få höra den episka ”Library stairway” ifrån albumet vilket ögonblick som helst ...

Bandet kunde inte följa upp denna enorma framgång och personliga tvister mellan medlemmarna satte stopp för vidare samarbete. Invecklade gräl om vem som ägde rättigheterna till gruppens namn ledde bland annat till att sju olika versioner av bandet turnerade samtidigt. Originalsättningen av bandet gjorde dock en bejublad återförening vid en välgörenhetskonsert för ett par år sedan. Vid det laget hade de blivit, om möjligt, ännu fulare ...

Denna skiva var under många år det mest sålda albumet i världshistorien, tills Dr Alban slog det rekordet.

DAGENS SKIVA

”Books suck!” med Johnny Crapp & The Illiterates.

När västvärldens samlade musikjournalistkår i slutet av 1976 bestämde att punkrock var bättre än musik, så var det många musiker som blev arbetslösa över en natt. Om banden inte snabbt hakade på tåget och plagierade den nya trenden förstås ...

Ett av dessa band var The Magic Bluebottles som bildades redan 1969 i London. Från början spelade de folkmusikinspirerad vispop på akustiska gitarrer och bongotrummor. De var uppskattade som liveband på universitet och intellektuella caféer men de hade svårt att få skivkontrakt eftersom det fanns tre miljoner band till i England som lät exakt likadant, fast bättre. Gruppens ledare Henry Willsborough III övertalade så småningom de andra att det var dags att byta namn till The Lager Louts och spela countryrock på pubar, vilket var mäkta populärt i mitten av 70-talet. Återigen uppstod problemet att alla andra band som lät likadant hann före till skivbolagens portar.

När så punken bröt ut likt böldpest hösten 1976, såg bandet sin chans att för en gångs skull ligga i täten. De hade vid denna tidpunkt tur, så till vida att gitarristen Jimmy Crowbar (faktiskt hans riktiga namn) blev allvarligt hjärnskadad i en olycka och helt glömde bort hur man spelar gitarr. De flesta punkgitarrister kunde bara spela tre ackord – Jimmy Crowbar kunde nu bara spela ett halvt. Denna brist på musikalisk förfining tillsammans med ett nambyte till Johnny Crapp & The Illiterates ledde omedelbart till ett skivkontrakt med ett desperat skivbolag. Henry alias Johnny lyckades dölja sin adliga bakgrund och sin utbildning på internatskolor och musikkonservatorier. Trummisen som var utbildad bibliotekarie blev tvungen att läsa böcker i smyg när det inte fans eller journalister fanns i närheten.

Singeln "Books suck!" blev en hit vintern 1977 och bandet spåddes en lysande framtid som symboler och talesmän för Den Nya Musikaliska Revolutionen (dvs samma musik som förr fast snabbare). Emellertid så dök det snart upp bättre (och framförallt yngre) band som intresserade pressen och skivköparna mera. Bandet såg sig återigen ignorerade av omgivningen och beslöt sig för att helt ge upp sin musikaliska karriär. Istället började de att spela disco ...

DAGENS SKIVA

”We sing the praise of our Head Librarian” med The Saint Bernard Academy Library Choir.

En av 60-talets mest överraskande hits var denna gospellåt ifrån den akademiska kören vid universitetet i Saint Bernard, Alaska. Det faktum att sången prisade inte Gud, utan dennes ställföreträdare på jorden, gjorde inte framgången mindre förvånande.

Låten kan synas vara en uppriktig hyllning till en uppskattad ledare, tills man läser det finstilta på skivomslaget. Där framgår att låten är skriven, arrangerad, dirigerad och producerad av en viss Constantine Crepe, som vid denna tidpunkt (1966) var Head Librarian vid The Saint Bernard Academy Library …

Efter framgången med denna låt splittrades kören i många olika riktningar – de flesta fortsatte med sin akademiska karriär, men en av sångerskorna bildade på 70-talet hårdrockgruppen Satan’s Mistress.

Herr Constatine Crepe själv, inspirerad av sin upphöjelse, satsade på en politisk karriär. Med sin självupptagenhet, misstänksamhet, snikenhet och kontrollmani var han en given presidentkandidat för det republikanska partiet i USA. Men Richard Nixon besegrade Crepe i en jämn intern kamp eftersom Nixon ansågs vara vackrare.

Besviken återvände Crepe till Saint Bernard Academy Library där han vägrat att lämna sitt arbetsrum sedan 1969.

DAGENS SKIVA

”Library on wheels” med Billy Bob Ludendorff.

En av 60-talets största country & western-artister var Billy Bob Ludendorff, som använde sig av sin bakgrund som bokbusschaufför för att göra sig en image som en ”truck drivin’ cowboy” i musikbranschen.

Mellan 1961 och 1965 hade han hits såsom ”Truck drivin’, hellraisin’, drinkin’, gamblin’ man of God”, ”No ma’am, I won’t swear in front of the children”, ”Totally lost on the highway”, “Trucks, beer & 14 year old girls”, “A real man behind the wheel” och “Bein’ gay with the other men on the road” (man ska komma ihåg att denna låt gjordes 1964 innan ordet började användas i andra sammanhang …).

Titellåten till denna LP toppade listan i USA våren 1965 och blev hans sista framgång innan han åtalades för att ha transporterat minderåriga flickor över statsgränsen. Han tillbringade de närmaste fem åren i fängelse där han, inte oväntat fick inspiration till en ny image som ”outlaw cowboy”. Framgångarna uteblev dock och 1974 blev han påkörd av en bokbuss och avled.

Till skillnad mot vad det står på detta omslag så var han inte alls ifrån Texas, utan han var en illegal holländsk invandrare. Han och ”Colonel” Tom Parker kom över på samma båt …

DAGENS SKIVA

"Dewey, dewey" med Arranged Alphabetically.

Här är en låt ifrån 60-talet som verkligen var före sin tid – en protestsång mot införandet av klassifikationssystemet Dewey på svenska bibliotek …

Låten framfördes av den svenska garagepopgruppen Arranged Alphabetically ifrån Norrtälje som hade en världshit ända från Finland till Polen. Gruppen leddes av sångaren och flickidolen Conny Klumm. Alla kunde sjunga med i den klatschiga refrängen: ”Dewey, dewey – oh no! Me gotta go - aj aj aj aj …”.

Den uppföljande singeln ”UDC is not for me” kunde inte upprepa succén och gruppen splittrades innan de hann spela in en LP. Conny Klumm blev stjärna i över trehundra belgiska gladporr-filmer medan resten av bandet blev antingen proggare eller dansbandsmusiker (en av dem blev både och).

DAGENS SKIVA

”I hate … you know, oh my God … like, you know … books and stuff …” med Samantha Smithee.

Samantha Smithee blev upptäckt redan som 16-åring - hennes val stod mellan intensiva och krävande förakademiska studier eller ett festfyllt kändisliv som popstjärna. Av någon anledning valde hon det senare. Denna låt var en av hennes åtta listettor i England i maj 1983. I juni dalade intresset för hennes musikaliska insatser och hon försvann ifrån rampljuset.

Några år senare hade hennes liv fått en helt annan inriktning – hon tillhörde nu den extremradikala stadsgerillan The Wacky Lefties som ägnade sig åt upplopp, misshandel, skadegörelse och bombdåd.

Vi skulle gärna vilja veta var hon befinner sig idag och det skulle polisen också.

DAGENS SKIVA

”Får jag låna ditt hjärta i en vecka, Henrietta?” med Kjell-Gilbertz.

Kjell-Gilbertz var i början av 70-talet ett i raden av hårt arbetande dansband med över 800 spelningar om året runt hela Sverige. De ansågs dock vara så ointressanta och musikaliskt anonyma att inte ens Bert Karlsson ville ge ut skivor med dem. Allt detta ändrades dock i september 1972 när de skaffade sig sin nya image ”De glada bibliotekarierna”. Då fick de skivkontrakt och hamnade på Svensktoppen med denna låt, skriven av en ung Horace Engdahl.

Ingen av medlemmarna var bibliotekarier förstås eller hade någon som helst anknytning dit, men basistens moster hade på 50-talet bränt ned Ulricehamns stadsbibliotek. Framgångarna med denna låt ledde till ytterligare 1200 spelningar om året. I slutet av 1973 kände de sig aningen slitna och utarbetade. Deras skrupelfrie manager Gotthard ”Barracuda” Eliasson bytte då omgående ut alla originalmedlemmar mot nya.

Några fler Svensktoppshits blev det dock inte, men gruppen turnerar fortfarande oavbrutet och är nu framme vid sitt etthundratrettiofjärde medlemsbyte. Originalmedlemmarna har istället bildat ett tribute-band till sig själva.

DAGENS SKIVA

"Quiet, please!" med Librallica.

Librallica var ett av det tidiga 80-talets populäraste hårdrocksband och de hade en jättehit med denna låt - en given succé bland världens alla konsertscener och bibliotek. Librallica blev inbjudna att medverka i Live Aid 1985 - tyvärr tog bandet fel på år och kom dit 1986 istället. De flesta i publiken hade då åkt hem.

Trots idoga försök lyckades ingen av bandmedlemmarna supa eller knarka ihjäl sig och de lever alla idag i högönsklig välmåga, inväntande rätt tillfälle att återförenas. Tills dess försörjer de sig som högstadielärare, pianostämmare, kyrkvaktmästare och Notarius Publicus.

DAGENS SKIVA

”I fell in love with an interlibrary loans research resources coordinator librarian” med Sandra Lea.

Den 16-åriga Sandra Lea gav ut denna skiva 1959 och fick en listetta (i Bulgarien). Året därpå gifte hon sig med boxaren Joe ”Bastardo” Fellani och hon blev hemmafru. Några år efter den oundvikliga skilsmässan omskolade hon sig till fartygssvetsare.