Vid den högtidliga invigningen av Det Virtuella Biblioteket i Skalltomta hölls följande tal av landshövding Egon Knallert.
Kära medborgare! I dessa svåra tider gäller det att satsa sig ur krisen! Det är därför som vi i vår stad är stolta över att kunna presentera detta nyinrättade bibliotek vars formella invigning ni nu bevittnar. Ni skattebetalare kanske undrar vad ni får för de åttio miljoner kronor som ni så generöst har bidragit med till detta projekt ..? Jo, för denna, i många sammanhang, blygsamma summa får ni en portal till framtiden!
Inte bokstavligen – även om detta var en av de ursprungliga idéerna vid projektstarten ... Nu för tiden sker ju allting i något som jag hört kallas för internät. Och vad jag förstår så går det att använda internät till mer än att bara ladda ner pornografi. Allt finns tillgängligt – helt gratis!
Ett ögonblick – min sekreterare räcker mig en lapp här …
Nästan gratis! Ibland! Kanske ..!
Nå, i alla fall – sådant får mer tekniskt bevandrade personer än jag reda ut så småningom. Jag vill bara säga att i och med detta Virtuella Bibliotek så har Skalltomta fått sin rättmätiga plats i framsynthetens och de tekniska innovationernas finrum!
Själva lokalen där biblioteket inryms kan verka oansenlig, men eftersom allt i biblioteket är virtuellt så behövs inga stora ytor eller skrymmande samlingar. I själva verket så består biblioteket av ett tre kvadratmeter stort rum ovanför Elsvigs konditori där det står en dator på ett bord. Genom denna dator kan man nå ut överallt i hela världen och få tillgång till allt man så önskar. Det behövs ingen personal i detta Virtuella Bibliotek, men Elsvig har lovat att låsa om kvällarna …
Med dessa ord vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve för mig själv för att jag, mot allas vilja lyckats genomdriva detta projekt. Nu kan vi alla ta gigantiska kliv i mänsklighetens tjänst! Jag leve – Hurra hurra hurra hurra ..!
Med denna sax klipper jag nu av detta symboliska band i form av en datorkabel. Sådär! Hm … varför blev datorskärmen svart ..?
Visar inlägg med etikett biblioteksservice. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett biblioteksservice. Visa alla inlägg
tisdag 14 april 2009
måndag 23 mars 2009
PRIORITERINGAR
Vissa dagar är det mycket att göra på ett bibliotek och det är kort om personal, på grund av ledigheter, sjukdom, möten eller onykterhet. Vad ska man då prioritera i det dagliga arbetet tills läget har stabiliserat sig?
Den första åtgärd man ska överväga är givetvis att stänga biblioteket. Så jädrans viktigt kan det inte vara att hålla öppet, vi är väl ingen akutmottagning heller ..? Men det är inte alltid det går, så några få personer måste därför hålla bibliotekets drift igång – vad måste i första hand bli gjort för att inte hela bibliotekets verksamhet ska undergrävas?
En del tycker kanske att det gäller att tillgodose låntagarnas behov i första hand. Ja, jag vet – det låter fullständigt vanvettigt, men vissa människor har inget grepp om verkligheten … Bara för att biblioteket är öppet så betyder det inte att det måste finnas personal tillgänglig. En låntagare kan ju sitta och läsa alldeles själv utan hjälp. Och han kan söka reda på böckerna själv i hyllorna om han bara anstränger sig lite. Med dagens utlånings- och återlämningsapparater så är det ju meningen att låntagaren ska göra allt jobb i alla fall …
För att ett arbete ska kännas tillfredsställande så gäller det att hålla fast vid alla dagliga rutiner, även i krislägen. Man ska inte låta sig stressas av tidsbrist, besvärliga situationer eller hastigt uppkomna problem, utan istället genomföra sin ordinarie verksamhet på sedvanligt sätt. De fasta punkterna i tillvaron är viktigare än man skulle kunna tro. Om man känner att allting flyter på precis som vanligt, så behöver man inte låta sig jäktas till anspänning av eventuellt bristande resurser.
Med andra ord – de i personalen som är på plats i biblioteket vid dessa kritiska tillfällen ska i första hand prioritera sina sedvanliga fika- och lunchraster. Om något arbete hinner utföras mellan dessa pausar så är detta en bonus, men inget som ska inverka menligt på personalens välbefinnande.
Allting löser sig om man bara lever efter den klassiska devisen ”Det jag inte hinner idag, hinner någon annan i morgon”. Även ”Om man bara väntar tillräckligt länge, så löser sig alla problem av sig självt”. Eller ”Har man sett en låntagare så har man sett alla …”.
Den första åtgärd man ska överväga är givetvis att stänga biblioteket. Så jädrans viktigt kan det inte vara att hålla öppet, vi är väl ingen akutmottagning heller ..? Men det är inte alltid det går, så några få personer måste därför hålla bibliotekets drift igång – vad måste i första hand bli gjort för att inte hela bibliotekets verksamhet ska undergrävas?
En del tycker kanske att det gäller att tillgodose låntagarnas behov i första hand. Ja, jag vet – det låter fullständigt vanvettigt, men vissa människor har inget grepp om verkligheten … Bara för att biblioteket är öppet så betyder det inte att det måste finnas personal tillgänglig. En låntagare kan ju sitta och läsa alldeles själv utan hjälp. Och han kan söka reda på böckerna själv i hyllorna om han bara anstränger sig lite. Med dagens utlånings- och återlämningsapparater så är det ju meningen att låntagaren ska göra allt jobb i alla fall …
För att ett arbete ska kännas tillfredsställande så gäller det att hålla fast vid alla dagliga rutiner, även i krislägen. Man ska inte låta sig stressas av tidsbrist, besvärliga situationer eller hastigt uppkomna problem, utan istället genomföra sin ordinarie verksamhet på sedvanligt sätt. De fasta punkterna i tillvaron är viktigare än man skulle kunna tro. Om man känner att allting flyter på precis som vanligt, så behöver man inte låta sig jäktas till anspänning av eventuellt bristande resurser.
Med andra ord – de i personalen som är på plats i biblioteket vid dessa kritiska tillfällen ska i första hand prioritera sina sedvanliga fika- och lunchraster. Om något arbete hinner utföras mellan dessa pausar så är detta en bonus, men inget som ska inverka menligt på personalens välbefinnande.
Allting löser sig om man bara lever efter den klassiska devisen ”Det jag inte hinner idag, hinner någon annan i morgon”. Även ”Om man bara väntar tillräckligt länge, så löser sig alla problem av sig självt”. Eller ”Har man sett en låntagare så har man sett alla …”.
fredag 27 februari 2009
DEN PERFEKTA LÅNTAGAREN
Vad är den perfekta låntagaren? De flesta bibliotekarier skulle nog hävda, mellan skål och vägg eller i fyllan och villan, att den perfekta låntagaren är någon som aldrig sätter sin fot i ett bibliotek eller utnyttjar dess tjänster. Men om vi bortser ifrån verkligheten en stund och istället ser allt i ett rosenrött skimmer, hur kan man karakterisera Den Perfekta Låntagaren?
Underdånighet är alltid en välkommen egenskap, likaså lydaktighet och gränslös tacksamhet. Attityder som inte kan tolereras är uppkäftighet, frågvishet, oförskämdhet, näsvishet, respektlöshet och en missriktad övertygelse om att låntagaren är lika aktningsvärd som bibliotekarien.
Det är dock tillåtet för en låntagare att ställa *några* frågor. Helst enkla sådana, som bibliotekarien kan svara på direkt utan att ens behöva leta efter svaret. Sådant väcker rättmätig beundran hos låntagaren och ger bibliotekarien en stark självkänsla och en anledning till att fortsätta kliva ur sängen på mornarna och åka till jobbet.
Den idealiska situationen innefattar inga kontakter alls mellan låntagare och personal. Låntagaren letar reda på böckerna själv, lånar dem i självutlåningsapparaten och försvinner sedan omedelbart utan att drälla omkring i lokalen i onödan. Tyvärr är de flesta låntagare inte tillräckligt intelligenta för att kunna klara sig helt på egen hand så förr eller senare försöker de haffa någon ur personalen för att få hjälp. Om denne bara slår dövörat till, ignorerar låntagarens existens, håller ett snabbt och stadigt tempo och så fort som möjligt uppsöker en dörr med skylten "Endast Personal", så brukar det lösa sig.
Det har hänt att en låntagare uppfört sig exemplariskt i ett bibliotek. Senast detta inträffade var på Sundsvalls Stadsbibliotek den 4 mars 1987. Personalen där talar fortfarande om händelsen med ett lyriskt skimmer i sina anleten. Kanske kommer vi alla en dag att få uppleva något liknande i vår livstid, men man måste dock placera sina förväntningar på en rimlig nivå. Så länge som en låntagare inte talar med hög röst, spiller kaffe eller läsk, sätter tillbaka böcker på fel plats i hyllorna, har sönder bibliotekets datorer, ställer korkade frågor, stjäl böcker eller sätter eld på hela biblioteket så får man som bibliotekarie vara nöjd med låntagarens uppförande.
Underdånighet är alltid en välkommen egenskap, likaså lydaktighet och gränslös tacksamhet. Attityder som inte kan tolereras är uppkäftighet, frågvishet, oförskämdhet, näsvishet, respektlöshet och en missriktad övertygelse om att låntagaren är lika aktningsvärd som bibliotekarien.
Det är dock tillåtet för en låntagare att ställa *några* frågor. Helst enkla sådana, som bibliotekarien kan svara på direkt utan att ens behöva leta efter svaret. Sådant väcker rättmätig beundran hos låntagaren och ger bibliotekarien en stark självkänsla och en anledning till att fortsätta kliva ur sängen på mornarna och åka till jobbet.
Den idealiska situationen innefattar inga kontakter alls mellan låntagare och personal. Låntagaren letar reda på böckerna själv, lånar dem i självutlåningsapparaten och försvinner sedan omedelbart utan att drälla omkring i lokalen i onödan. Tyvärr är de flesta låntagare inte tillräckligt intelligenta för att kunna klara sig helt på egen hand så förr eller senare försöker de haffa någon ur personalen för att få hjälp. Om denne bara slår dövörat till, ignorerar låntagarens existens, håller ett snabbt och stadigt tempo och så fort som möjligt uppsöker en dörr med skylten "Endast Personal", så brukar det lösa sig.
Det har hänt att en låntagare uppfört sig exemplariskt i ett bibliotek. Senast detta inträffade var på Sundsvalls Stadsbibliotek den 4 mars 1987. Personalen där talar fortfarande om händelsen med ett lyriskt skimmer i sina anleten. Kanske kommer vi alla en dag att få uppleva något liknande i vår livstid, men man måste dock placera sina förväntningar på en rimlig nivå. Så länge som en låntagare inte talar med hög röst, spiller kaffe eller läsk, sätter tillbaka böcker på fel plats i hyllorna, har sönder bibliotekets datorer, ställer korkade frågor, stjäl böcker eller sätter eld på hela biblioteket så får man som bibliotekarie vara nöjd med låntagarens uppförande.
måndag 10 november 2008
SKAFFA DIG EN PERSONLIG BIBLIOTEKARIE
Du har säkert hört talas om rika människor som har personliga shoppare som sköter deras inköp av kläder o dyl.
Nu kan även en fattig slusk som du få chansen att få känna sig lite lyxig ... Skaffa dig en personlig bibliotekarie! En person som känner till din usla smak vad gäller litteratur och som väljer ut de böcker som exakt tilltalar dig. Ingen mera chanstagning med okända författare, inga besvär med att hålla dig ajour med nyutkommen litteratur. Låt din personliga bibliotekarie ansvara för din bildning och din avkoppling.
Denna service är ej att förväxla med ”Boka en bibliotekarie”. De bibliotekarier som är inblandade i detta sitter bara och gissar. Din personliga bibliotekarie *vet* ..!
Nu kan även en fattig slusk som du få chansen att få känna sig lite lyxig ... Skaffa dig en personlig bibliotekarie! En person som känner till din usla smak vad gäller litteratur och som väljer ut de böcker som exakt tilltalar dig. Ingen mera chanstagning med okända författare, inga besvär med att hålla dig ajour med nyutkommen litteratur. Låt din personliga bibliotekarie ansvara för din bildning och din avkoppling.
Denna service är ej att förväxla med ”Boka en bibliotekarie”. De bibliotekarier som är inblandade i detta sitter bara och gissar. Din personliga bibliotekarie *vet* ..!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
